SEXTANT nummer 5
Date: Tue, 20 Jun 2000 00:15:11 +0200
Subject: Sextant 5
From: "Karl-Johan Noren" <kjnoren@hem.passagen.se>
SEXTANT nummer 5
Ett mindre e-fanzine av Karl-Johan Norén, Sorögatan 101 2tr, 164 47 Kista, 08-751 71 73 <kjnoren@hem.passagen.se>.
***
Confuse 2000 är nu avklarat, och detta nummer domineras följdaktligen av kongressen. Dessutom fortsätter debatten om fri programvara, kooperativ och socialism och redaktören funderar över varför så få hör av sig.
***
De tre första numren av Sextant gick ut till 55 personer. Med det fjärde numret var prenumerantlistan nere på 14, det vill säga hela 41 personer har fallit bort eftersom de inte hört av sig. Jag tvivlar på att semestertider eller brist på tid för att läsa fanzinet räcker som förklaring till detta.
Sextant saknar inte respons, men det är i stort sett samma personer som hör av sig hela tiden, och väldigt få verkar inse att det räcker med ett kort "jag vill gärna få Sextant". Eller läser de inte inledningen? Det kan ju också vara en följd av den respons-apati som verkar drabba alla fanzines som distribueras via SFF. Folk har vant sig av med att höra av sig till fanzineutgivarna.
Så likt Montezumas hämnd har nu prenumerantlistan minskats till en fjärdedel av sin ursprungliga storlek. Vi får se hur många som hör av sig med anledning av det pappersdistribuerade nummer 4, eller när folk börjar fatta att tåget går om de inte hojtar till. Dock får en del av de som inte hört av sig detta nummer med, eftersom de nämns någonstans i det.
Efter detta deprimerande konstaterande går vi nu till något betydligt roligare, nämligen Confuse 2000 som nyligen avhölls på Ryds herrgård i Linköping.
Jag skulle åka bil dit med Michael Pargman, och vi hade stämt träff till klockan kvart över två vid Fridhemsplan på fredagen. Vi var förutom Michael och jag Ahrvid Engholm och Michaels bror Daniel. Resan ned dominerades av fhanniska och spirituella diskussioner, till exempel om Framfab driver sin verksamhet i rollspelstermer och orsakerna till att romans- och Star Trek-fandom har en annan kultur än sf-fandom.
Framfab-diskussionen startade eftersom Jonas Birgersson tidigare varit ordförande för Sverok, och innehöll flera pikanta detaljer, som pyramidspelledandet, teorin att deras säljkampanjer utförs som lajv och hur programmeringen går till (projektet får göras om om programmeraren misslyckas med sitt FV-slag...). Vi försökte också komma fram till om ryktena om att de väljer lokaler baserat på militära förband stämmer, men lyckades aldrig komma till någon slutsats.
Fandom-diskussionen utmynnade i slutsatsen att sf-fandom aldrig hade varit utsatt för något monopol på företeelsen - det fanns från början mängder med magasin och när sedan fans började bli publicister cementerades detta. Star Trek- och romans-fandom, å andra sidan, har det hela tiden funnits ett monopol på konceptet, i det ena fallet explicit från filmbolagets sida och i det andra ett praktiskt monopol från utgivaren av Harlequin-böckerna. Resultatet blev att sf-fandom blev den anarkistiska och vildvuxna rörelse den är, medan Trek- och romans- fandom är betydligt mer kommersiellt och centralt organiserat. Jag tror att en diskussion om detta skulle göra sig utmärkt som panel på en kongress.
Vid femtiden anlände vi till Linköping och Ryds herrgård, där vi kunde checka in och få ett kuvert fyllt med kongressmaterial (ett mycket praktiskt påfund!). Jag och Ahrvid hann knappt registrera oss och slänga av oss packningen innan vi bönföll Britt-Louise Viklund att leda oss till en kopiator. Jag hann före, och delade ut rykande heta Fandoms Kommunnytt nummer 9 i en extra lyxig utgåva (den trycktes på 120-gramspapper). Ahrvid kom senare ner med sina SFJ nummer 184, som som rapporterat i förra numret möttes med förskräckelse - en SFJ som var läsbar utan mikroskop?!?
Förutom mitt och Ahrvids fanzine fanns också några Enhörningen av Ben Roimola (dock inte Ben själv) och Aynia nummer 3 av Nicklas Andersson där. Nicklas var också med i den inledande diskussionen om framtidens giganter, men förde inte speciellt mycket väsen där, utan den dominerades istället av Johannes H Berg. Mellan alltihop gick Ante Gustafsson, bröderna Pargman och jag själv till den lokala pizzerian, som definitivt led av för små tallrikar i förhållande till storleken på pizzan.
Efter panelen blev nu öhl-tvånget för starkt så jag var inte med när Nicolas Krizan presenterade sina bilder. Detta var faktiskt, fick jag veta senare, Nicolas första kongress, trots att han varit aktiv och känd fan i närmare tjugo år! Förhoppningsvis är denna första kongress inte heller hans sista, men från ljuden från honom när han åkte till stationen i Michaels bil på söndagen verkar det lyckligtvis inte bli så, för han var både trevlig och hade vettiga saker att säga, förutom sina goda teckningar.
Men jag går händelserna i förväg. Fantastika 2001 hade ett kampanjbord för att bli 2001 års Swecon där vi bjöd på blandsaft och hallonbåtar. Hallonbåtarna fick strykande åtgång, medan saften knappt gick alls. Kongressen fick i vart fall ett antal stödmedlemmar, så helt bortkastat var det inte. Fantastika återkommer med än mer hallonbåtar till årets Swecon, Nasacon 2000. Du kommer väl dit?
Jag stannade dock inte länge vid bordet, utan gick in till panelen om så kallad fan fiction, organiserad eftersom Tomas Cronholm mest hade blivit förvirrad av panelen om "slash" på Aussiecon. Tommy Persson ledde den bisatt av Carolina Gómez-Lagerlöf (Sherlock Holmes-fan fiction), Nanna Alroth (Jekyll&Hyde-fan fiction) och Kristina Knaving (allmän fan fiction). Egentligen skulle Linnéa Anglemark (Jane Auste-fan fiction) också varit med, men hon hade blivit sjuk och stannat i Upsala. Diskussionen blev rätt givande, men Kristina har tyvärr ett föreläsande drag som inte direkt inbjuder till diskussion.
Nästa panel, som tydligen skulle handla om när datorerna är insydda i våra kläder, hoppade jag över. Istället drack jag öhl och propagerade för Fantastika. Sagostunden med farbror Martin var jag däremot med på i början, men eftersom jag inte hittade något fhanniskt i sagan och fick sittkramp gick jag ut och minglade för att sedan ställa upp i charaderna som Carolina organiserade. Meningarna skrev vi själva, men många av dem var för korta eller krångliga för att vara riktigt roliga, eller var det bristande skådespelartalanger? Vid tolv samlade dock Stina Edelfeldt ihop Jonatan Olofsgård, Nicklas och mig själv för hemgång till hennes lägenhet, där hon var så nyinflyttad att osthyvel saknades.
Lördagsmorgonen vaknade jag oförskämt tidigt (före klockan 8) med huvudvärk, men jag steg inte upp förrän vid nio eller så, och Nicklas, Jonatan och jag anlände tidigt, men Åka Åkesson var där före oss, trött och dammig efter Hultsfred. Dagen inleddes med auktionen, där främst Padrones och mina böcker såldes (resten såldes på kvällen) till rätt hyfsade priser. Själv fick jag in 168 kronor på tio böcker - det var väl bara den inbundna _Privateers_ av Ben Bova som var en besvikelse när den gick för 15 kronor. Däremot var många intresserade av Padrones köpvanor: han sålde mängder med del två eller tre i olika serier. Själv lade jag mig aldrig över tian i budgivningen och fick följdaktligen inte med mig en enda bok.
Efter auktionen fick jag göra debut som moderator - det var den neofanniska tribunalen med Åka, Marie Engfors, Anders Quist och Jonatan som jag skulle leda. Rummet var halvfullt men det gick rätt bra, möjligen skulle jag ha lett diskussionen lite hårdare när den började gå i cirklar kring saker som inte var direkt relevanta för panelen men jag brukar ha en tämligen tillbakalutad stil som ordförande.
Hedersgästintervjun hoppade jag också över för att hjälpa till med att sätta upp Fantastika-bordet innan jag skulle in i elden igen, denna gång i en panel om fantasyns framtid med Kristina, Nicklas och Niklas Krog, ledd av Thomas Hansson. Efter ett tag kunde man dock nästan tro att panelen bestod av Johannes, Karolina Bjällerstedt Mickos, Kristina och jag själv. Mycket av diskussionen kom att koncentreras på redaktörernas roll och uppgift, och jag tror att panelen skulle ha tjänat på om vi i panelen hade snackat oss samman kring underlaget innan den startade. Karolina visade sig vara både kunnig och talför, och skulle utan tvivel göra sig utmärkt som hedersgäst på svenska kongresser. Något för Fantastika 2001?
Min huvudvärk började släppa, så jag gick ner till baren och tog en öhl innan jag avlöste Eva Norman vid Fantastika-bordet, där två och ett halvt kilo hallonbåtar nu började ta slut. Jag snackade även lite med Kent Björnsson från Paradishuset, som hade premiär för _Framtidsskärvor_ av Stefan Mankefors och planerade att ge ut _DÄR_ av Sture Lönnerstrand. Jag ser verkligen fram mot den senare!
Klockan 18 behövdes Fantastikas bord för banketten, och eftersom hallonbåtarna var slut och saften knappast skulle bli urdrucken gick jag och lyssnade på när Stephen Baxter läste högt ur _The Light of Other Days_ som var ett samarbete mellan honom och Arthur C Clarke. Tyvärr läste han lite tyst så jag som satt en bit ifrån med högerörat (jag har en hörselnedsättning där) mot honom hörde inte så mycket. Efter högläsningen berättade han lite om samarbetet innan han gick ner och signerade böcker. Själv hade jag redan fått mina böcker signerade veckan innan men jag höll mig ändå i närheten. Notabelt var att Carolina köpte _Mammoth_ eftersom mammuten på framsidan var så söt.
Så skulle banketten starta. Den började endast lätt försenad - en knapp halvtimme med förrätten framme då vi satte oss - men sedan väntade vi på maten. Vi väntade och väntade tills vi till slut fick beskedet att köket fått för sig att huvudrätten inte skulle serveras förrän klockan nio! Istället började alla utmana varandra på det frågespel som Tommy hade kokat ihop, där målet var att samla på sig så många kort som möjligt genom att svara rätt på frågor om sf och fantasy. Martin Andreasson alias farbror Martin informerade om Alvar-omröstningen och de närvarande nominerade (Åka, Lars-Olov Strandberg och Wolf von Witting) presenterades och Wolf talade om att England ledde över Tyskland med 1-0 i fotbolls-EM till hedersgästens glädje. Dessutom fick Britt-Louise motta ett arbetsbi i trä från fandom som tack för hennes långa arbete i LSFF och eftersom hon nyss fyllt 40, vilket överlämnades av Carina Björklind.
Sedan kom den efterlängtade maten - oxfilé med stekta potatisstänger, löksås, svamp och brytbönor - som både var god och man kunde få mycket av. Desserten var (tror jag) apelsinfromage, men innan vi hann dricka ur kaffet var vi tvungna att utrymma salen så att rummet kunde göras i ordning igen.
Medan rummet röjdes ur ordnade Johan Anglemark en auktion av hans och Linnéas dublettböcker till förmån för att få Dave Lally till Sverige och Göstacon 2. Med överskottet från födelsedagsinsamligen till Britt-Louise fick han ihop totalt 1037 kronor, så insamlingen blir troligen lyckad och kanske startskottet för en ny fan-fond mellan Sverige och Europa, även om SEFF på grund av historiska skäl inte är ett gångbart namn. Kanske NEFF - Nordic-European Fan Fund - vore ett bra namn?
Jag köpte mer öhl och minglade innan jag råkade trilla in i Roger Kleins äggkammare. Han visade videosnuttar på olika elaka och snälla aliens och ledde en diskussion om hur man kan se vad som är vad som var riktigt trevlig.
När äggen från _Aliens_ var uppbrända var det dags att auktionera ut böckerna som var över från förmiddagen. Budgivnigen var het och det var inte många böcker som blev liggande osålda och fick slås samman med boken efteråt. Notabelt var att Sten Thaning och Ahrvid köpte varsin Gor-bok för sju kronor styck. Sten motiverade senare sitt köp med att han räddade boken från mig, men han var kvick med att ge den till Marie för läsning.
Under slutet av auktionen nåddes vi av meddelandet att baren skulle stänga, och som jag skrev i förra numret fick barstängningen då maka på sig. När allt var sålt gav vi oss ner i källaren, drack öhl och minglade till sent på kvällen - när jag och de andra skulle gå ut via huvudingången var den låst och vi gick förvirrade omkring i rummet och hade trevligt innan Magnus Redin släppte ut oss genom sidoingången.
När Nicklas, Jonatan och jag slutligen anlände hem till Stina började jag läsa högt ur _Robotar, UPA_ som han nyss köpt tills han kiknade av skratt och Stina högljutt sa åt mig att sluta. "Rita Deefee Bombnedslag lutade sig förföriskt bakåt på det vita, amorösa slagfältet" var bara början på boken.
Efter den sena kvällen vaknade jag också sent - inte förrän vid halv elva eller så - dock utan huvudvärk. Efter frukost på flingor, te och en av Stinas hemlagade goda bullar beslöt jag mig för att visa panelen om de fanniska plikterna som pågick mellan tolv och ett om vad fanniska plikter _egnetligen_ är. Resultatet blev Sextant nummer 4, som jag också sprang in och delade ut på panelen med. Johan presenterade mig då som "Ture Storms efterträdare", vilket troligen får ses som snäppet värre än "fandoms hopp". Det var inte mycket till fanzine, men bättre än ingenting alls.
När jag delat ut tillräckligt många fanzines (och saboterat alla programpunkter genom att alla satt och läste) följde jag diskussionen om vad som händer när Carolina leder en kongresskommitté - förlåt, en diskussion ledd av Carolina om vad man tänker på i en kongresskommitté. Vi diskuterade nyttan eller vådan av maskerader, hur man ska få folk att stanna på söndagen och hur man bör placera saker och ting tidsmässigt eller lokalmässigt. Den var trevlig, även om vi aldrig kom fram till några direkta slutsatser.
Efter denna diskussion stannade jag kvar i sidoprogramrummet eftersom Lars-Olov Strandberg visade diabilder från Nasacon VI från 1985, Swecon 1999 och Reconnaissance. Roligast var faktiskt de gamla Nasacon-bilderna, där man fick se unga versioner av Carolina, Lennart Uhlin, Andreas Björklind med flera. Den idylliska bilden på Ahrvid och Anders Bellis utomhus i sommarsolen var en riktig höjdare!
Sista tiden innan kongressen slutade ägnade jag mig åt att sitta i baren och käka en lasagne. Lennart undrade om hur mycket lasagne som var kvar, och fick reda på att det fanns en och halv plåt ute i containern eftersom de legat ute för länge dagen innan. Magnus Redin erbjöd sig att låna ut nyckeln, men det är troligen ett erbjudande som bara Ahrvid skulle ha antagit.
Kongressen rundades av med en avslutningsceremoni där också kommittén fick ta emot ris och rosor, men mest av det senare. Hemfärd skedde i Michael Pargmans bil. Först skjutsade vi Nicolas Krizan till stationen och sedan plockade vi upp Daniels flickvän innan kosan styrdes mot Stockholm och hemmet.
Sammantaget må jag säga att det var en lyckad kongress, trots bristen på fanzineskaparmöjligheter. Även om den inte riktigt nådde upp till Junicons eller Swecons trevlighetsfaktor var den definitivt välorganiserad och givande.
Även denna gång en LoC-spalt. Vi inleder den med Brita Planck, <ab.planck@privat.utfors.se>:
Här gäller det att ha datorn på varje dag, annars missar man visst roligheter. Har du månne semester? Stryk inte mig från listan, det är kul och blandad läsning. Särskilt din diskussion om en ny ekonomi är spännande. Ibland kan man ana att ett nytt och helt annorlunda system väntar bakom kröken. Det är en anledning till att jag tycker det är tråkigt att många sf-diskussioner, framförallt bland dem som inte läser sf, är så inriktade på naturvetenskap och teknik. "I framtiden kommer vi att kunna färdas fortare än ljuset, ha strålpistoler och kunna bota alla sjukdomar" när egentligen samhällsvetenskap är intressantare och betydligt mer spekulativt. Dessutom har jag en känsla av att när vi når dessa fantastiska tekniska landvinningar kommer de i alla fall bara utnyttjas för sex. Ungefär som Internet. Därför är "the technicolor timemachine" (Harrison) en av mina favoritböcker. Naturligtvis är det så. Stora uppfinningar används inte för att rädda mänskligheten utan för att prångla ut ännu mer smörja. Eftersom jag, som du vet, nyss fått barn och därför ägnar stora delar av dygnet åt att amma och eftersom jag inte är den där moderliga typen som inte vill glo på ungen oavbrutet, har jag passat på att titta igenom en massa filmer. Häromnatten fick det bli Star Trek - First contact. Där finns ett typiskt exempel. Bara för att man uppfinner överljushastighet blir mänskligheten god. Tror inte det. Om eller när detta sker (vet inte hur långt fysiken har hunnit nu, när jag gick i skolan gick det inte att färdas fortare än ljuset, men då var ju mycket annat omöjligt också och skolans mest avancerade dator hette ABC800) kommer det säkert också att användas för sex. (Jag vet inte hur, men något sätt finns säkert.)Beträffande amerikansk historieförfalskning kan jag bara påminna om en film som har premiär i sommar. Jag minns inte vad den heter, men den handlar om hur en amerikansk ubåt lyckas kommer över en Enigma under andra världskriget. Britterna är minst sagt irriterade...
Mvh Brita
Nej, jag har inte semester utan är arbetslös och har gripits av den fhanniska rhåkraften.
Vart vi är på väg just nu med samhället vet jag inte - det finns inslag som både är skrämmande och lockande. Däremot håller jag med dig om att mycken sf är samhällsvetenskapligt naiv eller fantasilös. Med undantag för satiriker och alarmister så är ju LeGuin den ende genuine skildraren av andra samhällen i sf som jag känner till.
Sedan tror jag att det inte var britterna eller amerikanerna som fixade Enigma, utan att det var polackerna. Men filmen kanske handlar om den där tyska u-båten som britterna lyckades erövra full med kodböcker.
Debatten om fri mjukvara, kooperativ och socialism med Martin Andreasson <martin.andreasson@bahnhof.se> fortsätter. Hans genmäle på mitt LoC-svar i nummer 3 följer:
Här finns dock ett logiskt felslut. Även under förutsättning att ett projekt är genuint socialistiskt om och endast om det innebär ett försök att organisera företagande utan profitintresse, konkurrerar med de existerande kapitalisterna och byggs från gräsrotsnivå, så innebär inte detta att alla projekt som uppfyller dessa kriterier är socialistiska. "All of Alma Cogan is dead, but only some of the class of dead people are Alma Cogan", som John Cleese uttryckte saken.Du har alltså inte belägg för att hävda att alla gräsrotsprojekt strävande till att organisera företagande utan profitintresse och syftande till att konkurrera med redan existerande kapitalister är socialistiska. I vårt samhälle finns en mängd ekonomiska föreningar, bytesnätverk, stiftelser och kooperativ (där kom det!) vars medlemmar skulle bli mycket förvånade om de fick veta att de ägnade sig åt genuint socialistiska projekt.
Vänliga hälsningar
Martin
Jo, du har rätt i att man troligen måste ställa upp fler krav (även om det aldrig kan bli riktigt heltäckande, skulle jag tro), men den här argumentet är inte riktat så mycket mot personer som är delaktiga inom den här typen av projekt som mot mina kamrater inom vänstern.
Och det jag sysslar med här är etiketterande ("saker som uppfyller kraven A, B och C kallar jag för D"), och då blir det endast en fråga om etiketten är lämplig (vilket beror på vilken definition av socialism som man använder) och klassificeringen användbar.
I ditt andra stycke är det du som gör ett logiskt felslut. En person kan mycket väl verka och vara aktiv för någonting utan att vara medveten om det, om detta något är en följd av annan verksamhet. En person som gör ett hål i ett vägg för att rymma från ett fängelse tänker på att fly, knappast på att andra kan använda hålet med.
Jag förmodar att du har läst Mikas uppsats "Fannisk fanarki", och i en ögonlyftande passus så förde han fram teorin att många fans var anarkister eller anarkistiskt lagda beror på att fandom är en fungerade anarkistisk rörelse. Det ligger en hel del i det resonemanget, men det är knappast så att Donald A Wollheim, Sam Moskowitz, Fred Pohl, Isaac Asimov och de andra tänkte i termer av anarkism när de byggde upp fandom.
Men jag bryr mig inte om ifall medlemmarna i HSB-föreningen eller den kooperativa banken ser sitt arbete som socialistiskt eller ej (kanske till och med bättre om de inte gör det, färre ideologiska förstå-sig-påare som dyker ner och säger vad de bör göra baserat på ideologi och inte verksamheten). "What's in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet" som jag knappast behöver ge källan för.
Den del av vänstern som bygger på en marxistisk tradition har sedan 1880-talet haft ett antal käpphästar. En del har försvunnit, andra finns kvar. Två som är kvar är den om arbetarklassens ledande roll och den att kampen för socialismen måste vara medveten. Det är de två jag vill slå hål på.
IAHF: Hans Persson, som påpekar att LoC via "reply" blir mindre genomtänkta; Rolf Strömgren som kom med flera små korta kommentarer; Wolf von Witting som undrade Sextant stod för "sex-tant" eller "sextant" (det är det senare).
***
Du får detta nummer eftersom:
(X) Du har hört av dig tidigare
( ) Du finns omnämnd någonstans i numret
( ) Jag har gjort ett misstag
( ) Alla fyra alternativen
--
Karl-Johan Norén -- kjnoren@hem.passagen.se
http://hem.passagen.se/kjnoren/
- Att tro att folk är lika dumma som man tror är dummare än man kan tro
