Grus 7
Upsala i mars 1998:
xxxx XXXXXXXXX
x x x
x x xxxx x x xxx x
x x x x x x x x
x x x x x x x
x xxxx xxxx x x x x
x x x x x x x x
x x x x x x x x x
xxxx x x xx xxx x
==========================================================================
S ü s s u n d k n u s p r i g
==========================================================================INNEHÅLL
- Åldersfixering revisited
- Lösryckta citat
- Fanzinerecensioner
- Annan recension, modell äldre men just upphittad
- Respons, skuren, hackad och malen
ÅLDERSFIXERING
Tror jag att jag har, åtminstone kan det tyckas så. Det har väl med miljön att göra, dvs att även "de som varit med några år" är runt tio år yngre än man själv. Jag syftar här huvudsakligen på studenter. Sådana finns det nämligen gott om i Upsala, i synnerhet vid och kring universitetet.
Nå, den utlösande faktorn denna gång är en Berglinruta i SvD. Under rubriken 70-talister säger en mindre figur något om att Staffan Westerberg förstört hans barndom och en litet större figur replikerar: "Men håll käften, lipsill! När jag såg munkar brinna som facklor å hjärnsubstans i Saigon - i svart/vitt - hade jag varit jävligt glad åt å vara vilse i pannkakan!!". Det skulle kännas så rätt att få säga något sådant någon gång. Westerberg var för mig endast ytterligare en i den långa raden trista barnprogramsmakare. Förmodligen var man väl alltför avtrubbad av alla nyhetsbilder som följde en överallt. Sådana där typiska eskalationsdiskussioner man hade på skolgården på lågstadiet, brukade följa mönstret "då slår jag dig"-"ha, då skjuter jag dig med en bazooka"-"då bombar jag dig med napalm"-"då släpper jag en vätebomb på dig" et cetera fram till den oundvikliga metafysiska diskussionen om det gick att övertrumfa "en vätebomb mer än du kan säga" med ytterligare vätebomber.
Fast egentligen är vi ju alla sorgligt lika, oavsett ålder. Det är ju bara uttrycken och abstraktionerna som skiljer sig och det är väl därför jag hakar upp mig. I synnerhet när det slår över i alltför bisarra uttryck.
Jag kände mig oerhört ålderstigen för närmare ett år sedan, när någon flicka skrev i en studenttidning något om att hon behövde förklara skämten i Seinfeld för sin morfar. Jag förstår sällan vad som är roligt med Seinfeld, vilket alltså placerar mig i morfargenerationen - nästan i alla fall. Jag har funderat vidare sedan dess och kommit fram till att 'morfar' och jag är oförstående av olika skäl trots allt. Skalar man bort de kulturella övertonerna, så är karaktärerna i Seinfeld ett slags snälla karikatyrer på människor i min egen ålder. För morfadern blir det obegripligt eftersom min generation är fullkomligt ovidkommande för honom, för mig blir det en smula för subtilt, medan de som är yngre alltid har betraktat min generation underifrån och nu ges tillfälle att skratta åt våra egenheter.
Det är i alla fall i korthet min senaste förklaringsmodell. Jag slipper därmed tussas ihop med morfäder några år till. Just i fråga om förfäder tycks det dock bli som mest skevt. För inte så länge sedan reagerade jag dock på någons farfar. Ja, det var återigen en studenttidning, någon som hade hittat några nummer av Times från krigsutbrottet 1939 i sin farfars gömmor. Jag drog genast parallellen till min egen farfar och hur osannolikt det vore att han skulle ha lämnat efter sig något sådant. Hade det varit från krigsutbrottet hade det kanske snarare varit 1914, och om han läste något främmande språk var det nog tyska snarare än engelska.
Fast, som sagt, likheterna är nog kanske mer slående, om än svårare att sätta fingret på än skillnaderna. Deras fördomar är nog minst lika grova - vilket skulle förklara Seinfelds popularitet. En gravallvarlig ung man förklarade för inte alls länge sedan att vegetarisk mat visst kunde vara lika gott som vanlig mat. Som om vegetarianism vore något som hade uppfunnits av hans jämnåriga, som om jag aldrig skulle ha ätit någonting vegetariskt... Det är litet svårt att hålla sig för skratt sådana gånger, men så länge det bara är ett försök att informera är det mest bara rart. Det är när "holier than thou"-attityden dyker fram som jag vill slå något hårt i skallen på dem och förklara att det enda skälet till att jag själv inte är vegetarian, är samma skäl som att jag inte låter bli att salta på maten, eller försakar vissa kryddor - inte därför att jag skulle ha något slags pervers åsikt att alla maträtter skulle bli bättre om man slängde ned bitar av döda djur i dem.
Fast de här stollarna som släpper ut minkar borde nog få kvarsittning i Mulleskolan. Snacka om naturkatastrofer, om än lyckligtvis högst lokala.
LÖSRYCKTA CITAT
"Don't feed espresso to your gerbil"
"Idiotförklara mig om ni vill, men vem fan är Anders Bellis?"
Slutgiltligen har jag alltså insett vad man använder nyhetsgrupper till.
Det första citatet från någon av kaffegrupperna i en diskussion om överkaffeinerade bönor (fråga inte, detta kommer från landet där man kan stämma tobaksbolagen på ohyggliga belopp om man "ovetande" har rökt ihjäl sig - trots alla larmrapporter som pumpats ut sedan 50-talet). Senaste diskussionen från det stora drogparanoida 'hälso'(hrm)-fixerade landet i väster är för övrigt det riktiga i att servera kaffe till minderåriga - som om de stackars kräken inte fick i sig mer kaffein från betydligt mer barnvänliga drycker som CC et cetera...
Det andra från swnet.sf som blir allt bisarrare istället för Star Trek-videokvällar skriver man nu om böcker, och ett kort tag diskuterades även sagde Bellis. En diskussion som för övrigt har fått Johan Anglemark att begå det förståeliga, men dock oförsvarbara, misstaget att be om ursäkt för sin arrogans.
FANZINERECENSIONER
Och ser man på, har det inte dykt upp ett sådant där fanzine på papper igen. Från Upsala, se där, och ett debutfanzine igen. "Gimme Blog! Gimme Blog!" av Andreas Gustafsson (Studentvägen 12:24, 752 34 Upsala). Ett oneshot tycks det mig, som i korta stycken beskriver livets vedermödor ur rusets perspektiv. Det är inte mycket, men det är välskrivet och tänkvärt. Låt mig citera ett stycke, som förvisso anspelar på zinets innehåll, men lika väl skulle kunna handla om fanzineutgivning: "Varför, frågar man sig, gör man alla dessa dumma saker? Ja, jag kan bara svara för mig själv, men jag tror det beror på att det kan vara så sanslöst kul att prata om i efterhand. Eller ibland är det kul, och ibland inte."
Så har fräulein Åkesson begåvat oss med ytterligare ett fanzine "Vinter och Kyrkogårdar" (Anna Åkesson, Hultås, Lärje pl 238, 415 25 Göteborg). Påminner gör det i hög grad om sin föregångare, enär något stramare, något mer sammanhållet. Måhända känns det också litet tunnare. Ett lätt irritationsmoment finns även i det att hon glatt konstaterar att hon fått kommentarer, men därmed punkt. LoCspalter är naturligtvis inte något tvång, men ett kort IAHF vore väl på plats om man nu talar om att man fått kommentarer. Eller i korthet: om nu såväl kommentarerna som de personer som fällt dem är så ointressanta att de inte förtjänar nämnas, så kan väl saken lika gärna helt förtigas.
Som tidigare kanske anats är nog detta endast små rännilar i väntan på de nya stora fanzinefloder som skall bryta fram från Upsala...
Nå, som tiden lider, och saker droppar in, låter jag anstå till nästa nummer WYSIWYG, Tarabagatai och Bd.
ANNAN RECENSION
The Adventure of Faustus Bidgood
Capsule by Jonathan Rosenbaum
From the Chicago Reader
A decade in the making, this flaky Walter Mitty-like satire from Canada, by Michael and Andy Jones, follows the dreams of a minor and mouselike functionary (Andy Jones) in Newfoundland's department of education--a revolution has transformed the province into a benign dictatorship, with Jones as the benign dictator. Jumping back and forth between ersatz TV news reports, humdrum humiliations, and assorted delusions of grandeur, the film seems both spurred along and ultimately undone by its highly fragmented structure. With Greg Malone, Robert Joy, Brian Downey, and Maisie Rillie (1986).
(Märkligt nog inte ett ord om det filosofiska idéinnehållet. Grid Truth.
Grid Reality. Total Education.)
RESPONS
Även bland respondenterna tycks nyhetens behag något stillats. LoCen droppar in litet mindre frenetiskt, även om det till detta nummer slogs ett rekord. Jag fick ett LoC från Mats Henricson 36 minuter efter det att jag skickat ut fanzinet.
Dammsugare:
"Själv gick jag i somras till Åhlens och sade att jag ville köpa en 'Biffig dammsugare'. Den lätt nervösa expediten förevisade mig en modell som jag sedan köpte. En Volta Gemini Steptronic." (Mats Henricson)
Red: If at first you don't succeed... suck and suck again.
Det slår mig plötsligt varför seriefiguren Ernies brödrostmani verkade så välbekant - den är nog ganska närbesläktad Mats Henricsons prylfascination. En gång i tiden var det tandborstar och tekannor designade som rymdskepp, sedan den här fasen då man inte borde äga mer än vad man kunde få plats med i sin ryggsäck... och nu detta.
Delmängden är större än summan av helmängderna:
"[Akademisk harkling] Som matematiker skulle jag vilja klargöra begreppen. En 'äkta delmängd' av en mängd är en delmängd som inte innehåller hela mängden. Den enda delmängd av mängden X som inte är äkta är alltså mängden X själv. (Analogt med skillnaden mellan "mindre än eller lika med" (delmängd) och "mindre än" (äkta delmängd). Om fantasy och sf är delmängder av varandra så säger oss vidare mängdläran att dessa mängder är lika - all sf är fantasy och all fantasy är sf - och alltså inte äkta delmängder av varandra." (Olof-Petter Östlund)
Red: Tack för detta klargörande. Det kanske har blivit litet förvirrat. Emellertid tror inte jag att jag hävdat att fantasy och sf skulle kunna vara delmängder av varandra med samma premisser, utan snarare att beroende på vilken definition man har av sf respektive fantasy, så kan det ena definieras så att det andra är en delmängd av det och vice versa. Och funkar inte det får man väl ta till större mängder...
Fanhistoria:
"Det blir ofta så att detaljerna överskuggar helheten. Jag tror den romantiserande effekten uppstår HOS LÄSAREN när han eller hon försöker finna mening i ett myller av detaljer." (Ahrvid Engholm)
Red: Ja, det är möjligt att effekten uppstår hos läsaren, men det motbevisar ju inte dess existens. Dessutom förstärks en romantisk uppfattning av att fanhistoria är någonting en själv näraliggande som fan. Jag tror inte att en icke-fan skulle uppfatta fanhistoria som lika fantastisk.
Fantasy:
"More Than Human handlar väl om muterade telepater, eller något sådant. Det låter som sf för mig. Jag har alltid uppfattat Tolkiens värld som en urtida jorden. Kartan påminner litet vagt om västeuropa, före några omgångar kontinentaldrifter och landhöjningar/sänkningar. Men något sådant sägs förstås aldrig av Tolkien, så man får väl göra sin egen tolkien...tolkning.
Om nu fantasyverk utspelas på främmande planeter, hur kommer det sig då att de flesta av dem har 1 G i gravitation och 1 atmosfärs lufttryck i blandningen 20% syre, 80% kväve - precis som jorden? (Det är i varje fall den implicita konfigurationen i de flesta verk.)" (Ahrvid Engholm)
Red: Tolkien har en tusan till kontinentaldrift, åtminstone tycks de vinkelrätt ställda bergen kring Mordor tyda på det. Litterärt gångbara planeter har helt enkelt 1 G, det bara är så. Och atmosfären är väl inget problem, det finns ju atmosfärfabriker begriper du väl.
Kofrågan:
Vad är namnet på arten "ko"? Mats Henricson föreslår nötkreatur, Tony Elgenstierna fastslår samma sak. Jag känner att jag vill invända, men förmår inte riktigt och låter Rolf Strömgren få sista ordet:
"För övrigt vill bror Duktig med sleven i hand meddela att nötkreatur härstammar från primitiva former av oxsläktet (Bos), bl a den s k uroxen. Urval och avel har lett till den moderna kon, som kallas *tamboskap - Bos taurus*"
Kofrågan II (icke-nöt):
"Intressant att notera i sammanhanget är att en renko kallas "vaja" vilket tyder på att samerna grundade Rom, även om språket förvanskats sedan dess." (Olle Östlund)
Red: Jag vet inte riktigt frekvensen för våra samiska låneord, men så vitt jag vet existerar renko och vaja parallellt och jag har svårt att tänka mig att det sistnämnda skulle vara mer frekvent. Funnes det i Sverige något nomadfolk som drev omkring elefanthjordar kors och tvärs, så skulle det säkerligen finnas en inlånad synonym för elefantko också.
Vad heter förresten rentjur? Härk är väl enbart den snöpta varianten (och i det fallet saknas väl svensk synonym).
Kogenital:
"Det är väl litet riskabelt nu för tiden att kalla en tjur för 'hanko' nu för tiden. Om man söker efter 'hanko' med en sökmotor så får man naturligtvis sökresultatet '4153 träffar, 60%: Annelie Alhanko, berömd dansös'. Saken kompliceras ytterligare av att kastrerade hankor kallas oxar eller stutar." (Rolf Strömgren)
"En manlig ko är förstås Kolon the Ko, tecknad av Chris Loneberg. Kolon är inte bara manlig, han är fannisk också. Hans namn, Ko-LON, är kanske upphovsmannens hommage till sin tecknarKo-llega? För att inte tala om the Kos namne, Kolon the Fanzine. Kolon the Ko åker stundom ut i rymden och filoKoferar. En riktig Kosmonaut alltså. Laika i all ära, men Kolon åker utan kapsel så han är allt strået vassare. Finns även i cyberrymden." (Molle Kanmert)
Red: Tja, när man väl har nått fram till baletthoppor och Chris Loneberg bör man nog inte gräva längre i kossornas kön...
Kulturskymning:
"Alla butiker som bygger på hantverk eller småskalighet har det tufft. Det beror på vår extrema beskattning av arbetskraft. Själv har jag noterat hur antikvariaten nu börjat bli lidande. (Jag har för mig att det specifikt beror på ändringar av momsreglerna. Antikvariaten skall betala full moms, UTAN möjlighet att dra av moms, eller något sådant.) Bara i närheten av mig har ganska bra antikvariat på Renstiernas Gata, Skånegatan och Götgatan lagts ned under loppet av de senaste åren. Och de har inte ersatts." (Ahrvid Engholm)
Red: Jag tror att det egentligen mindre är skattereglerna per se, utan snarare att de ändras hela tiden som ställer till problem. Momsen (som f ö inte är en arbetskraftbeskattning) i sina senaste upplagor är dock en styggelse, då den läggs på andra skatter. Om momsen slopades helt skulle de gärna få höja skatten på såväl inkomst som kapital och det vore ändå en välgärning.
Här i Upsala tycks dock antikvariatsdöden ha avstannat, om än det har märkts en del uppstramningar i sortimenten, specialiseringar o s v.
Plogbilsfetischism:
"Jag var det ett tag. Pratade om kastration meddels plogbil tills min omgivning uttryckligen tröttnade. Jag lade ut beskrivningar om hur organet lades på den kalla isen, hur plogbilen vrålade förbi och liksom hyvlade bort organet från kroppen." (Mats Henricson)
Red: Jotack, jag tror jag minns det där. Fast du hävdade på den tiden att du varit mycket mer enträgen med detta berättande under gymnasietiden. Man kanske inte skall döma dina kamrater alltför hårt för att de brukade låsa in dig på toaletten under rasterna.
Skofrågan:
"Särskilt intressant var det att läsa din grundliga genomgång av skohandeln. Själv köper jag skor sisådär vart fjärde vart femte år så det hinner hända så mycket mellan gångerna. Då är det ju desto viktigare att informera sig genom andra kanaler, som genom en prenumeration på det eminenta fanzinet Grus. Häromdagen, i samband med att jag gjorde en expedition till landet utanför min lägenhet, tittade jag in i en sportaffär och såg det senaste i gympaskoväg - gympaskor av platåmodell utan bakstycke. Om jag inte haft mina glasögon på mig hade jag tagit dem för ett par träskor. Nu såg jag att underredet var av gummi och att överredet hade traditionella skosnören. Men, som sagt, bakdelen var av klassiskt träskosnitt. Kanske pågår en kampanj, i det tysta, för att lura på en ny generation dessa åretruntkängor. Nästa år har modellen kanske blivit svart, året därpå är skosnörena borta och någon gång på 2000-talet har alla ungdomar intagit ett magnuskt utseende." (Tony Elgenstierna)
Red: Ja, vem vet. Allting tycks ju rymma fröet till sin egen undergång. Civilisationen stammar ur kulturen, och samtidigt som civilisationen maler ned vår kultur så hämtar den ju sitt idéstoff ur densamma. I kulturskymningen kan därför små revitaliserade delar av kulturen plötsligt dyka upp, som exempelvis det envetna klappret av träskor mot stadens trottoarer.
