Grus 6
Upsala i februari 1998:
xxxx x
x x x
x x xxxx x x xxx x
x x x x x x x x
x x x x x x x xx
x xxxx xxxx x x x x x
x x x x x x x x x
x x x x x x x x x x
xxxx x x xx xxx xxxxx
==============================================================================
Fängslande inblickar i den framtid när förflyttningar i tid och rum är möjliga
==============================================================================INNEHÅLL
- Insikter i affärslivet
- Nytt på SMOF-fronten
- Det finns mycket
- Rumänien
- Respons, skuren, hackad och malen. Därefter lätt saltad och pastöriserad
DER UNTERGANG DES SHUHEHANDEL
Jag passerade idag en skoaffär som skyltade "REA - Obs endast udda storlekar". Det första som slog mig var att de inte hade hela par, utan sålde ex. en vänster 44:a och en höger 47:a tillsammans, men insåg snart att detta förmodligen var befängt. Vad de menade var naturligtvis att de inte hade storlekar som 42, 44, 46, 48, 50 et c., utan endast 43, 45, 47, 49 osv. Det är lustigt att jämna storlekar tar slut först.
I tidens kulturskymning vill jag nu gärna framhålla skoaffärerna. Jag har under ett antal år lagt märke till deras gradvisa förfall, men har mestadels tigit och lidit. Det är faktiskt med skoaffärer som med boklådor, fast kanske inte riktigt lika tydligt. Det finns fortfarande i krympande antal gamla hederliga affärer med lagerhållning, så finns det en majoritet mer modärna saker där någon konsult har suttit och räknat på lagerkostnad och omsättningstid och så finns det en sista generation av stolligheter som snarare är någon form av installation än en affärsrörelse.
Det har hänt mig vid ett tillfälle att jag under anfall av svårartad optimism gått in i den sistnämnda typen av etablissemang i syfte att köpa nya skor. Jag strosade runt bland skrattretande fotbeklädnader med än mer lustiga prislappar en stund utan att finna någonting. Slutligen insåg jag att den grupp ungdomar som stod och hängde i ett hörn förmodligen skulle föreställa expediter. Jag stegade därför fram till dem och de fånstirrade på mig som om de aldrig hade hört talas om träskor.
Huvuddelen av skoaffärer är dock inte sådana än så länge, men majoriteten av dem är ändå en besvikelse. Man går in och kan snabbt hitta hyllan där träskor borde finnas. Vanligtvis hittar man också sådant som påminner om träskor, men i själva verket är något slags ortopediska tofflor, som kostar ohemult mycket och förmodligen inte skulle hålla mer än en månad. Även om designen kan vara stilren så finns det inte den minsta tillstymmelse till trä i dem, utan allt är plast och rågummi - svajande, fjädrande och otäckt - och således inte alls ger den stadga och tyngd som behövs. Expediterna på slika etablissemang är beskäftiga medelålders damer och herrar som sorgset skakar på huvudet. "Nä, träskor för vi inte i lager. Vi tar in sådana till sommaren." Därefter betraktar de mig som vore jag dum i huvudet, sneglar ned på de spruckna läderbitar och träflisor som nödtorftigt håller sig samman om mina fötter, varpå de ser än mer sorgset på mig och i smyg gör tecknet mot onda ögat. Som vore det jag som var ologisk - det kan ju minsta barn räkna ut att försäljningen av träskor borde vara som lägst på sommaren, eftersom slitaget är så mycket större på senhöst, vinter och vår.
Så finns det riktiga skoaffärer tack och lov. De luktar läder, de har grånande expediter som ler mot en hur man än ser ut och vad man än vill ha - och framför allt de har i lager vad än man kan tänkas begära. De har till och med träskor framställda i affären året runt. Fast oftast finns min storlek bara i lagret, så de haltar glada och tjänstvilliga nedför branta trappor, klänger runt på skrangliga stegar för att hämta skor åt mig. Och medan jag provar att de passar så meddelar de föreståndaren: "Sture, vi har faktiskt bara ett halvt gross par kvar i storlek 45, det är nog dags att beställa hem fler."
Har jag här räknat rätt så finns det numera färre riktiga skoaffärer i centrala Upsala (snällt räknat) än vad det finns bokhandlar i New York.
NYTT PÅ SMOF-FRONTEN
Sedan Robert Brown avslöjades som SMOF i slutet av förra året har vi väl alla undrat vem som tagit över denna roll. Nå, i ärlighetens namn har väl knappt någon gjort det, men formuleringen verkade passa. I vilket fall avslöjar "Internet Guiden" - av alla osannolika organ - i sitt senaste nummer att Carina Björklind är SMOF. Riktigt vad de grundar detta på framgår dock inte, men det tryckta ordet kan väl ändå inte vara en lögn...
I övrigt kan jag meddela att malen kanel har en mycket god uppsugningsförmåga av fett. (Jag råkade tappa i litet väl mycket när jag stekte lök senast)
DET FINNS MYCKET
~ The year 1998 = World-War III
________((( NEWS : CENSURED )))________
~ Damage of the Wailing Wall in Jerusalem ... ???
The palestinians are busy with to BORE OUT a TUNNEL
from inside the "Stables of Solomon"((( below the Dome of
the Rock ))) to at rear-back of the WAILING WALL ...
NB : the square in front of the Wailing Wall is the property
of the israeli government, but the WALL itself unfortunately
NOT ... !!! When the palestinians have reached the WALL,
from inside of the temple-mount through a tunnel, they can
DESTROY their ""legal property"". The israeli government
has been well informed, but there is nothing they can do !!!
Det som fascinerar mig mest med detta cyberiska medium, förutom att aparta individer kan få bättre spridning för sina idéer än någonsin tidigare, är människors förmåga att använda extra skiljetecken som någon slags emfas. Emellertid blir det ibland så mycket att det dels blir nästan oläsligt och dels mycket svårt att avgöra vad de egentligen försöker framhålla som det viktigaste.
Har man inte redan genom innehållet i texten övertygat läsaren om att man är en smula förvirrad, så slår man i alla fall fast det genom textens utseende. (Öh, vilket då skulle förutsätta att man hann läsa texten innan man såg hur den såg ut...)
RUMÄNIEN
Jag hade först tänkt undfängna läsaren med en nyhet om rumänska zignare som längtar tillbaka till Ceaucescu's glada dagar, enär de nu utan något socialt skyddsnät har det rent ut sagt fördjävligt. Dessutom är de naturligtvis liksom överallt annars i Europa en illa sedd minoritet.
En av alla dessa solskenshistorier om hur bra allting har blivit i Östeuropa. Med den utilistiska logiken så har det kanske blivit det. Eller har verkligen såpass många fått det så mycket bättre att det uppväger att vissa fått det sämre. Om man vill börja räkna med så kan som utgångspunkt tas att den zigenska minoriteten i Rumänien är den största i världen, det rör sig om dryga miljonen. Och zigenarna är dock bara de värst drabbade i den sociala utslagningen.
Jag säger inte att Ceaucescu var någon särskilt bra grabb, milt uttryckt, men vilket pris var det värt att betala för att bli av med honom?
Som ni märker skulle det inte ha blivit så muntert att ta den historien, så jag tar istället följande pressklipp om de fria marknadskrafternas välsignelse:
BUCHAREST, Feb 17 (AFP) - Answering a call of nature in Bucharest is becoming increasingly difficult because corrupt officials are selling the city's public toilets to be turned into bars and kiosks, news reports said Tuesday.
WCs, often located in prime locations in the Romanian capital, are highly prized by entrepreneurs, who even include a car salesman selling luxury vehicules from a converted toilet block.
Others have been transformed into fast-food outlets, tobacconists and drink stands. One city park urinal is now a popular cafe, according to newspapers reporting anger at the bribe-fueled toilet traffic.
RESPONS
Fandom, fandom, arvedel:
"> 80-talets fandom får vi aldrig tillbaka
Jo, om ungefär 82 år :-)" (Jonas Ahlberg)
Red: Hm? Göstacon II 2085... Ingen på Teknikum borde komma ihåg något vid det laget, så det borde gå att hyra...
Fanhistoria:
"Nja, fanhistoriken är sällan förskönad. Filket som sysslar med den är mycket noga med att få med alla detaljer så korrekt det går. Däremot kan den kanske ibland låta som mer dramatisk än den är. Det har sagts om Sam Moskowitz´ historik över USA-fandomens barndom, att om man läser den strax efter att man läst en historik över andra världskriget - så låter den inte som ett antiklimax." (Ahrvid Engholm)
Red: Nå, det går ju även att med korrekta detaljer skapa en åtminstone romantiserande bild och ett mer hisnande perspektiv. Fans har ju en tendens att finna dramatiken även i det mest vardagsnära och skapa det fantastiska ur nästan ingenting. Ta Lennart Svenssons klassiska Göconrapport t ex, det går inte att förneka att den är korrekt, men du kan ändå inte låta bli att undra om Lennart och du själv verkligen befann er på samma Göcon.
Fantasydefinitionen:
"Först och främst finns det ju gott om exempel på böcker och noveller som vi _inte_ har svårt för att klassificera, t.ex Asimovs "Stiftelsen"- böcker eller Tolkiens "Ring"-böcker. Att det är sf respektive fantasy torde vara odiskutabelt. Sedan finns det ju en mängd mer eller mindre tveksamma alster. Skall t.ex "More Than Human" av Sturgeon räknas till sf eller fantasy? Alla gränsfall är alltid svåra att rå på. Vad skall man gå efter? Är det som Ahrvid skrev i Grus 4, att handlingen utspelas på en annan planet? Men betyde det då ingenting om invånarna vet om det eller inte? I Tolkiens värld uttalas aldrig ordet 'planet', men rimligtvis måste världen vara en planet. Eller kanske inte?" (Jonas Ahlberg)
Red: Tja, dessutom kan man tycka att det vore en begränsning för spekulativ sf om den endast fick beröra livsformer som befann sig på planeter och inga andra himlakroppar. Och definitionen av planet kan väl dessutom rent logiskt innefatta sådant som vi inte kan föreställa oss.
"Hur man skall hantera gränsfallen avgörs efter hur man argumenterar för vad som är utmärkande för en genre. Tycker man att platsen eller den teknologiska utvecklingen är viktiga bedömer man utifrån det. Är det författarens avsikter påverkar det i sin tur och argumenterar man för förlagets märkning av produkten, ja då kommer bedömningen att se annorlunda ut igen. Men kravet skall väl här vara att man argumenterar så konsekvent som möjligt, d.v.s tillämpar man ett kriterium på en bok, skall man också göra det på nästa. Visst kommer man att hamna i svårig- heter och hitta många problematiska gränsfall ändå, men det beror ju då på att man gjort ett ärligt försök att nå djupare kunskap om litteraturens väsen.
Vad är det för vits med att säga att sf är en delmängd av fantasyn, innan man gjort klart vad sf och fantasy är? Vi har en viss intuition, som jag nämnde tidigare; det finns klara och oproblematiska fall, som gör att vi kan uttala oss om dem. Men intuitionen sade ju att det finns klara och tydliga _skillnader_, så då måste ju det här med att tala om att den ena är en delmängd till den andra, alltså att de är lika i vissa avseenden, vara någonting _annat_. För det finns ju skillnader. Och vad jag kan begripa försöker man här i stället angripa frågan om hur sf och fantasyn förhåller sig till varandra i den meningen att den ena är mer fundamental än den andra. Det är ju en helt annan fråga, faktiskt. Jag vet inte om den är relevant, för jag har hittills inte hört något riktigt bra argument som för att den ena delmängden skulle vara att föredra framför den andra.
Sedan finns det ju, som redaktör'n påpekar, äkta delmängder, som innebär (om jag inte minns fel) att sf kan vara en delmängd till fantasy _samtidigt_ som fantasy är delmängd till sf. :-)" (Jonas Ahlberg)
Red: OK, om, och jag säger om, intuitionen säger oss att det finns klara och tydliga skillnader, så betyder det ju inte att någonting inte kan vara en delmängd av någonting annat. Om det inte är skillnaderna, utan likheterna som är det avgörande i ens definition betyder det möjligen snarare att det går att utkristallisera delmängden baserat på dessa skillnader.
Beroende på vad man utgår ifrån kan man komma fram till både det ena och det andra och genom att i god skolastisk anda inta motsatta positioner uti en dialog, eller disputation, komma fram till det riktiga (eller snarare skapa en evighetsdiskussion).
Fantasyfans:
"Jag har alltid sett med förundran på hur fantasyfansen älskar att klä ut sig. Men den traditionen uppstod faktiskt först bland sf-fansen, genom kongressernas maskerader. Till Nycon 1939, den första worldconen, gjorde Forry Ackerman succé genom att anlända utklädd till en rymdgubbe ur "Things to come", och efter det har maskeradandet bara fortsatt. Sedan många år är utklädandet dock dominerat av fantasyfans (det ser man t ex på worldconernas maskerader, som domineras av prinsessor och svärdsviftare). Jag tror att sf-fansen bara tycker att maskerader är kul, så länge inte tar dem på för stort allvar. Fantasyfans tycker maskerader är kul så länge de just får ta det på största allvar. Det är en attitydskillnad." (Ahrvid Engholm)
Red: Det är väl nästan fråga om en separat maskeradfandom. Jag har fått intryck av att det finns folk som åker på stora kongresser enbart för maskeraden. Sedan tror jag att fantasytemats dominans har en del med visualiteten att göra, det är enklare att klä ut sig till en häftig svärdviftare, prinsessa, gnåm, drake et c än till en trovärdig Gully Foyle. Denna min visualitetstes tycker jag stärks av att den andra stora gruppen utklädda är mediafans, kanske i synnerhet Trekkies. Nåväl, de borde läsa mer John Norman, för att få litet mer sting på det hela.
Formatet:
"Personligen tycker jag att de korta numren av Grus har varit trevligare, för då kan jag utan att skämmas sätta mig och LoCa det med en gång. Blir det större måste jag läsa i etapper, ta sats igen och så vidare. Jag tror att mediumet är lämpat för hyfsat korta, *regelbundna* sändningar." (Hans Persson)
Red: Regelbundenhet är väl vad jag inte kan utlova. Erfarenheten från min tid som utgivare av veckovisa och varannanveckliga fanzines är att deadlines förvisso ger en välbehövliga sparkar i baken och kan man acceptera "mellannummer" så är det helt OK, fast å andra sidan tär det på en i längden och är den förnämsta orsaken till att man lägger ned fanzinet. Det blir slentrian och inte alls kul. Månadsutgivning funkar däremot längre, jag tror det är det optimala för ett regelbundet utkommande fanzine som regel. Med Grus ambitionsnivå är jag dock skeptisk till månadsutgivning, delvis därför att det knappast skulle bli fråga om "korta" nummer.
Fotbeklädnader:
"Å andra sidan kanske du *har* varit borta för länge. Du har glömt att det finns något som heter skoterkängor." (Rolf Strömgren)
Red: Åh nej då. Jag minns dem mycket väl, tunga otympliga saker. Alltför korta skaft för att förhindra att snön trängde ned i dem och alltför täta för att snön på något sätt skulle kunna nå fram till och svalka mina stackars fötter. I dessa portabla bastuaggregat blev mina fötter efter fem minuter ilsket signalröda, svullna till sin dubbla storlek och drypande av svett. Var det varmare än minus 25 gick de över huvud taget inte att använda...
Kogenital:
"En manlig ko är förstås en tjur...eller hur är det? Arten ko är unik på så viss att den saknar ett samlat art-namn. Hannarna kallas tjurar, honorna kor. Om man ser en grupp individer på ett fält, av blandat kön, kan man inte säga 'Där går en flock kor'. Skulle man kunna införa begreppet 'hanko'? 'Hontjur' kanske?" (Ahrvid Engholm)
Red: Könsdistinktionen ko-tjur används ju även inom andra arter såsom älg och elefant (och även ren, trots att det även finns specifika namn), så jag tror knappast att det finns en "arten ko". Månne är artnamnet nöt, men jag har en känsla av att det bara är benämningen på köttet (vilket analogt skulle innebära att artnamnet på grisar vore fläsk). Ko heter väl vacca på latin, men det låter inte helt könsneutralt heller. Heter tjur isåfall vacce eller vacco (whacko?) eller liknande?
För övrigt har jag för mig att man oftast undviker att ha kor och tjurar tillsammans för husfridens skull. (mycket sf där alltså)
NG:er:
"Jag har tidvis kört rätt mycket på newsgrupperna. Jag får små ryck då och då, men nu var det ett tag sedan senast. Vid sidan om mailinglistorna är de ganska skojiga, genom att de är interaktiva. Man skriver och får svar. Det aktiverar folk. Naturligtvis är det mesta som står där strunt. Men man kan enkelt leta upp det som intresserar en."(Ahrvid Engholm)
Red: Jo, det är väl som hela den här grejen med det "nya" informationssamhället. Folk tycks tro att vad det går ut på är att få tillgång till information, men eftersom 99,999% av all information är strunt, så är ju problematiken snarast pro primo att kunna avgöra vad som är relevant och pro secundo att leta upp det som är intressant. Ergo inget nytt under solen, den som har nyckeln till den rätta informationen får pengarna, makten och härligheten.
Oönskade ämnen:
"GRUS, å andra sidan, har hittills varit nästan fritt från Clinton (två meningar på fem nummer, om jag lyckats hålla räkningen). Fortsätt så!" (Mikael Jolkkonen)
Red: Ha, där kom en mening till - och det var du själv som skrev den.
Rakaste vägen:
"Jag har alltid hävdat att arkitekter borde utbildas på plats i Norrland. Praktiska observationer av folks verkliga mikromigrationsmönster (mikromigration är en fackterm som mycket förenklat kan förklaras med en uppräkningsdefinition, t ex "hur folk promenerar till och från busshållplatsen") är ett nödvändigt beslutsunderlag för korrekt stadsplanering. Det är inte konstigt att sörlänningarna inte kan anlägga gångvägar - de har aldrig lärt sig tyda spåren i snön.
Har du aldrig hört talas om centripetalkraft? Den är inneboende hos alla människor men syns bäst hos t ex alkoholiserade, som inte har koordinationen och muskelkraften att stå emot den. Träning, träning, och åter träning, det är det enda som hjälper." (Rolf Strömgren)
Red: Tja, hemma var de inte fullt så benägna att lägga ut gångar tvärs över mina genvägar. Den diaboliska stadsplanerarkonspirationen byggde snarast upp ålderdomshem, höga staket och nya bostadshus mitt i mina stråk, vilket var något mer frustrerande och definitivt en bättre styrning av mikromigrationen. Ett något dyrt sätt att djävlas med folk dock.
OK, centripetalkraft. Kunde jag inte tro att det var den som var framme igen. Slutsatsen vore alltså antingen att de klena Upsalaborna inte klarar det extra motstånd som litet snö utgör, eller också att den naturliga reaktionen inför åsynen av allt det vita gägget är att folk super sig fulla innan de beger sig ut i det.
Sex och snö:
"Jag gillar inte heller snö. Snö är besvärligt att gå i. Man halkar. Snö blir till blött vatten. I stan är snö dessutom inte ett dugg romantiskt. Inom några timmar är den brun och geggig. Inte så mycket för avgaserna (de är ju mindre nu, f ö, genom katalytisk avgasrening) utan för att vägförvaltningen slänger grus på snön." (Ahrvid Engholm)
Red: Nä, inte ett dugg romantiskt. I synnerhet inte innanför kläderna. Våldsamt avtändande är nog den formulering som närmast kommer till mig.
"Du har inte varit borta tillräckligt länge! Vänta bara - en vacker dag kommer du, likt jag, att vakna klockan fyra varje morgon, galen av lust att gå ut och skotta snö i flera timmar i femton graders kyla, bara för att besviket inse att det är fem grader varmt och regnar... Om du *då* stannar kvar i de södra provinserna, så kommer du att märka att lusten klingar av efter några år. Det är samma sak med sex. Allt eftersom åren går så domnar begären sakta av." (Rolf Strömgren)
Red: Om den tiden kommer då jag vaknar klockan fyra varje morgon, galen av lust att gå ut och ha någon form av sexuell aktivitet i flera timmar i femton graders kyla, så tror jag det är dags att ända detta jordelivet. Kopplingen sex och snöskottning vore då snarast en fysisk ansträngning för någon form av tillfredsställelse... Äh, jag tror jag bibehåller mitt celibat.
"I Göteborg, på Strömmensbergsglaciären där jag bor, sköts snöröjningen perfekt. I november och december kör plogbilarna bort all snön hela nätterna och vi andra ligger i våra sängar och lyssnar tacksamt på plogarnas järn mot grus och asfalt. För när vi vaknar finns det inte en snöflinga någonstans, möjligen lite vitt puder på gräsmattorna, men det smälter ju bort snart. Synnerligen effektiva är dom, plöjarna!
I januari får vi höra att det inte finns några mer pengar för plogning och därför måste vi stå ut med de två decimeter som fallit under natten. Och eftersom det är minus smälter det inte utan blir till tjocka, festliga iskanter, som alla barn och gamla kan åka kana på. Våra kära fastighetsskötare, som numera egentligen heter husvärdar, har naturligtvis annat för sig och får dessutom inte vara ute på det hala, för deras försäkringar gäller inte då. Men vi hyresgäster betalar gärna deras löner ändå och håller naturligtvis med egna skyfflar, så att vi kan komma ut i den friska luften.
Så bra kan man bo!" (Jonas Ahlberg)
Red: Hur fanken skall jag kunna koppla det här till sex? Är du månne plogbilsfetischist?
Städning:
"Det är alltså så att det finns mycket: Vet ni var man hittar tändstickor nu för tiden i Konsumbutiken?
- Under skylten städartiklar.
Det här är iofs ett raskt sätt att lösa städproblemet, men jag tror nog att det är lite väl asocialt." (Rolf Strömgren)
Red: Förmodligen är det väl så att på de äldre fotogendrivna modellerna av dammsugare är man tvungen att tända "för hand" för att få igång motorn. Tack och lov för dieselmotorn...
