SEXTANT nummer 3
Date: Fri, 16 Jun 2000 02:45:25 +0200
Subject: Sextant 3
From: "Karl-Johan Noren" <kjnoren@hem.passagen.se>
SEXTANT nummer 3
Ett mindre e-fanzine av Karl-Johan Norén, Sorögatan 101 2tr, 164 47 Kista, 08-751 71 73 <kjnoren@hem.passagen.se>.
***
Detta nummer domineras av LoC-spalten. Jag ger lite extra tid till de som inte har hört av sig ännu eftersom numren kommer rätt så tätt, men sedan är det stopp. Nästa (elektroniska) nummer kommer någon gång efter Confuse, så det går bra att säga till där om du kommer dit.
***
Mobiltelefoner ska revolutionera hur vi kommunicerade med varandra, sägs det. Man ska kunna nå vem som helst när som helst, var de än befinner sig i världen eller vad de gör.
Allt det där är ljug, och nu tänker jag inte på att när man kan nå en person när som helst så kan man störa denne när som helst med: när man skriver fanzines, sekunderna innan makaronerna ska tas av plattan för att bli som allra bäst eller mitt i en herdestund. I det senare fallet kan man kanske ha lite nytta av den, ifall man har den inställd på vibratorläge.
Men efter att ha suttit och försökt få tag på en kompis till mig i ett rätt brådskande ärende en hel dag kan jag bara säga att hela premissen är ljug och förbannad dikt. För för att kunna nå någon så måste man veta hur, vilket innebär ett av dessa telefonnummer på dussinet siffror, och hur får man reda på det? Och eftersom ett telefonnummer ser ut precis som ett annat får man ingen varning om att numret är helt fel.
Säga vad man vill om postverket, men det går att skriva ett brev till "Karl-Johan Norén, Kista" och jag kan garantera att det kommer fram. E-breven är inte lika bra, men där kunde man tidigare åtminstone skriva till "postmaster" på domänen man slagit upp på Internic, men numera så är det ju ingen som bryr som om internetstandarderna och det finns inget heltäckande Internic-register heller, men möjligheten finns. När det gäller vanlig enkel stationär telefoni så finns telefonkatalog och nummerupplysning (även om de numera vill kalla sig för "hundraarton hundraarton"), och även om allt fler skaffar sig hemliga nummer så får man hjälp för det mesta, även utan fullständigt namn och adress.
Men i mobiltelefonernas förtrollade värld är det stört omöjligt att få reda på hur man når personen ifråga. Det är ett genialiskt system för frustration: man skapar världens mest avancerade kommunikationssystem, men varje person känner bara sin egen adress och inte någon annans. Det är den typen av system som A. J. Crowley skulle peka ut för makterna i helvetet som exempel på hur man _verkligen_ ska göra saker och ting.
Men nu kan jag tänka mig att massor med folk därute ställer frågan: hur går det med Fandoms Kommunnytt? Jodå, nummer 9 är klart och utskrivet, och kopieringen tänkte jag fixa nere på Confuse om det inte kan lösa sig på annat sätt innan dess, men det tror jag inte. Sedan får du troligen se mig och Nicklas hålla på och slåss om kopieringsapparaten i början av kongressen när han ska köra upp sitt Aynia - jag får passa på medan han är fastkedjad i panelen om framtidens giganter i sf och fantasy klockan 18 på fredagen. Han måste vara serconnistisk medan jag kopierar fhanniska fhanzines, HA!
Nu kommer han säkert att beskylla mig för att vara elak igen - vilket jag kanske är, litegrann - men det gäller att ta tillvara på de tillfällen man får här i livet. Men ska inte bara vara ond, man ska vara kall och hård och kantig med, som CD Skogsberg påpekar.
Men nu sitter jag här igen. Klockan är två på natten innan Confuse, och av någon underlig anledning har jag bestämt mig för att få ut nummer 3 av Sextant innan kongressen. I och för sig är nattskrivande inget nytt för mig - fråga mig gärna över en öhl kring hur de sista två kapitlen i "Dynamisk HTML (sic!) i praktiken" skrevs.
Då är boktips alltid trevliga och enkla att skriva. Här följer några fantasytips för personer som tycker att all modern fantasy ser likadan ut:
The Gift av Patrick O'Leary
Besättningen på en båt drar upp en drunknad kvinna i ett nät, och boken beskriver sedan deras reaktion på händelsen. Men viktigare är de berättelser som historieberättaren ombord förtäljer, och som bygger upp både handlingen och bakgrunden till situationen. Det här är en saga om saga, myt och ansvar, berättad på en magisk, fantastisk prosa.
memory and dream av Charles de Lint
Charles de Lint förs ibland fram som en av grundarna och förgrundsfigurerna för "urban fantasy", och den här boken får nog anses tillhöra subgenrens viktigaste, tillsammans med till exempel _War for the Oaks_ av Emma Bull (även om böckerna är helt olika i övrigt). I två olika tidslinjer får vi följa den unga konstnärinnan Izzys förhållande till sin konst när hon får lära sig skapa liv genom den. Boken lyckas säga mycket både om konst och om vårt förhållande till livet.
The Night Watch av Sean Stewart
Eftersom jag ofta talat mig varm för _Clouds End_ av samma författare får jag kanske rekommendera _The Night Watch_ istället. Boken är en fristående uppföljare till _Resurrection Man_, men annat än att de utspelar sig i samma värld med 80 års mellanrum finns det ingen koppling mellan böckerna. Bokens sanna huvudperson är världen, vår värld där magin har kommit tillbaka och helt tagit överhanden över mänskligheten. Det här är en mörk bok, där det mesta känns omöjligt och kylan snart tar över men det finns fortfarande en strimma hopp kvar. Lämpar sig utmärkt som midvinterläsning.
Sedan förutsätter jag naturligtvis att alla här har läst sådant som Tolkien, _The Dying Earth_ av Jack Vance, åtminstone något av Lord Dunsany, LeGuins böcker om Övärlden och annan hörnstenslitteratur.
Vad gäller sf-rekommendationer har jag för närvarande sämre på fötterna: visserligen läser jag nog ungefär lika mycket sf som fantasy men jag har en känsla av att min lässtandard för sf är lägre än den för fantasy (Hans: detta ska dock inte tolkas som att Lois Bujold inte håller god standard, för det gör hon, vad du än säger).
Vilket påminner mig. Om man är en läsare av normal standardfantasy är chansen tämligen god att man kommer att uppskatta Lois Bujold. Hon skriver en serie (dock med fristående böcker), är inte någon utpräglad stilist men skriver enkelt och väl ("klart och rent", men i det här fallet stämmer det!) och med händelserika böcker och intriger. Att hon sedan är en ypperlig personskildrare och har mycket humor är extra bonus.
I övrigt förutsätter jag att man läst hörnstenslitteratur som _Hyperion_ av Dan Simmons (skippa dock uppföljarna, tycker subjektiva jag), lite Asimov och Heinlein, _The Left Hand of Darkness_ av LeGuin och lite sådant. Det är tur att varje bokhylla har många hörn: två (eller till och med fyra) för varje hylla.
Det har även denna gång influtit LoCs, först från Martin Andreasson <martin.andreasson@bahnhof.se>:
Goddag!Tackar mjukast för såväl LoC till Galax som de första numren av Sextant. Ett lovvärt initiativ med ett tätt utkommande fanzine; det är egentligen märkligt att det i Sverifandom mig veterligt bara är Ahrvid, Magnus Eriksson och du själv som i olika perioder utnyttjat det i princip kostnadsfria e-postmediet i så lovvärda fanniska syften. För övrigt kan bara sägas att kooperationsrörelsenen mig veterligt var ett barn av arbetarrörelsen i bred bemärkelse, både den socialistiska och den frisinnade (dvs. vad som ungefär i våra dagar skulle motsvara socialdemokrater och liberaler), så det där med att kooperationen vid förra sekelskiftet var "ett genuint socialistiskt projekt" får du gärna utveckla.
Vänliga hälsningar
Martin
Nja, man kan ju se e-postlistor som en sorts APA med mailing comments. Däremot har du ju rätt i att det har funnits få konventionella e-postfanzines i Sverige. Varför vet jag inte, men det kan delvis bero på att när e-posten var het så var fanzinedöden som värst. Men det kanske är likadant internationellt med?
Att utveckla mina tankegångar om socialism, kooperationen och den fria mjukvarurörelsen är något jag försöker göra - jag håller på med en lång artikel till Socialistisk Debatt om just den fria mjukvarurörelsen där jag ska försöka sälja den senare (utan vinstintresse! :-) till vänstern.
Tankegången är ungefär som följer. Ett socialistiskt ekonomiskt system måste per nödvändighet använda andra former av företagande än ett kapitalistiskt. Exakt hur det är organiserat spelar ingen större roll så länge man tar bort profitintresset och det verkar i direkt konkurrens med de kapitalistiska formerna. Kooperationen uppfyller omedelbart de båda kraven ovan. Man kan säkert också föra fram liknande resonemeng för till exempel kibbutzerna, men dem vet jag alldeles för lite om.
Det går att utveckla det här mycket mer, men jag hoppas du förstår kärnan i resonemanget. Rösträttskampen var nödvändig och lovvärd, men inte genuint socialistisk eftersom den inte riktade sig mot det kapitalistiska ekonomiska systemet, och liknande gäller för pensionerna, arbetstidsförkortningar osv. Löntagarfonderna i Meidners skepnad är ett gränsfall, men jag är dock tveksam mot dem av andra skäl eftersom de använder ett påtagligt top-down-tänkande, till skillnad från kooperationen som var en gräsrotsrörelse.
För att sammanfatta: jag kallar ett projekt genuint socialistiskt om och endast om det innebär ett försök att organisera företagande (dvs produktion eller distribution) utan profitintresse, det konkurrerar med de existerande kapitalisterna och byggs från gräsrotsnivå. Då spelar motiveringarna eller målen hos de deltagande parterna ingen roll egentligen, rörelsen är an sich socialistisk. I alla fall som jag definierar ordet socialism.
Tack för tipset om den frisinnade kooperationen! Den får jag titta lite närmare på.
Hans Persson <unicorn@lysator.liu.se> skickade mig följande:
[ om Fantastika 2001 ]
Visst, det är kul att ha en gäst klar när man ska göra reklam men å andra sidan är det ett helt år kvar så det är nog ingen som förväntar sig att ni ska ha det. Det är i så fall viktigare att ni ser till att deklarera vilken slags gäst ni försöker locka. Det är stor skillnad på Iain Banks och Robert Jordan, även om båda är stora namn och bortsett från att de skriver i olika genrer.
[ om elektroniska böcker konkurrerar ut papper? ]
Det tror inte jag heller. Det kommer att bli ett intressant komplement att läsa elektroniska texter, men böcker på döda träd kommer alltid att finnas kvar. Inte minst för att folk tycker om att samla på dem. Redan nu kan man dock läsa texter elektroniskt utan allt för mycket besvär. Jag har läst 3-4 romaner på min Palm Pilot.
[ Linux som socialism ]
Ia! Ia! Linux f'thagn!
[ få hör av sig om fanzines ]
Det är trist. Jag försöker att kommentera så mycket jag hinner av det som kommer hem, men det brukar alltid bli något som blir liggande halvläst tills det känns för gammalt att kommentera (just nu är det senaste Minotauren som ligger som ett dåligt samvete på skrivbordet). De gånger jag har gett ut fanzines har jag dock faktiskt mest blivit positivt överraskad över responsen.Jag har funderat så smått på att testa att ge ut någonting elektroniskt, men det har stannat vid funderingar än så länge. Vi får se vad som händer framöver.
Hans
Torvalds with the thousand developers!
Ett elektroniskt fanzine tycker jag att du ska göra, i vart fall så länge inte Munin kommer ut.
Dock verkar det som om det är mycket mindre motstånd mot att ge svar på elfanzines än på konventionella. På åtta nummer av Faknytt har jag fått totalt tre LoCs. Sextant har lyckats betydligt bättre med fyra LoCs på mindre än en vecka. Eller är det hotet att inte få några fler nummer?
Vad gäller hedersgästen till Fantastika 2001 försöker sikta på någonting mittimellan Jordan och Banks, dvs ett säljande namn som också har vettiga litterära kvalitéer.
Så till elektroniska medier och papper. Jag skulle tro att förlagsbranschen kommer att förändras en hel del, inte eftersom papperet försvinner utan eftersom distributionen kommer att se annorlunda ut och det kommer att dyka upp nya kanaler för att ge återkoppling till förlagen annat än försäljningssiffror. Lois Bujold har en entusiastisk och intressant text om detta (den är i slutet av en lång sida)
Men än är det inte slut, Nicklas Andersson <hologram@algonet.se> vill också vara med:
Oj, någon har överflöd av tid verkar det som. Två, om än korta, nummer av Sextant på nästan lika många dagar (+1 för de som håller räkningen). Själv sliter jag som ett djur för att få färdigt Aynia nummer tre lagom till Confuse. Jag säger inte vilket djur, för då försvinner hela visualiseringen av att jag sitter och skriver för fullt.Först hade jag tänkt kommentera innehållet, men sedan upptäckte jag en sak -- jag har ingen aning om vad jag skall börja. Först tänkte jag ifrågasätta hur du kan säga att _Spartacus_ är en bättre film än _The Gladiator_, men det fall rätt platt till marken när jag kom på att jag inte har sett Ridley Scotts arenafilm, och att _Spartacus_ faktiskt var sevärd. Först blandade jag på något sätt ihop den med _Ben Hur_, alla filmer med Charlton Heston får en score: -9999 så att jag slipper se dem.
Från en film till en annan, _The Patriot_. Ja, den är regisserad av samme tysk som gav oss storheter som _Independence Day_, vilket säger mer än nog.
Nya ekonomin. Jag brukar inte ge mig in i vare sig ekonomiska som politiska diskussioner, men nu måste jag göra ett undantag. Fast inte på det viset som du tror. Du skriver, och jag citerar, "Det är inte mer än den gamla goda kapitalistiska marknadsekonomin som fått lite nya former för att hantera distribution och administration." Så som jag ser det är detta fel. Det som är nytt är enbart lite nya svengelska uttryck som får finansiärer att kasta pengar omkring sig i vild upphetsning. Resten av det som är nytt är precis som förr en illusion i nya ljusa färger.
Och i framtiden kommer det inte att finnas några skärmar -- det har jag läst i regelboken till Mutant. Så det så.
/ Nicklas
Jag är ganska säker på att det finns en - om än trasig - skärm på omslaget till Mutant 2, men det tycker nog inte riktiga Mutant-purister gills. Inte eftersom den är trasig, utan eftersom det är Mutant 2. Och sen kan vi säga att kapitalisterna fått lite nya verktyg istället för former - nöjd nu?
Och så det där med filmer - vad jag vet har det gjorts minst två Ben Hur-filmer, men det bär väl vara den nya du menar. Och tack för att du ger mig ytterligare skäl till att inte se _The Patriot_, inte för att jag skulle se den i första vändan, men lite extra övertalning är nog bra.
IAHF: Mattias Wadenstein, Britt-Louise Viklund ("kul blandning av både det ena och det andra"), Lars-Olov Strandberg ("Tack för dina ytterst aktuella e-fanzines!").
Så var det slut för den här gången. Jag hoppas att vi ses på Confuse nu under helgen, och att jag kan få lite respons direkt där, inte bara på Sextant (som verkar klara sig rätt bra) utan också på Fandoms Kommunnytt (som behöver lite reaktioner från läsarna). Vad vill ni se mer eller mindre av där, och vad kan göras bättre?
Med denna fromma förhoppning önskar jag mig själv god natt.
--
Karl-Johan Norén -- kjnoren@hem.passagen.se
http://hem.passagen.se/kjnoren/
- Att tro att folk är lika dumma som man tror är dummare än man kan tro
