Grus 9

eZine lover (@eZine)

Published in 

Grus

 · 8 months ago

Upsala i april 1998:

         xxxx                                               xxxx 
        x    x                                             x     x 
       x     x      xxxx      x    x      xxx             x       x 
      x             x   x     x    x     x   x            x       x 
      x             x   x     x    x     x                  xx   x 
      x   xxxx      xxxx      x    x       x                    x 
      x      x      x x       x    x         x                 x 
       x    x       x  x       x  x      x   x               x 
        xxxx        x   x       xx        xxx              x 

 
============================================================================== 
                C  o  m  m  e     p  a  r     m  a  g  i  e 
==============================================================================

INNEHÅLL

Bara därför att kommer detta nummer helt att fyllas av responsen på föregående nummer. Om min planering fungerar kommer nummer 10 att vara fritt från respons och utges ungefär samtidigt.

RESPONS

Animaliskt:
"Och så kan jag naturligtvis inte alls hålla med Ahrvid när han pratar om djur. Han säger att man inte kan jämställa människor med djur, det skulle skapa så mycket problem. Inte alls, bara om man antar att det går att tala om en objektiv moral. Och att tala om sådant känns ju lite fåvitskt. Det finns två viktiga saker angående detta, dels får jag inte dåligt samvete av att äta djur, och dels vill ingen sätt mig i fängelse när jag äter djur. Förutom det mår jag bra när jag äter djur, bara de har varit döda tillräckligt länge och på rätt sätt (t.ex i en gryta under trevliga kryddor.).
Jag äter aldrig några barnboksförfattare, för det skulle få mig att känna mig kymig till mods på flera olika sätt." (Sven Holmström)

Red: Åh, barnboksförfattare. Där har du missat något. En riktigt fet och saftig barnboksförfattare, med lök och rosmarin. Till detta hasselbackspotatis, en flaska fylligt rött vin... Jag minns när vi gick hem från skolan och blickade ut över savannen mot de stora hjordarna som makligt strövade fram. Och ibland hämtade vi våra Enfieldgevär och gick ut mot något vattenhål där vi visste att de förr eller senare skulle passera. Jag sköt en gång ett ungt exemplar som knappt hade debuterat. Den levde fortfarande när jag kom fram och såg på mig med förvirring och smärta i sina stora ögon innan jag krossade skallen på den med gevärskolven. Gosse, vilken mör rackare...

"Nej. För att påstå att svarta eller kvinnor inte var människor "egentligen" använde man inte några varken rimliga eller giltiga kunskapsteoretiska metoder. Så sådana påståenden är inte alls någon parallell till påståenden om att djur inte är människor. Att djur saknar egenmedvetande kan man faktiskt konstatera rent vetenskapligt, genom tester och försök, genom att undersöka hjärnorna på djur, genom att studera deras beteenden, osv." (Ahrvid Engholm)

Red: Påstode man det idag skulle det kanske inte vara en parallell, men i en annan tid med en annan kunskap och kunskapsteori kunde man lika vetenskapligt konstatera både det ena och det andra om allt som inte var vita män. Omdiskuterat förvisso, men det är ju även djurens status - och vare sig vi gillar det eller ej är det nog en diskussion som kommer att fortgå. För tio år sedan kunde jag skratta åt animal rights-grupper som enstaka galningar, idag kan jag inte riktigt det. Om tio år till är det säkerligen de som driver DN:s kultursida.

"Någon påpekade nyss i massmedia, att om vi människor avskaffar köttätandet så innebär det att nästan alla raser av lantbruksdjur blir utrotade. Vi kan ju inte hålla oss med särskilt många gäss, grisar, kor osv, om vi inte får någon nytta av dem. Jamen som husdjur då? Vi har ju undulater, katter och hundar. Tja, det är av sanitära skäl redan förbjudet att ha en höna som husdjur i lägenhet. Gäss, grisar och kor är ännu svårare för den genomsnittlige medborgaren att sköta i en lägenhet. (Rolf Strömgren)

"Självfallet. Vad är en ko om inte en autonom matberedare?" (Hans Persson)

Etik:
"Det var ju inte alls så länge sedan som de religiösa eldigt debatterade, inte bara huruvida barnets själ kom in i barnakroppen innan födseln, under födseln eller efter födseln, utan också hur långt efter födseln. Det kanske vore dags att ta upp den debatten igen? (Hmm, hmm, hmmm...? Jag säger alltså inte åt vilket håll jag hintar.)" (Rolf Strömgren)

Red: Håhå, jag antar att det är resonemanget att det inte är synd att slå ihjäl själlösa varelser. Det är litet märkligt med tanke på att det ju ändå bara är kroppen man kan komma åt, medan själen flaxar iväg åt annat håll. Fast å den sekulariserade sidan har jag också litet svårt att förstå det etiskt konsekventa i att tillåta aborter, men förbjuda dödshjälp. Försåvitt man inte hävdar livets fullständiga okränkbarhet är det ju bara en gränsdragningsfråga. Fast det är kanske att tänja gränserna litet väl mycket att kalla dödshjälp för abort i sent skede.

Fanhistoria:
"Visst, så är det. Att gilla fanhistoria men var ointresserad av fandom är nog en omöjlig kombination. Det finns vissa som kan attraheras av fandom och senare, kanske, fanhistoria. Frågan är vad som utmärker sådana personer? Vad är det som dels gör att man gillar fandom, och dels att man kan intressera sig för fanhistoria?

Ett vanligt svar i amerikansk fandom är att det finns vissa personer som är, vad man kallar, "tidsbindare", "timebinders". Det är också namnet på en fanhistorisk grupp i USA (man hade även mailinglistan Timebinders, som tyvärr upphörde i november förra året - det skulle bara vara ett tillfälligt uppehåll, men jag har inte sett den återkomma).

En tidsbindare är binda ihop erfarenheter från olika tidsperioder, och kanske hitta ny kunskap. I motsats till rena historiker intresserar sig tidsbindare också för framtiden (som ju sf försöker skildra). Tidsbindare intresserar sig för historia, trender i nutiden och tänkbar utveckling i framtiden. En fallenhet för att vara tidsbindare kan möjligen ses som en av de specifika egenskaper som finns hos sf-fans." (Ahrvid Engholm)

Red: Jodå, mailinglistan Timebinders finns (för att prenumerera skicka ett mail till LISTSERV@SFLOVERS.RUTGERS.EDU med texten SUB TIMEBINDERS FÖRNAMN EFTERNAMN)

Fantasy:
"Det där med fantasy. Alla dessa oändliga serier med muskelprydda framsidor, människor i bruna tyger som skjuter pilbåge och kysser prinsessor får mig att bli galen. Detta åstadkoms på flera olika sätt. Ett av de mer direkta är att de är så många och tjocka att de kilar fast alla förtjusande sfböcker så att man inte ids dra ut dem ur hyllorna bara för att kolla översättare, läsa tio baksidetexter för att man måste ha lite koll. Ett annat är att de gör mig ständigt medveten om den så utbredda andefattigheten. Andefattigheten har förmodligen alltid varit i stort sett lika stor, men just dessa enorma serier om tidsjul och faan och hans sminkös lägger dem liksom i dagen, ungefär som ett dagbrott i människornas sinnen, kantänka.

Då jag själv inte är andefattig har jag lite svårt att förstå själva andefattighetens natur, men via empiriska observationer på folk i min närhet och även ett par experiment har jag i viss mån lyckats ringa in dess natur. De andefattiga kan i många fall läsa om intrikata magisystem hos häxorna i det svulstiga kolaträsket, om magiringar, flygande fingrar och talande sviskon. Men stiftelsetrilogin lägger de ifrån sig efter en liten stund, med motiveringen 'det är sånt där konstigt'. (Just detta är resultatet av seriösa experiment på ett par intelligenta människor. Resultatet var så chockerande att jag inte föränn nu orkar nedskriva det.) De andefattiga brukar ej heller vilja befatta sig med Tolkien, fast de har ofta ett visst hum om att 'Jo, han är ju bra egentligen...men det är ju så mycke...' De andefattiga tycker heller inte att det var kul när en man på TV sade att han hade Torsten Flink i en tunna med hårbalsam. Tror ni att det skulle kunna hjälpa att koka de andefattigas fötter?" (Sven Holmström)

Red: Måhända är det kanske inte just fantasygenren du är emot, utan snarare dussinlitteraturen? Dussinlitteraturen par preference är förvisso just nu fantasy. Det kan kanske även slinka in en något bättre fantasyhistoria i dina andefattiga vänners litteraturlista med litet tur. Någonting som kanske får dem att tänka, någonting som kanske får dem att vakna mitt i natten och fnissa till: "i en tunna med hårbalsam - hihi", eller något liknande. Även fantasy kan vara en idélitteratur och sf har med rätta anklagats för att vara skräp. Jag väntar med spänning på att fantasyns Olof Möller skall dyka upp.

Frigiditeter:
"Förövrigt anser jag att fandom bör förstöras. (För att byggas upp igen, naturligtvis.) Varför säger jag då detta? Ju för att fandom tydligen har låtit Harry Gill stå och frysa någonstans. Jag vet inte vem mannen är, men det kan väl aldrig vara bra att frysa. Kan verkligen ingen hjälpa honom? Fandom är verkligen en hjärtlös sak, eller är det Magnus Eriksson själv som har tvingat ut den stackars Gill i kylan, kanske utan strumpor? Eller var det deprosmurfen som dök fram?" (Sven Holmström)

Red: Deprosmurfen hemsökte i så fall gamle Billy Wordsworth. Det spelade ju ingen roll hur många strumpor Gill hade, enär förbannelsen gjorde att han ständigt huttrade och frös. Fast å andra sidan var det ju taskigt av Gill att inte låta Goody Blake få behålla pinnarna till sin brasa.

Indoeuropeiska rötter:
"Bauhaus? Är du inte klok? Bädol!!" (Mats Henricson)

Red: Nå, jag hade inte ens tänkt på att Bädol kunde stamma ur roten 'bo', men nu när du säger det så...

Näsor:
"Det är alltid trevligt med bra recensioner. Dock gråter jag nu högt inför det faktum att fanzinet aldrig når de breda massorna; det kostar ju sanslöst mycket pengar att trycka och distribuera fanzines nuförtiden!! (Det är dyrt med pizzadeg också.)

Anledningen till de mindre näsorna får jag tacka ett nytt program jag skaffat mig: Smaller Noses 1.0. Man kör helt enkelt en bildfil genom programmet och så rättar det till alla näsor så att de blir till lagom storlek (som kan ställas in). Programmet fixar också näsfärg, om den är för röd, liksom för stor svullnad och för mycket flagning. I version 2.0 kommer man att kunna omvända rastret, liksom byta ut olika näsor mot varandra (Farbror Sunes näsa mot Faster Bedas, o.s.v)." (Jonas Ahlberg)

Red: En sak glömde jag faktiskt. Du borde ha en eloge för att du har bilder i ditt fanzine. Dagens fanzineflod är frapperande illofattig annars. Näsprogrammet verkar annars intressant. Vad händer om man kör en bild på de Gaulle genom det? Försvinner karlen helt?

Skattefrågan:
"Vad gäller antikvariaten tycks det (som framgick av mitt inlägg i samma Grus) det inte vara skatterna i sig utan skattereglerna som är problemet. De regelbombmattor som skattebyråkrater lägger över människors initiativ är ett oerhört problem. Vi behöver förenkla regler och byråkrati. Det handlar inte om att vi måste ta bort 15% av alla regler - vi måste ta bort 85% av dem. Det är naturligtvis inkompatibelt med politikernas ambitioner att detaljstyra människors liv, men om vi gjorde det skulle vi verkligen få se privata initiativ och nyföretagande blomstra - och arbetslöshetsproblemet skulle verkligen minimeras. (Politikernas respons är annars att införa FLER regler för att "bekämpa arbetslösheten". Det är fel svar.)

Sedan vill jag invända mot bilden av skatter som en organisk del av marknadens dynamiska återkopplingssystem. Skatter inför bara störningar i systemet, och bör inte alls ses som en del av systemet utan som ett nödvändigt ont. (Det skall alltså inte vara mer av skatter än nödvändigt, dvs så litet av skatter som möjligt.) Skatter snedvrider dynamiken i marknaden.

Här är några problem som kan anföras:

1. Orimlig byråkrati. Skattebyråkratin har en viss miniminivå, vilket betyder att små företag missgynnas. Storföretag har mindre byråkratikrångel i relation till omsättningen.
2. Momsen. Möjligheten till momsavdrag ger företagare rabatterad konsumtion.
3. Arvsskatten krånglar till överföring av företag mellan generationer.
4. Löneskatterna missgynnar anställning - i ett läge där vi mer går över till ett tjänstesamhälle! (Det är billigare att skaffa nya maskiner än mer folk.) De internationellt sett nästan unikt höga svenska löneskatterna kommer att skada oss ENORMT.
5. Löneskatterna förstör också den goda tanken med arbetsdelning, dvs att var och en blir effektivast i att göra det han är bäst på. En hjärnkirurg tvingas själv måla om hemma med, säg, en fjärdedel av den produktivitet en professionell målare skulle ge. (Tänk om målaren börjar extraknäcka som hjärnkirurg?)
6. Punktskatterna håller just nu på att ge östmaffian rejält fotfäste i Sverige. Är folk som spränger bilbomber den typ av fria marknadsaktörer vi vill ha?
7. Fastighetsskatterna knäcker folks ekonomi och driver dem från sina hem. Dels slår de igenom i hyrorna, så att Sverige fått åtminstone OECD:s högsta medelhyror. Dels pressar de egnahemsägare oerhört hårt. (Hur blir förresten befolkningsstrukturen i attraktiva skärgårdsområden om man måste vara stenrik för att äga hus där?)
8. Löneskatterna missgynnar konsten, i och med att konstnärer inom alla genrer måste betraktas som företagare (med allt det innebär) trots att företagande är en ganska främmande syssla för konsten. (Momsen har nu tillkommit som extra komplikation.)

Jag skulle kunna fortsätta. Att se allt detta som en organisk del av marknadsekonomi tycker jag är magstarkt." (Ahrvid Engholm)

"Många skatter införs ju inte för att få in intäkter, utan för att göra verkan som ett styrinstrument, t ex miljöskatter. Då lägger man med flit en hög skatt på den verksamhet man vill begränsa, så att folk frivilligt fattar beslut om att hålla på med något annat mera lönsamt i stället. Det är bland annat därför som vi beskattar vår egen nyckelpersonal så högt att den flyttar utomlands, medan utländska experter ska få skatterabatt för att komma hit och ersätta dem...

Det här är så pass vanligt, och händer i så pass uppenbara fall, att jag börjar undra om det inte är något annat än en politisk vilja att styra samhällsutvecklingen. Det förefaller mig som om det åtminstone ibland snarare är frågan om kortsiktig girighet och maktlystnad.

Ta till exempel bostadssektorn. De stackars kåkarna kan ju inte flytta utomlands, så då drämmer man till med ökade avgifter på kommunal service mm mm, i så stor grad att hyresgästföreningen går ut i en nationstäckande kampanj och säger att nu räcker det inte med att hyresvärden och hyresgästföreningen ska ta sitt ansvar. Nu måste alla göra det, även regering och riksdag, landsting och kommuner, privata företag osv osv, annars går det på tok.

Ett annat exempel är båtskatten som var på tapeten för några år sedan. Minsta eka skulle registreras och beskattas, officiellt för att göra det lättare att spåra den om den blev stulen. (Fanns det ett eller två par åror? Blått eller rosa kakel? Förnicklat eller förgyllt öskar?) Det var tänkt att den skatten skulle gå med en hejdundrande vinst för staten. Av någon anledning så sket alla i att registrera sina båtar. Det slutade med en förlust på - var det 25 eller 125 - miljoner kronor. (Berättelsen tagen ur minnet.)" (Rolf Strömgren)

Red: Om det vore så enkelt. Ta bort alla skatterna så kommer vi till liberalernas kiliastiska lyckorike. Utopin är måhända död som litteraturform, men den frodas friskt bland de moderna myterna. Just rörande skatter tycks det frodas ett myller av utopiska och dystopiska tankar. Eller allt som har med EU att göra - fast då rör vi oss väl åter mot fantasyns domäner.

Skofrågan:
"[Barnavdelingen] är inte hellar alltid någon lösning. Min mor klagar på att hon inte kan handla skor vare sig där eller på vuxenavdelningen. Hon vill ha storlek 35. Barnstorlekarna slutar normalt med 34 och vuxenskorna börjar med 36. Därimellan förväntas uppenbarligen ingenting finnas." (Hans Persson)

Red: Men om 35 inte finns, varför vill hon då prompt ha det? Och träskor finns som sagt i alla storlekar hos *riktiga* skohandlare. Gummistövlar brukar också finnas i alla storlekar och därmed har man ju täckt in nästan alla vädertyper. Hon får tova sig ett par luddor till riktigt kalla dagar och gå barfota när det är för varmt för träskor.

Vegetativt:
"Vem hade för övrigt för 10 år sedan kunnat förutspå att vi idag skulle ha militanta veganer? Tanken bogglar!!" (Mats Henricson)

Red: Eskil Block?

"En annan liten lustig sak är att den allra mest aggressiva vegeterianen i min klass (och av alla jag känner) samtidigt är den utan konkurrens mest aggressive förespråkaren för dödsstraff jag någonsin har lyssnat till. Vissa påstår att han motsäger sig själv i och med detta, det är inte sant. Han har bara fel i allting. Vi har haft flera häftiga diskussioner, och även om han inte förstår det så vinner jag alltid." (Sven Holmström)

Red: Jag tycks visst ha fastnat i kannibalspåret. Kanske vore det annars en lysande tanke att kompensera brottsoffer genom att låta dem äta upp gärningsmannen. Flera flugor i en smäll liksom.

"Om någon inte gillar kött får vi väl acceptera det. (Men det är troligen psykosomatiskt. Människan är predestinerad för att gilla kött.)

Vad gäller argumentet om resursslöseri är det för det första så att vi egentligen inte har någon matresursbrist och sålunda inte behöver bry oss om det (däremot finns lokala brister på mat som bäst avhjälps med andra metoder än att alla börjar tugga grönsaker) och för det andra käkar många djur gräs från områden som annars inte skulle ge mat alls. Alla betesområden kan inte förvandlas till böljande sädesfält. En del betesområden kan vara sädesfält, men får tjäna som beten ett tag medan marken ligger i träda." (Ahrvid Engholm)

Red: Predestinerad att gilla kött, det låter vackert det. Veganisterna kanske är en mutation helt enkelt. Själv försökte jag för någon tid sedan övertyga Disa om att människor är asätare, men det ville hon inte gå med på. Alla betesområden kan inte förvandlas till böljande sädesfält, det är sant, på många håll är det snarare ett led i förvandlingen av fruktbar mark till öken, men vem fan har sagt att all betesmark skall bli sädesfält. Matematiken är ju ändå densamma: om en enhet kött motsvarar x gånger så många enheter vegetatisar så räcker ju maten längre om man äter mindre kött. Huruvida det råder brist på mat eller inte kan ju diskuteras, men det är i sammanhanget irrelevant. Funnes det däremot rejäla överskott av mat skulle lokala brister inte lika lätt uppstå, argumenten för överexploatering av jordbruksmark skulle försvinna, et c et c.

Verb:
"Det där med "ir" förstod jag inte. Har jag missat något?" (Rolf Strömgren)

Red: Tja, det spanska verbet för "gå" (i vid mening) heter i grundformen "ir". Ett rackarns oregelbundet verb. Välsignelsen "vaya con Dios" som jag antar att du hänsyftade på betyder ordagrant "gå med gud", där vaya är presens konjunktiv (Väl? Ick, jag och grammatik...) av verbet ir. Om det funnes en form "vaja" av sagda verb (typ någon obsolet imperativform) skulle det på ett sätt knappast förvåna mig. Bland det fåtal saker jag minns av spanskan är för övrigt "jag promenerar": voy a pie (jmf "gå(jag) till fots").

Ålderstiget:
"Visst ger det SoW att det finns ålder bortom trettio. Tid över huvud taget ger SoW, bara tänk på hur länge stjärnor brinner eller bara tänk på någon som ska doktorera, kanske efter en fil.mag. Det tar ju sisådär 10 år. Mer än hälften av mitt liv. Det är ju löjligt, som att tänka att man fastnar på Rama och bara flyter bort solsystem efter solsystem och slåss med äckliga saker som vill döda mig. Lite fascinerande, dock.
Eller att stirra mot ljusen på natten och tänka att, 'den där lyktan därborta är liksom på andra sidan gatan, det är jättelångt här i mörkret.' Märkligt." (Sven Holmström)

Red: Jo, man får ju en smula perspektiv på ålder när man stirrar på en stjärna och ser ljuset från någonting som inträffade en god stund innan man fyllde trettio...

"Nu har inte jag några syskon, men jag vill faktiskt hålla med om det här ändå. Att jag själv fyllde 30 för ett tag sedan märkte jag inte så mycket av, men insikten att vissa av mina bekanta börjar bli 40 gör på något sätt större inverkan." (Hans Persson)

"Jag vet inte om jag har berättat den här historien för er tidigare, men om så vore är det väl ingen skada skedd om jag drar den igen: Häromdagen satt jag och lyssnade på några av mina klasskamrater (jag läser data på universitetsnivå) och hörde en ung man berätta om vad han hade sett ute på sta'n. '...och så kom det där En Gubbe, Ja Han Var Säkert Förti!' Jag kunde inte hålla mej utan upphävde min späda stämma och sade 'hallå där! Gissa om jag känner mig välkommen. Jag fyller ju snart förti!' Så det där med åldersrasism har jag personlig erfarenhet av. När jag var nybakad ekonom vid 25-26-27 års ålder (ja ja ja, jag vet, jag har lite svårt att komma ihåg nuförtiden. Förresten så har jag glömt att koppla in hörselapparaten. Sådeså!) så fick jag veta att arbetsgivarna inte kunde anställa mig. Jag var för gammal! Men vänta bara - när jag som förtiåring kvitterar ut en fil mag som systemvetare då banne mej ska jag vara för gammal! (Säger den arge unge revolutionären med näven hårt knuten i fickan.)" (Rolf Strömgren)

Red: Ja, håll dig ung så länge du kan. Unga arga män tycks vara på utdöende och världen fylls av unga arga kvinnor. Det är lustigt hur pendeln alltid slår över.

IAHF: PC Jxrgensen (ja, jag svär, det stavas så...)