Grus 4
Upsala i januari 1998:
xxxx xxx
x x x xx
x x xxxx x x xxx x xx
x x x x x x x x xx
x x x x x x x xx
x xxxx xxxx x x x XXXXXXXXXX
x x x x x x x xx
x x x x x x x x xx
xxxx x x xx xxx xx
==========================================================================
Bryggt enligt de tyska renhetslagarna från 1516.
==========================================================================INNEHÅLL
- Varför du får detta fanzine
- Språket, det språket
- Det finns mycket: sälpenisar
- Dikten och verkligheten
- Respons
- Kongressrapport: Östan om Sol
VARFÖR DU FÅR DETTA FANZINE
Antingen får du det eftersom du anmält ditt intresse härför, eller också skall detta ses som ett provnummer. För ett fortsatt mottagande bör någon form av intresseanmälan göras till mig <emeresq@algonet.se>. Avanmälan av intresse, för den som tröttnat på Grus kan givetvis ske på samma vis, men i mer negativa ordalag.
SPRÅKET, DET SPRÅKET
Mörka dagar tänker jag gärna att svenskan snabbt borde dö ut som bruksspråk, för sin egen skull och för att jag skall slippa se dess sista förfall. Det vore ju även det bästa sättet att konservera det som skriftspråk. Nå, jag vet att det jag upplever som förflackning bara är en del av språkets dynamiska djävla utveckling. Jag inser efter en stunds eftertanke att jag skulle bli lika irriterad över folks pidginengelska med tiden - det är inte fråga om någon känslomässig bindning till svenskan, utan snarare en irritation över assymetrier i det mönster som vardagsspråket bildar i mitt sinne.
Ordbehandlare har skrämt mig de senaste dagarna. Det slog mig att nu snart sagt allt skrivs med någon form av ordbehandlare nuförtiden, möjligen med undantag för inköpslistor och gravstenar. Rättningsfunktionerna i sådana kan man skratta åt idag, ni vet de där som ger bisarra förslag som rättelse på helt korrekta ord som inte finns med i deras ordlistor, men även dessa utvecklas. Jag har inte sett några exempel på att de skulle bli bättre, men däremot att de blir effektivare och att en del automatik läggs in i själva programmen. Exempelvis använder jag ett som automatiskt sätter stor bokstav i början på ord som följer efter en punkt. Det är fruktansvärt irriterande och jag har inte lyckats koppla bort det (vilket ändå måste gå att göra). Jag vet inte ens vem det är tänkt att hjälpa. De flesta har det väl ändå i ryggmärgen att inleda ny mening med stor bokstav sedan småskolan. För mig är inte punkten det viktiga, och jag använder den dessutom till annat, exempelvis skriver jag ibland inom vissa områden där man inte plockat bort punkter ur förkortningar. Et c. o. s. v. m. m. kan ju hamna i slutet av meningar, men ex. d. v. s. m. a. o. gör det näppeligen. När jag först upptäckte detta trodde jag att jag måtte haft en dålig dag med så många skrivfel, men insåg hur det förhöll sig när jag försökte rätta till det och de förbannade versalerna hoppade tillbaka.
Tänk er sedan att man börjar smyga in mer och mer automatik i ordbehandlingsprogrammen, så att man en vacker dag sitter där och får sin text korrigerad utan att man märker det, där varje "vanartig" ersatts med "vaniljsås" och så vidare. De grova felen lär man förvisso upptäcka, men kan få ett litet helvete att räkna ut vad det egentligen skall vara, medan de diskretare felen kan passera obemärkta och leda till betydelseskiftningar i värsta fall och en allmän vaghet eller lätt obegriplighet i de flesta.
Så slutar plötsligt tankegången, då jag tror att jag kommit in på ett sidospår som inte var tänkt från början, och tråden liksom har försvunnit in i dimmorna. Den vänstra hjärnhalvan vet inte vad den högra gör, eller hur det nu var.
DET FINNS MYCKET
Aphrodisiacs advertised as having Canadian seal penises, an ingredient highly prized by Asians, are often fakes made from genitalia of animals such as dogs and cows, researchers said Tuesday. About half the aphrodisiacs tested were fake and used genitalia from dogs, cats and cattle as well as the endangered Australian fur seal. A team used genetic analysis to test seal penis products bought undercover from Asian herbal medicine stores. Supplies of Canadian seal penises are limited. Although there are strong protests against the annual seal hunt, the Canadian government allows a controlled annual cull of about 300,000 seals a year. See http://www.infobeat.com/stories/cgi/story.cgi?id=7176286-925 (Hittade detta i alt.depressed.as.fuck, som svar till någon som förlorat sin katt. "Hey- I found the cat in question!!")
DIKTEN OCH VERKLIGHETEN
Jag håller för närvarande på och översätter åt en amerikan, och väntar på en delbetalning för detta. Posten plägar dock bara förse mig med fler och fler räkningar och kravbrev istället, vilket är en smula bekymmersamt. För att mitt arbete inte skall låta mina tankar vandra alltför långt från ekonomiska spörsmål översätter jag just nu en del redogörelser för en präst som satts i fängelse av sina creditorer. Trots att församlingen inte är helt nöjda med prästen - det talas om oanständigt leverne och försumlighet i ämbetet - skramlar de ändå ihop pengar för att lösa ut honom. Emellertid får de då reda på att om de löser den skuld som prästeländet blivit finkad för, så kommer han genast att låsas in igen för nästa skuld. Den totala skuldsumman vet ingen, men den är i alla fall mångdubbelt mer än vad församlingen har råd med.
Småningom hjälper dock grannförsamlingarna till och allt fixar sig. Dock förs hela tiden en bekymrad diskussion mellan de övriga prästerna om den olycksalige prästen skall återinsättas i sitt ämbete eller inte - trots att han tydligen är en usel präst och dessutom dragit skam och vanära över hela Svenska Kyrkan i Amerika genom sitt agerande. Församlingen vill definitivt inte ha tillbaka honom, men de funderar ändå över om det går att tvinga eller övertala dem. Snacka om anställningstrygghet.
Det jag hela tiden väntar på är någon slags noggrannare redogörelse för hans "oanständiga leverne", men väntar nog förgäves. Det enda konkreta exemplet på detta har varit att han högljutt grälade med sin fru öppet inför tjänstefolket. Litet klent tycker jag. Sannolikt är det hela inte fråga om annat än att han gick på lokal och söp och spelade kort (vilket skulle förklara skulderna), och att hans många inställda gudstjänster snarast berodde på att karlen var bakfull.
Hemma hade vi uttrycket "att supa bort ett hemman", men frågan är om inte det är snäppet strongare att supa bort en församling. Jag vet ingenting om hans vidare öden, frågan är om han ens tordes resa hem till Sverige.
RESPONS
Om detta fanzine:
"Det är ju själva faan, att jag aldrig han att LoCa Grus 2. Fast jag tänker inte skälla på en fanzineredaktör på att fanzine kommer ut för snabbt. Man ska ha mycket fanzine, och ofta." (Sven Holmström)
Red: Jag både förstår och inte förstår den kommentaren - som kommit från fler håll. Det är ju faktiskt ingenting som hindrar att man LoCar tidigare nummer även om det kommit ut någonting sedan dess. Tillämpade du samma resonemang på listan skulle du ju inte kunna svara på ett inlägg bara därför att någon hinner skicka in ett annat inlägg emellan. Fast det är ju en bekväm undanflykt för den late...
"Red. sade strax innan första Grus kom ut att han skulle åstadkomma ett fanzine med fungerande LoCspalt. Och det verkar väl kanske ha lyckats. Frågan man möjligtvis kunna ställa är om det är en LoCspalt med fungerande fanzine?" (Sven Holmström)
Red: Ja där har du mitt problem, det kommer ändå såpass mycket respons att jag knappt hinner skriva något annat än svar och kommentarer innan det börjar bli för fullt. Lösningen vore kanske att göra fanzinet längre, men jag tror inte det är helt lyckat heller. Jag tror att det bästa vore om såväl jag som läsaren såge på det hela inte som enskilda nummer, utan mer som ett flöde.
Demokrati:
"Min vision om ett demokratiskt samhälle där även ANDRA än makteliten får komma till tals, uppfylls inte i något samhälle som jag känner till. Tyvärr. Jag vill ha mer direktdemokrati (som i Schweiz, men gärna elektroniskt). Jag vill ha medborgare som är engagerade och informerade. Folk skall säga vad de tycker och uttrycka detta i beslut. Ett sådant samhälle kommer att frustrera många, som idag är vana vid att fatta beslut över folks huvuden, men jag tror att ett sådant samhälle blir bättre och mer harmoniskt. Att söka makt - rätten att bestämma åt andra, andra dumhuvuden som inte vet sig eget bästa :-) - är en stark drift hos många. Den driften måste bekämpas. Folk måste få makt över sina egna liv." (Ahrvid Engholm)
Fandom:
"Efter min lilla försiktiga förfrågan på Fandomlistan har jag fått en hel del fanzines. Det verkar inte som om det råder någon akut kris i svensk fandom just nu. Kul. Nu väntar vi bara på en ny boom med ett gäng hyperaktiva tokar som på egen hand står för halva den fanniska produktionen." (Glenn Petersen)
Red: Du liksom Anglemark är visst optimist. Och visst kan man känna förhoppningar. Vilket ordningstal är det egentligen på den fandom vi går mot i så fall, undrar den fanhistoriskt ignorante?
"Jag kan bara hålla med i vad du säger om SFF-sändningen, förutom att jag faktiskt brukar gilla Rickards noveller. Nu påminde du mig dessutom om att jag borde LoCa Höst och kyrkogårdar. Debutfanzines kommer ju inte så ofta så att det stör, direkt." (Hans Persson)
Red: Det till synes paradoxala är ju att det nästan vore önskvärt om debutfanzines kom så ofta att det störde.
Fantasy:
"Lundwall brukar behandla fantasy som en delmängd av sf (som tydligen också Herr Ahrvid E.), medan då Holmberg helst vänder på det. (ständigt dessa två som ska ha ha åsikter sf, och motsatta sådana också. Och då ska vi ju inte tala om politik.). Man skulle ju även kunna säga att det är två separat linjer, det är väl ändå det vanligaste? Själv gillar jag nog Ahrvids och Lundwalls syn, trots allt. Men detta beror mest på vårt användande av begreppen. Sf får ganska ofta stå för all fantastisk litteratur. Vad uttrycket _science fiction_ ursprungligen betydde har ju knappast någon betydelse." (Sven Holmström)
"Man ser det gärna som "sf-imperialism", det här om fantasy är en delmängd av sf. För mig handlar det inte om det. Det är bara ett intellektuellt, rationellt sätt att se på genretillhörighet. Marknadsmässigt är ju fantasy skiljd från sf, och den kan gott vara det." (Ahrvid Engholm)
"Jag har inte riktigt orkat sätta mig ner och fundera ut exakt vad jag tycker när det gäller vad som är sf och vad som är fantasy. Jag brukar oftast klassificera saker enligt vad de innehåller. Jag är ganska mycket för definitioner av typen "Om jag tycker att det är sf så är det det." Hur man än skriver sin definition så kommer man att få undantag någonstans.
Jag har också ganska svårt för Ahrvids resonemang att all fantasy skulle vara en delmängd av sf. Jag kan *möjligen* tänka mig att vända på det; att all sf skulle vara en delmängd av fantasy, men jag vet inte om jag tycker att det är speciellt lyckat heller." (Hans Persson)
Red: Nja, det var väl kanske inte riktigt imperialismfrågan som var den viktiga. Dock, beroende på vilken definition man har av fantasy kan den likaväl vara en delmängd av sf som någonting sf är en delmängd av. Vilket måhända är ytterligare ett argument för att en definition av fantasy inte är något man kan enas om över en kafferast. I synnerhet som jag misstänker att de flesta resonerar som Hans i fråga om klassificering - vilket är gott nog om man bara har sin egen bokhylla att sortera.
"Sådan "fantasy" [som utspelar sig på en näraliggande planet] definierar jag som sf. Du tänker kanske på Burroughs Mars-böcker? För mig är de sf. Jag kan lätt skriva under på science fantasy." (Ahrvid Engholm)
Red: Tja kanske i viss mån Burroughs, men planeten jag främst tänkte på var den vi befinner oss på. Det går ju inte att säga att fantasy inte utspelar sig på specifika planeter, när ändå såpass mycket fantasy utspelar sig på Jorden - eller är det måhända hårklyverier?
"Ahrvid drar upp den sf-definition som verkar vara alla kritikers favorit, om att sf är alla berättelser bygger rationalitet. Medan fantasy saknar det. Jag kan gå med på den, om den skrivande då går med på att en stor del av all sf ska ommärkas. I Gernsbacks Kontinuum kanske det stämde bra, men det är svårt att få ihop det.
Herberts Dune serie skulle genast byta skepnad (som katten om natten). Det vore kanske i och för sig inte så dumt. Fast gränsen verkar ha flyttats ganska ordentligt. När folk idag pratar om fantasy verkar de nästan alltid prata om sk. high fantasy. Vilket i själva verket rör sig om mer eller mindre trogna Tolkienkopior (fast visst, det finns undantag, det gör det alltid). Man skulle väl kunna säga så om just Dune att den har lånat vissa sf attiraljer, (och så är dom på planeter och far) men den präglas av en stark fantasykänsla och beskrivningarna av det paranormala känns fantasyaktiga. Och förresten det finns inte mycket som jag är så trött på som telepati i sf. En gång är kanske kul. Men det finns ju med i varenda bok. Det går fetbort.
Glenn Petersen nämner De Lint och Urban fantasy. Jag har läst en mycket trevlig Urban fantasy novell av honom (Paperjack). (Annars var väl en av de allra först inom urban fantasy allas vår sf-hjälte Heinlein. Bl.a finns ju roliga AB Magi.) Det är engenre som kan fungera mycket bra, om det bara görs med lite stil." (Sven Holmström)
Red: Jag var också lätt irriterad över att fantasy nästan alltid klassificerades som alla dessa tolkienepigoner och skrev om det i Medlemsblad för Hyboriens barbarer, där jag istället starkt poängterade att sword&sorcery var själva ryggraden i fantasy. Dessutom finns det ju en del bra high fantasy också om man letar - det senaste exemplet är väl Robin Hobb, men Stephen Grundy är t. ex. faktiskt inte så tokig. "Dune" skulle väl snarast ramla in bland science fantasy om man följer Ahrvids resonemang
"Jag är faktiskt delvis orolig för sf- och fantasy-genrernas konstnärliga överlevnadsförmåga. Dessa evinnerliga bokserier, som sällan är läsvärda, minskar genrernas möjligheter att tas på allvar. Sf förtjänas att tas på allvar. Men en författare som skriver fem böcker om ingenting förtjänar inte att tas på allvar. Sf var bättre innan ordbehandlarna kom!" (Ahrvid Engholm)
Red: Inkluderar du dessutom horror, som jag misstänker ibland är produkter av ordbehandlare helt utan mänsklig inblandning, så blir procenten tomgång ännu högre. Haken är naturligtvis att det är sådant som säljer. Den normale bok-konsumenten tycks vara någon som har *en* favoritbok som han gärna vill köpa om och om igen, eller för all del uppföljare till den. Emellertid kan ju all denna storsäljande gegga dra in folk i genren och därmed till bättre böcker. Vore sf&f en smal, kvalitativ genre så skulle sannolikt inte många hitta fram till den.
"Kom [] att tänka på en trevlig Science Fantasy som jag läste härom året. Gayle Greenoe tror jag att författaren hette. Det var en trilogi om en planet dit människor emigrerat, men något konstifikt med planeten fick all teknologi att explodera, så man är tillbaka till pre-industrialismen. Där finns en inhemsk ras av intelligenta tankeläsande katter, som börjar samarbeta med människorna (som i flera hundra år väntat på att raketerna skall återvända). Börjar som ren fantasy, men efterhand kommer SF-elementet in.
Definitioner av litterära genrer är i sig dömda att bli luddiga, då det är ett luddigt ämne man ger sig på. Ta t.ex. Jordan. Någonstans i typ femte tegelstenen till bok, drar han in ett historiskt perspektiv som är klart SF-betonat. Blir det då SF?" (Glenn Petersen)
Red: Definitioner av genrer är som sagt vad de är. Jordan tror jag aldrig att jag kommer att läsa efter att ha sett karlen (fördomsfull som alltid), men strikt definitionsmässigt är det väl ingenting som hindrar att olika böcker i samma serie (eller ens delar av en och samma bok) hör till olika genrer? Jag skulle kunna tänka mig att ex. en triptyk med samma grundberättelse i tre olika genrer kunde bli ganska intressant, om författaren behärskade genrerna tillräckligt. Sådant har säkert gjorts, även om jag inte kommer på något bra exempel och sannolikt har det dessutom alla möjligheter att förfuskas och bli misslyckat.
"Annars noterar jag med gillande att Grus v.2.0 även kom att handla om litteratur, i synnerhet Dålig Litteratur (också kallad Fantasy). Du får extra stilpoäng för svepande formuleringar om "till drakar förklädda shetlandsponnyer" och "snuttefiltböcker". Undras för övrigt om man kunde utveckla en teoribyggnad på tesen "dynga är trendkänsligt"? Verkar inte vara en sämre utgångspunkt än många erkända litteraturvetares käpphästar (alltså sådanas som skriver om Foucault i DN, vilkas artiklar jag alltid läser, men aldrig fattar något av)." (Mikael Jolkkonen)
Förrymda virus:
"Tack för Grus 1 & 2! Trean har jag också fått men ännu inte läst. Du får skylla dig själv när du ger ut fanziner i så rasande takt. Jag har svårt att hinna med, eftersom jag är ganska upptagen med att befrämja Vetenskapens Framsteg och göra världen till En Bättre Plats För Oss Alla. Idag till exempel har jag infekterat två cellodlingar med genmanipulerade baculovirus. Bara en sådan sak alltså. Alldeles nyss har jag stoppat tillbaka cellerna i sin inkubator och slagit på UV-belysningen för att döda eventuellt förrymda virus i rummet, och har tid att skriva ett par kommentarer." (Mikael Jolkkonen)
Red: Takten är som den är beroende på att programmet börjar gnissla om filerna blir för stora och då skickar jag ut fanzinet. Tror dessutom det blir jobbigt att läsa om zinet blir längre än så. Och, som Johan Anglemark påpekade i ett brev, ingen behöver ju LoCa varje nummer.
Hjortron:
"NEJ! Det heter inte så [hjorthornsalt], det heter precis som jag skrev men inte minns just nu [hjortronsalt].Den som påstår något annat är kryptofascist och i behov av elchocker." (Niklas Derouche)
Red: Med risk för att utsättas för onödiga mängder elektricitet så måste jag ändå säga att läsekretsens smakuppfattningar av bär är en smula mysko. Tidigare har lingon utmålats som såväl sura som beska och nu implikerar den här förvirrade unge mannen att hjortron skulle vara salta.
Om Rickard, Minotauren Jr och Alvarn:
När jag häromdagen prisade Rickard Beghorn för Minotauren Jr sade han att han själv inte alls var nöjd. Det kändes så obearbetat och det var inte alls så roligt som han hade tänkt sig. Men vad grabben har fel! Tänk om han kunde inse att han inte behöver anstränga sig så att han blir både gul och blå för att få fram ett bra fanzine. Redan när jag och Jessica träffade honom första gången tvingade vi honom att göra ett oneshot, men trots att han gjorde mycket bra ifrån sig led han av att inte ha tid att skriva om och omarbeta i veckor innan publiceringen. Få fans har tagit sina fanzines på sådant allvar som Rickard. Och få fans skulle förtjäna ett Alvar-pris lika mycket som han. (Tony Elgenstierna)
Red: En fan som trots den stiltje som varit i fandom, ändå har gett ut välgjorda och genomarbetade fanzines är givetvis en värdig Alvarpristagare. Och betänk gärna att rena skribenter och fanzineredaktörer ändå förefaller en smula underrepresenterade bland Alvarpristagarna - till skillnad från (förvisso också hårt jobbande) föreningsaktiva.
Mitt argument för Lennart Svensson är dock och förblir, att han under bra många år varit fandoms bäste aktive fanskribent.
Science fiction:
"Var inte det intressanta med Aldiss definition av sf att han hävdade att sf var en utväxt på gotiken? Hans definition kan vara intressant att återge, även om jag inte har läst på för att kunna säga något intressant om den.(Boken hamnade överst i högen av alla andra böcker jag borde ha läst om, om jag hade haft tid (läs: inte sovit) innan jag uttalade mig på listan.)
'Science fiction is the search for a definition of mankind and his status in the universe which will stand in our advanced but confused state of knowledge (science), and is characteristically cast in the Gothic or post-Gothic mode.'
The Trillion Year Spree, Aldiss/Wingrove
Annars tycker jag rätt bra om hans kortkortdefinition av sf: Hubris clobbered by nemesis - högmodet nitat av ödet.
(Mainstream skulle då vara 'hubris clobbered by mimesis'. Mimesis, uttalat majj-mi-siss, skulle betyda något i stil med härmning, skyddsfärg; jämför var djuren gör.)" (Rolf Strömgren)
Red: Fantasy skulle då närmast vara pregotisk, kan man förmoda. Känner mig däremot litet tveksam till om någonting kan nitas av mimesis. Det är väl litet av litteraturens poäng för övrigt, efterapning.
Tidiga e-zines:
"Man kan också se det som så att Sveriges första E-fanzine var antingen Månblad Alfa eller Fanarkistisk skrivelse. Månblad Alfa låg på Weben innan Virkbilagan kom till; man kunde ladda ned den och läsa. Det är ju en sorts E-fanzine, måste man säga. MEN jag gjorde något ännu tidigare. 1989 skrev jag ett nummer av Fanarkistisk Skrivelse som jag laddade upp på 4-5 olika BBS:er; där kunde man ladda ned det och läsa. jag fick aldrig någon respons, då jag vet inte om någon laddade ned det och läste, men i princip fanns det elektroniskt tilltängligt. BBS:er (Bulletin Boar Systems) är datorer med modem med E-konferenssystem (många har också filareor för nedladdning av shareware) och jag körde en hel del på BBS:er innan jag började med Internet.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att Fanarkistisk Skrivelse var först med att vara elektroniskt tillgängligt. Månblad Alfa var först med att vara elektroniskt tillgängligt på Internet. Virkbilagan var först (tror jag) med att aktivt sändas ut enligt en mailinglista (men det gick också på newsgrupper och mailinglistor). Jag har INTE givit upp Virkbilagan, men jag har inte haft någon inspiration för nya nummer på ett par år." (Ahrvid Engholm)
Red: Det i sammanhanget intressanta är ju att trots dina (och LSFF:s) pionjärinsatser så har det inte hänt så mycket. Jag tror fortfarande att svensk fandom älskar papper i så hög grad att e-fanzines et cetera inte kan bli annat än en bisak, vad än BAGS och Ahrvid säger. För mig är detta i mångt och mycket ett experiment och känns som ett "i stället för att göra riktiga fanzines".
Det pikanta vore ju om det under de senaste åren uppstått en helt separat e-fandom som har mycken livaktig fanac av alla de slag som ingen av oss har någon kontakt med. E-sf-fandom, bör kanske förtydligas, jag tycker mig ha stött på en mängd märkliga fandoms av skiftande intresseslag ute bland elektronerna.
KONGRESSRAPPORT ÖSTAN OM SOL
(nedkortat, ur aldrig utgivet RhB)
Wir kommen, wir kommen auf pfefferkuchenland.
Så har det då varit kongress igen. Fast inte. Fast ändå. En normal vidsynt sf-fan har inga svårigheter att låta bli att se det som inte passar in, och en grupp sf-fans på kongress är helt enkelt en grupp sf-fans på kongress oavsett vad som sker runtomkring. Jag är inte helt säker på att vi hela tiden var på Östan om sol, eller om vi tidvis befann oss på den 48:e internationella svetsarkongressen. Sådant har liksom mindre betydelse för själva sammanhanget, eller tvärtom. (Nå, fanprogrammet var kanske något bättre på svetskongressen) Själv noterade jag ändå mest sådana saker som att Niklas' hår hade vuxit ut igen efter den lilla olyckan då han råkade stoppa huvudet i en frityrgryta vilket fick till effekt att han såg ut som om han hade en klase bränd pommes frites på huvudet. Det vill säga sådant som jag väl förr eller senare hade noterat på Tre Backar.
If a white dog urinates on a man, hard times will seize that man
För att återgå till kongressen, så hade jag först tänkt skriva den på det för mig brukliga viset: först en lång harang om vad jag tänkte och gjorde på väg till kongressen och kanske små inblickar i veckan som förflöt dessförinnan, därefter kongressen per se i ett snabbt svep, för att sedan åter bre ut mig om vad som timade därnäst. I det här fallet skulle det ha blivit en redogörelse för en timslång promenad i ett soligt sommarstockholm mellan Sveavägen och Tekniska Högskolan, möjligen med några instick om vad jag gjort på jobbet under dagen. Så en beskrivning av lokalerna som för varje gång man kommer dit har stuvat om sig rumsmässigt, så att man inte riktigt har funnit sina bäringar förrän kongressen är slut. Lokalsinnet förvirras hela tiden av reminiscenser av hur förra kongressen var placerad inom samma byggnad - ja, ni vet. (Jag patrullerade dem länge och väl denna gång redan innan någonting kommit igång för att slippa gå vilse senare. Nu och då poppade Ylva fram ur något hörn och sade att jag såg olycklig ut. Signe henne, den medkännande kongressordföranden). Litet beskrivningar av horderna av neofans och fringear som strömmade till. (Tolkienister! Satanister! Rollspelare! Finniga ynglingar och flickor! Flickor?) Litet jämförelser mellan oss trufans som satt och tryckte i hörnen och dessa oss (i antal) överlägsna typer i lustiga kläder. Society of White Aryan Creativity och vad det nu är. Så ett svep över allt som inte hände, för att småningom landa på Jerusalem Kebab och den efterföljande diskussionen, när Jan Risheden, Lennart Svensson och jag vandrade vidare, om det nya fandom som skulle skapas av dessa fantasyläsare.
If a red dog urinates on a man, that man will have happiness
Nå, på det hela taget var kongressen bättre än befarat. Om det nu verkligen leder till en ny och yngre fandom så att vi gamla stötar kan gafiera eller larva runt som levande reliker bland all den unga sprudlande aktiviteten, återstår väl att se. Själv fick jag ju mitt Alvarpris, så jag kan ju gafiera i vilket fall som helst. Sannolikt kommer knappast någon ny fandom, i vart fall inte en sådan fanzinedominerad fandom som vi hade, att uppstå. De mer teknikintresserade bland senare tiders barn, klassiska hardcore-sf-gökar, kommer att surfa på nät och de mer humanistiska elementen, allt mer fantasyinriktade, kommer hellre att planera byggandet av medeltidsborgar ute i skogen - skriva fanzines och sitta och häcka i baren på kongresser kommer knappast någon att göra. Om ett initiativ av en här typen på sikt leder fram till något mer fandomliknande hos dessa unga kadrer, kommer förmodligen vår sorts fans att i denna fandom betraktas som något slags udda fringe-tolkienister. Likadant om Ahrvids aspirationer kommer att mot förmodan någon gång att lyckas, kommer vad vi skulle kalla en trufan att vara något slags udda fringe-datanörd. Vår tid är ute. Vi kan lämna det sjunkande skeppet och börja leva som vanliga människor - som om vi inte redan gjorde det. Fandom är död, leve?
- E. M. Laiskiainen
