SEXTANT nummer 7
Date: Fri, 07 Jul 2000 09:42:00 +0200
Subject: Sextant 7
From: "Karl-Johan Noren" <kjnoren@hem.passagen.se>
SEXTANT nummer 7
Ett mindre e-fanzine av Karl-Johan Norén, Sorögatan 101 2tr, 164 47 Kista, 08-751 71 73 <kjnoren@hem.passagen.se>.
***
Det här numret skulle ha kommit redan för nästan en vecka sedan, men gjorde det inte. Orsaken var självfallet Nasacon med allt därtill tillhörande jobb. Nästa nummer kommer när det kommer.
Den här gången erbjuder jag funderingar varför det finns så få e-fanzines.
***
Vi inleder med det som alla vill veta: Fandoms Kommunnytt nummer 10 är klart nu och distribueras under Nasacon bara jag hittar någon form av kopieringsmöjlighet. I värsta fall får det bli Alvarfonden. Men från pappersfanzines till elektroniska dito.
En populär programpunkt på senare års kongresser har varit e-fanzines. Ett flertal gånger har det förutsagts att fanzinen i framtiden bara kommer att komma ut elektroniskt, men hur stämmer det i verkligheten? Som Martin Andreasson påpekade i sitt LoC i Sextant nummer 3 så kan man räkna antalet svenska e-postfanzines på ena handens fingrar (Ahrvids Virkbilagan i 29 nummer 1993-1994, Magnus Erikssons Grus i 11 nummer 1998, mitt eget Sextant, "nya" SFJ och så helt nyligen Hans Perssons Munin). Lägger vi till vävbaserade fanzines får vi också Jonas Ahlbergs Wyziwyg och (med tvekan) Ben Roimolas Näthörningen. Den senare ser jag mer som en sorts nyhetsbilaga till Enhörningen än ett fanzine.
Sedan tillkommer ett större antal fanzines som helt eller delvis finns på väven, men som först och främst distribueras på papper. Exempel som kan nämnas är Nicklas Anderssons Aynia och Månblad Alfa.
Vad beror detta på? Idag finns alla förutsättningar för att kunna göra framgångsrika e-baserade fanzines, vilket Sextant är ett exempel på. Det finns tillräckligt många fans med internettillgång och tekniska problem som svenska tecken har lösts. Visst ser ett e-fanzine skickat som ren text rätt trist ut - men det kan väl knappast vara värre än ett gammaldags stencilerat fanzine? Frånvaron av bilder spelar knappast någon roll, och vill man ha det kan man göra det vävbaserat.
En orsak skulle kunna vara att fans är konservativa och vill ha saker och ting på papper - alla utom Sten Thaning, alltså. Visserligen skriver en del ut Sextant för att kunna läsa det på papper senare, men jag tror inte det är så enkelt. Nysgrupperna i rec.arts.sf.* är inte bara bland de mest aktiva på Usenet om man undantar sex- och dator-grupperna, de är också bland de med längst historia och några av de som grundade dessa grupper var också med att forma dagens Internet innan ordet ens var uppfunnet.
Ser man en e-postlista eller nysgrupp som en kontinuerlig APA - ett fullt giltigt sätt att se det på i min mening - så slår troligen aktiviteten på sverifandom-listan alla tidigare apor i Sverige, oavsett hur man definierar det. Så vad fansen vill är kanske inte den springande punkten, utan de som publicerar fanzinen?
Och då kommer vi till den rent fysiska glädjen och tillfredsställelsen att hålla ett stycke text i handen och ge den direkt till mottagaren. Jämfört med e-text känns pappret mer evigt och mer genomarbetat, oavsett textens faktiska innehåll. Det är ett sätt att ge en signal till mottagaren att det här har jag jobbat hårt med, det här är värt att spara.
Detta skulle också vara en del i en förklaring varför många e-fanzines är av prattypen, och inte mer sercon. Grus, Virkbilagan och Sextant är alla personliga och handlar om ditt och datt. Enda undantaget är Munin, men det har ännu så länge bara kommit i ett nummer, så vi får se hur det går för det i dess elektroniska upplaga.
Så till det som jag stressat en massa inför, nämligen Nasacon. När jag sitter och skriver detta ska jag och några andra till Djurgåren och intervjuas av Aftonbladet Kvinna - de ville göra en artikel kring panelen om "Kan nå'n kan Conan - om mansrollen i fantasyn" som vi ska köra nu på söndag. De ska intervjua John-Henri Holmberg men ville också träffa några yngre fantasy-läsande killar. Det senare blir alltså undertecknad med några kompisar.
Programmet blev klart i onsdags, tio minuter innan jag skulle till en anställningsintervju och sedan iväg till Ahrvids 4 juli-fest (som var riktigt trevlig om än inte med särskilt mycket folk), och tiden sedan dess har varit upptagen med den journalistanstormning som Wolf har redogjort för på Sverifandom-listan, göra klart Fandoms Kommunnytt nummer 10 och ta emot besökande fans. Och så tvätten och städning såklart. En laddning tvätt ligger i torktumlaren just nu och väntar på att hämtas.
Att göra Kommunnytt denna gång var ett äventyr. Min kompis Kjell som jag brukar skriva ut det hos hade fått installera om allting på sin dator, inklusive Ghostview som först inte ville skriva ut sidan två trots att den visades helt okej på skärmen. Sedan började hans skrivare att krångla, och mumsade papper i godan ro. Problemet var att vi hade begränsat med ohålade papper, så till sist var vi nere på ett enda ohålat papper och att vi måste ha ett exemplar av sidan två.
Men det gick bra till slut, och jag och Nicklas sprang iväg för att läsa högt ur _Romeo and Juliet_ under Eva Normans fönster under högsommarkvällen, något som uppskattades även om hon tyckte vi var tokiga.
Också denna gång en LoC-spalt, dock inte lika stor som förra numret.
Rolf Strömgren <rolf-str@privat.utfors.se> skickade följande:
#ifdef=läsaren_är_ej_Ahrvid_Engholm
Sextant är en inåtriktad, hemlig och /så vidare... Klippetiklipp./Rätt kul, om än kanske aningen styggt. :-)
Det mesta har nog sagts redan i den här debatten. Det har varit både intressant och lärorikt. Jag ska nöja mig med den lilla reflektionen att man nog kan säga om båda lägren i diskussionen att 'visst, det kan vara så, men det behöver inte alltid vara så'.Kanske en jämförelse mellan The Magazine of Fantasy & Science Fiction och Isaac Asimov's Science Fiction?För att inte tala om all analretentiv technofictions hemvist på Jorden - tidskriften Analog. Jag försöker inte på något sätt påstå att det skulle vara något fel på analretentiv technofiction - jag tycker själv om sådant krafs. Jag är inte ensam om det heller. Jag skulle tro att man får ett skapligt perspektiv på genren om man läser både Asimov's, Analog och F&SF. Sedan tillkommer ju små godbitar som t ex Pulphouse, a Fiction Magazine, på den tiden den fortfarande fanns.
mvh/Rolf
Just Analog kan jag inte säga något vettigt om eftersom jag aldrig läst den, men efter vad jag läst om den känns den inte så lockande - trots att det är den sf-tidskrift som Lois Bujold brukar publicera sig i (å andra sidan skriver hon sällan noveller). Hans Persson nämnde Interzone i sitt brev, och den får man nog också lägga in i skaran med ledande sf-tidskrifter, även om de är ledande på olika sätt.
Vad gäller inledningen med piken mot Ahrvid så var det menat att vara (lagom) elakt och kul, och jag hoppas han tog det som det skämt det var - speciellt eftersom en hel del av formuleringarna var från hans brev i ämnet. Alltså inget försök att starta fanfejder, utan att desarmera diskussionen med hjälp av humor.
Hans Persson <unicorn@lysator.liu.se> hörde också av sig:
Sextants ledord är "Splittring! Misstänksamhet! Fraktionsverksamhet!" Kom med oss du med!*hysteriskt fnittrande*
Om människor står mot principer ställer jag mig på människornas sida, eller jag försöker i vart fall göra det.Detta är en av dina principer, alltså?
Jämförelsen av Asimov's och F&SF var intressant. Jag brukar med jämna mellanrum fundera på om jag skulle starta en prenumeration på någon av dem (eller Interzone), men det hir hittills alltid fallit på för lite lästid. På sätt och vis är det tur att jag lyckas stoppa och inte skaffa mig ännu mer saker som bara kommer att stå olästa, men i grund och botten är det naturligtvis synd att det inte finns fler timmar på varje dygn.
[ om min beskrivning av fan fiction-panelen i nummer 5 ]
Gränsen mellan brutal uppriktighet och påhopp är ganska smal. Jag tycker att det är trevligt när folk säger vad de tycker om det jag gör och skriver (jag brukar tala om för andra jag jag tycker), men jag tycker också att det kan vara vettigt att bilda sig en uppfattning om personen man uttalar sig om först innan man säger något. Jag kan mycket väl förstå om Kristina känner sig påhoppad. Du skulle åtminstone kunnat ha med lite mer av den motivering du hade med här för att inte låta så trist. För den som inte var med i panelen lät det nu som om 75% av pratet kom från Kristina vilket åtminstone jag inte uppfattade det som (men jag var inte på hela panelen).Tommy skrev, och jag håller med:
Egentligen tycker jag inte att det finns så stor anledning att begränsa vilka som får saker som skickas som email. Om du begränsar antalet folk som får Sextant så minskar väl incitametet för folk att ge respons då färre människor läser vad de skriver.Tommy igen:
ConFuse har mycket sällan haft utskriftsmöjligheter. Vi brukar ha datorer och nätaccess. Vi prioriterade helt enkelt inte detta. Det var ingen som tänkte på att det var viktigt med utskriftsmöjlighet.Tja. Det uppstod ett fall av en person tillgänglig för två saker. I valet mellan att ha en fungerande skrivare och en fungerande bar valde vi baren. Du kanske velat ha det tvärt om? ;-)
Hans
Nä, jag vill i första hand ha en fungerande kongress. Se i övrigt mitt svar till Tommy i förra numret.
Vad gäller det där med att skicka ut Sextant till e-postlistor som sverifandom så kommer jag att skicka ut provnummer dit då och då (det skedde med nummer 6), men inte varenda ett. Visst, det finns inga praktiska skäl till att begränsa distributionen (vilket till exempel innebär att hör man av sig någon gång är man med från nu tills e-postadressen slutar fungera), men det finns en psykologi i "det vanliga" - att man visar någon form av intresse för det man läser.
Det där med principer om principerna var mest menat som en skämtsam formulering, för utgångspunkten för det hela är strikt pragmatiskt.
Slutligen får jag säga att jag själv inte såg min beskrivning av fan fiction-panelen som ett påhopp på Kristina, och att jag inte skulle tolka en liknande formulering om mig själv som ett påhopp. Negativ kritik, ja, men åtminstone någorlunda konstruktiv.
IAHF: Niklas Krog ("Skicka gärna mer snusktanter 6!"), Rickard Berghorn (som erbjöd mig sitt "Kåseri kring lektör" som är riktigt roligt men som jag inte kör då han inte vill att det ska läggas på väven - skriv till <minotaur@delta.telenordia.se> och be snällt om det om du vill läsa det), Lars-Olov Strandberg, Ninni Pettersson, Anna Åkesson, Magnus Wahlström, Arne Jonny Bakkevold, Magnus Eriksson ("Ja, för tusan, skicka zines till mig") och Tomas Cronholm.
--
Karl-Johan Norén -- kjnoren@hem.passagen.se
http://hem.passagen.se/kjnoren/
- Att tro att folk är lika dumma som man tror är dummare än man kan tro
