Grus 11
Upsala i juni 1998:
xxxx xxx xxx
x x x xx x xx
x x xxxx x x xxx x xx x xx
x x x x x x x xx xx
x x x x x x xx xx
x xxxx xxxx x x x xx xx
x x x x x x x xx xx
x x x x x x x x xx xx
xxxx x x xx xxx XXXXXXX XXXXXXX
===============================================================================
L e s p l u s b e l l e s j a m b e s d u m o n d e
===============================================================================INNEHÅLL
- Inledning (framåtblick)
- Hip hop (bakåtblick)
- Respons (blick i största allmänhet antar jag)
INLEDNING
När jag åter började tänka tankar i termer av att färdigställa ett nytt nummer av Grus hade jag först projektet "Upsala vräkt över ända" som tänkt inledningstext - dvs tankar om stadens plötsliga avighet när man byter vistelseort dels till fel sida ån OCH järnvägen samt något söderut. Därefter, när det visade sig att jag till slut hamnade på Confuse, alla om och men till trots, började jag tänka i banor av en kongressrapport.
Inget av detta skrevs naturligtvis och när jag nu sitter här är det efter att ha förkastat alla planer på att skriva ihop dessa upplevelser till en triptyk av dadaistiska haiku-installationer. Nu tänkte jag istället bli färdig med Grus, men får säkerligen anledning att återkomma till både mina erfarenheter av ett Upsala som plötsligt är baklänges och Confuserapporten. Bägge projekten känns fortfarande inspirerande. En ytterligare yttring av min ångest framöver kan tänkas bli en del reflektioner kring en del jag läst på sistone (Cowper Powys, Toussaint, Hesse...) i relation till min sedvanligt geggiga kultur- och samhällsuppfattning (Pareto, Spengler, Mannheim och grabbarna) och självbild (ångest och navelskådning). Det är i korthet vad jag tror att Grus kommer att innehålla framöver, men skriv gärna och tala om för mig att jag har fel.
Fanzinerecensioner hade jag ursprungligen tänkt hålla komplett, men jag tror projektet spårat ur. En orsak är naturligtvis att det började komma en massa fanzines samtidigt som Grus inte kommer ut så ofta längre(jag kan hålla reda på högst fyra-fem saker åt gången), en annan att det tydligen är så länge sedan jag betalade medlemsavgift till SFF att jag sedan några sändningar tillbaka inte längre är medlem. Jag kan säkert räkna upp ytterligare illa maskerade svepskäl, men det torde väl redan stå klart att det hela är en affär mellan mig och min lättja.
Beträffande utgivningstakten tror jag att jag skall låta den kvarstå som "sporadisk" tills vidare.
För den som inte redan insett det kan jag meddela att detta är vad man brukar kalla ett "mellannummer".
HIP HOP
Hittade en skrynklig sida ur ett kollegieblock som jag tror är första utkastet till Hip hop-showen Robert, Kruse och jag hade på... Tröstcon(?). Nåja, scenen är i alla fall två unga män, ett kollegieblock och en blyertspenna. Möjligen är vi i köket på Rackarbergsgatan, annars i Roberts rum på Karlsrogatan (om han nu inte hade hunnit bli Kerstin - i så fall S:t Johannesgatan). Robert hade, såvitt jag minns, förklarat hela hiphopkonceptet för mig som "politik, sexism och att håna sina åhörare".
Reagan och contras
dom är ju så balla
ref
Och Gorbatjoff killarna
dom är ju så kalla
ref
Fast häftigare är ju
coola Robert Cool
ref
Tillsammans med partnern
skitacoola Magnus
ref
Porr och våld
det är vår melodi
ref
För coolast i världen
är ju vi
ref
Vi knullar små neos
det är bra
ref
Och spöar upp Bellis
ha ha ha
ref
[solo med skruvmejsel]
Science fiction
va' fan är de'?
ref
Det finns ju sånt
som är coolare
ref
Ni vet hur det är
vilka trender som gäller
ref
Vi är ju så coola
och ni är så fula
ref
[Kruse. Olof Möller ?]
New wave är Dead wave
va fan är det nu?
ref
Och cyberpunkdjävlar
kan ta sig i brasan
ref
En ny tid är här
och ni vet vad som gäller
ref
Coola Robert Cool
och Skitacoola Magnus
ref
Det ständigt återkommande "ref" skall nog uttydas refräng och bestod, som ni
kanske minns, i frasen "hipp HOPP, hipp HOPP"
RESPONS
Hej och tack för Grus!
Två nummer på en gång, minsann!
Noterar att du skriver om Gestetnerfandom. Jag är både Rex Rotaryian och Gestetnerit, för jag har bägge märkena. Men Gestetnern står på vinden som oanvänd backup, och det är Rexen jag i allmänhet använt (men det var ett antal år sedan sist). Det är en D-490 som med enstaka undantag fungerat ganska bra. Jag har kvar stenciler och litet stencilfärg för att kunna göra åtminstone ett stencilzine under nästa årtusende (vilket vore en fin symbolisk gest), men i övrigt förväntar jag mig nog att gamla Ernst pensionering skall fortgå.
Den enda relevanta skillnaden mellan Gestetner och Rex Rotary är annars att den förra har färgen i en tub, den senare i en burk. Men det går att öppna en burk och klämma ned färgen från en tub i den, så Rex Rotaryn är därmed aningen mer kompatibel. (Att klämma över färg från en burk till en tub tror jag ingen lyckats med.) Tyvärr tror jag att stencilfärg kommer att bli en stor bristvara under nästa årtusende.
Andra synpunkter:
[S. Holmström om objektiv moral]
Objektiv moral och objektiv moral... Jag tror att man bäst betraktar moral i axiomatiska termer. När man väl antagit ett axiom, kan man sedan någorlunda objektivt bestämma om en viss handling bryter mot axiomet eller ej. Utilitarismens nyttoaxiom tycker jag är lämpligt. (Jag hoppar över längre förklaring.)
[Jag själv om enstaka galningar]
DN:s kultursida verkar alltid ha gjorts av enstaka galningar, så vad är det nya i den utvecklingen?
[dito om fantasyns Olof Möller]
Jag har ofta intrycket att fantasyn är full av sådana figurer som möllrar omkring. (Fast inte så många på svenska än, även om Margit Sandemos /eller vad hon hette/ skrivit en oändlighetsserie om Sagan om isfolket.)
[dito om liberala svärmerier]
Jag vill bringa viss ordning i klassen genom att påpeka att jag förvisso är liberal, men absolut inte libertarian. Jag tycker inte att alla skatter skall tas bort, men däremot att de skall sänkas rejält. Idealiskt vore skatter på någonstans kring 30% av BNP; idag är de 65% av BNP. Utopi? Tja, den utopin var i så fall 60-talet, då skatterna var just ca. 30% av BNP. Jag tror inte att vården och omsorgen osv skulle förlora på det. Såvitt jag vet, såvitt jag kunnat läsa mig till och såvitt alla säger som var med fungerade sådant väldigt bra under 60-talet, kanske t o m mycket bättre än nu. (Visst var jag också med under 60-talet, men litet för ung för att göra samhällsanalyser.) Att ha 65% i skattetryck är bevisligen inte alls nödvändigt för att ha väl fungerade, centrala samhällsfunktioner. Mellanskillnaden går bort i rundgång, ineffektivitet, byråkrati, transfereringar, m m. Jag tycker inte heller att alla lagar och regleringar skall tas bort, bara att de skall skäras ned rejält.
[Mats Henricson om militanta veganer]
Såvitt jag vet hade vi militanta veganer även för tio år sedan.
[jag om asätare]
Asätare=köttätare. Veganer är närmast ett bevis för tankens makt. Man kan övertyga sig själv om att det enda som är näringsmässigt/etiskt/osv rätt att äta är glass, och sedan framleva sitt liv som militant glassätare.
[dito om ökenutbredning]
Visst händer det att boskap tuggar sönder landskap, men det är ingenting som vi är maktlösa inför. Sådana processer kan både mildras och reverseras.
Teserna om en skenande ökenutbredning har på senare år alltmer ifrågasatts. De verkar inte stämma. Man har studerat t ex Saharas påstådda utbredning och funnit att rapporter om Saharas tillväxt beror på misstolkningar av säsongsvariationer och mellanlånga trender. Beroende på om det varit ett nederbördsrikt år eller ej går Sahara fram och tillbaka litet grand. Det kan till och med komma flera år i rad då Sahara synes växa, då det naturligtvis kan komma flera år i rad som är nederbördsfattiga. Men sedan går öknen tillbaka igen, sett över en längre period. Någon mätte Saharas gräns i början av en återkommande torrperiod och drog slutsatsen att öknens temporära tillväxt måste vara stadig.
Jag är f ö aningen skeptisk mot åtminstone de värsta skräckrapporterna om regnskogarna. Här är det iofs människan som aktivt går ut och hugger ned skogen. Men jag är inte så säker på att situationen är riktigt så illa som det ibland framställs. En del regnskogsområden är det nog nödvändigt att människan sätter i annan produktion. En del rensade regnskogsområden kommer regnskogen att återta. Och en del områden kommer att avsättas och har redan avsatts till reservat. Vi kommer nog att nå en balans där vi visserligen har mindre regnskog än nu, men ändå tillräckligt av den.
Jfr gärna med Sverige. Vi har bedrivit skogsdrift i många hundra år, men har minsann ingen brist på skog. En del skog har huggits ned och gjorts om till åkrar för matproduktion. En del åkrar har skogen tagit tillbaka. En del skog är avsatt som reservat (men vi har gott om skog utanför reservaten också). Vi har under lång tid betett oss ungefär som man nu gör i regnskogsområdena, och det har inte orsakat någon katastrof av något slag.
[dito om energislöseriet i att odla kött i jämförelse med växter]
Inom EU finns det till och med jätteöverskott på matproduktion. Att all den maten inte skeppas till Somalia beror på en kombination av transportproblem och strukturpolitik. EU vill helst hålla matpriserna uppe, för att blidka däcksbrännande franska bönder (bl a), och att börja skänka bort alltför mycket mat skulle hota detta. Men det är nog också svårt att få iväg allt till Somalia, och när man fått iväg åtminstone en del återstår att distribuera det inom Somalia.
Problemet är främst det sista. Gången är normalt att olika biståndsorganisationer får bidrag så att de kan köpa upp en del av matöverskottet. Sedan skeppas det till hamnen i Somalia. Normalt får biståndsorganisationerna ungefär så mycket som de behöver, och i Somalias hamn samlas jättestora lager med mat. Men hur får man ut det till den lilla byn 20 mil bort, med dåliga vägar, brist på lastbilar, och olika miliser som gör transporterna osäkra? Problemet är nästan alltid den lokala distributionen.
Inget av detta avhjälps det minsta av att folk i väst börjar tugga enbart grönsaker.
Hälsn,
--Ahrvid
ahrvid@algonet.se
Ps. Sitter och skriver detta när jag VET att jag hellre borde skriva på en tråkig datorartikel som måste vara klar snabbare än snabbt. Ack!
Kommentar:
Ehuru Ahrvid är den ende LoCaren har jag valt att korta ned genom att ta bort hans citat av originaltexten (med >)och istället klämt in något kort om person och ämne mellan klamrar. Den som inte minns vad som stod kan säkert lätt hitta tillämpliga passager i Grus 9 & 10.
Vad gäller objektiv moral är det ju en gammal het potatis här i Upsala som likt så många andra heta potatisar stundom flammar upp med en klargrön låga. Vad du pratar om är ju snarare huruvida man bryter mot en subjektiv moral eller inte. Subjektivt är du ju dum om du bryter mot ditt eget axiom, men du skulle ju samtidigt kunna vara objektivt helt korrekt om ditt antagna axiom skulle strida mot en tänkt objektiv moral, på samma vis som du subjektivt skulle kunna vara ett helgon medan du objektivt är ett ärkefä. Det är ju alltid bra att veta att hur man än gör så blir det fel. Fast så länge ingen lyckas påvisa den objektiva moralen behöver man kanske inte bekymra sig så mycket om den.
Vad beträffar DN:s kultursida så görs den knappast av enstaka galningar utan snarare av en klick galningar som lyckats uppnå någon form av acceptans. Jag menar att det föreligger ett slags utveckling där det först dyker upp en enstaka galning som påstår exempelvis att solen håller på att slockna därför att gasolen nästan är slut, därefter förökar sig denna galning till ett antal inbördes stridande grupperingar som vinklar samma grunduppfattning åt olika håll, därefter kommer den förhärskande klicken på DN:s att tolka allt som de anser vara kulturyttringar i "ett halvslocknat, kafkaistiskt, postgasol-perspektiv". Det lilla fåtal av dem som möjligen sedan lyckas klamra sig upp på den litterära parnassen kommer sedan att sluta sina dagar med att sitta på sin stol och spela på kam i Akademien.
Beträffande liberaler så är jag medveten om att det finns en viss spännvidd i det liberala fältet för att det skall kunna inrymma alla libertarianer, socialliberaler, marxister, socialliberaler, allmänt mjäkiga typer och fullständiga nöt och alla deras underförgreningar och avarter, men den ljudligt bräkande kören ser oftast inte längre än till ett egenvärde i skattesänkningar och avregleringar. Din liberala trosuppfattning är förmodligen mer genomtänkt än så, men jag ser med viss skepsis på den här typen av patentlösningar. Dagens så kallade kris är ju för övrigt en direkt följd av avregleringarna på finansmarknaden som gjordes för att "harmoniera" med EU.
Och visst fanns det militanta veganer för tio år sedan, men det var då mer en attityd än att det tog sig uttryck i direkt aktion - vilket jag förmodar är vad Mats menade.
Förvisso bör man ta skräckrapporter med en nypa salt, inte minst med tanke på de felmätningar av Saharas utbredning som förekommit. Men visst växer väl öknarna även om man räknar bort säsongsvariationer - ett påstående inser jag genast som kan mötas med att man drar ut cyklerna över tiden. Effekterna av rovdrift finns dock påvisbara som exempelvis de redan under antiken raskt krympande skogarna i medelhavsområdet. Att de långsiktiga effekterna av katastrofer jämnas ut och balanseras över tiden har vi ju kunnat se hittills, men om det sker i större och större skala krävs en längre och längre tidsaxel. Jag tror att det exempelvis är ganska oproportionerligt att jämföra det svenska skogsbeståndet med Amazonas. Och hur det än må vara med saker och ting så är det ibland att svårt att finna estetiken i ett kalhygge.
Jo, förvisso löser man inte problematiken med svältområden genom att alla blir vegetarianer, lika litet som att man skickade alla trilskande franska bönder till Somalia för att bygga upp infrastrukturen där. Problemet har aldrig varit resursmängden utan fördelningen av resurserna - men det påverkar ju å andra sidan inte huruvida det krävs mer resurser för att producera ett gödsvin än en brysselkål.
För övrigt kan jag ju erkänna att allt skrivande av Grus för mig har varit ett sätt att låta bli att skriva vad jag egentligen borde skriva - ett slags terapi för att slippa ångest över att jag inte får någonting gjort.
IAHF: Anders Holmström, Johan Frick
- Magnus Eriksson, emeresq@algonet.se
"And the fact that such an action was a little more foolish than offering a man-eating tiger a peppermint lozenge did not trouble the chauffeur. In fact, nothing troubled him again."
(H. C. McNeile "Bull-dog Drummond")
