Copy Link
Add to Bookmark
Report
Virkbilagan #24
From ahrvid@sfbbs.edvina.se Tue Nov 9 18:30:00 1993
Received: from mail.swip.net (mail.swip.net Ä192.71.220.11]) by godot.lysator.liu.se (8.6.4/8.6.4) with SMTP id SAA05204 for <matoh@lysator.liu.se>; Tue, 9 Nov 1993 18:29:36 +0100
Received: from c3po.edvina.se by mail.swip.net (5.65c8-/1.2)
id AA14812; Tue, 9 Nov 1993 18:26:51 +0100
Received: from sfbbs.UUCP by c3po.edvina.se (4.1/SMI-4.1)
id AA06209; Tue, 9 Nov 93 18:26:35 +0100
Received: by sfbbs.edvina.se (1.64/waf)
via UUCP; Tue, 09 Nov 93 14:24:25 GMT
for matoh@lysator.liu.se
To: virklist@sfbbs.edvina.se
Subject: Virkbilagan 24
From: ahrvid@sfbbs.edvina.se (A Engholm)
Message-Id: <181qcc1w164w@sfbbs.edvina.se>
Date: Tue, 09 Nov 93 14:12:47 GMT
Organization: Science Fiction BBS tel +46 (0)8 6424077
Status: RO
Content-Length: 22905
Not: Svenska Hackademin, som jag skrev om i nr 21, har flyttat till
restuarang Cassi, Karlaplan. Sammanträdena är öppna - men kom inte
alla på en gång! - och tiden tisdagar 18.00.
V V I RRR K K BBB I L AAA GGG AAA N N
V V I R R K K B B I L A A G G A A NN N
V V I R R K K B B I L A A G A A N N N
V V I RRR KK K BBB I L AAAAA G GG AAAAA N NN
V V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K BBB I LLLL A A GGG A A N N
-------------------------------------------------------------------
Virkbilagan #23 - en personlig utflykt i virkligheten, ett litet
science fiction-fanzine av Ahrvid Engholm, Renstiernas Gata 29, 116
31 Stockholm, E-post ahrvid@sfbbs.edvina.se. Utges parallellt i E-
upplaga och på papper; numren finns också hos ftp.lysator.liu.se och
gopher.lysator.liu.se. Nästa nummer får du om du skickar ett LoC
och/eller eget zine i trade (Det Vanliga); det räcker iofs om du
skriver ett LoC då och då. Copyright (c) Ahrvid Engholm 1993; Virkis
är inte "shareware"; du får inte sprida den vidare utan att fråga om
lov (sprid det inte på Fido-BBSer). Prova även även SF-Journalen;
sänd frimärke för provnr. Är EG kärnan till ett galaktiskt
rymdimperium, kan man fråga sig? TROF,THOE&TPOB (93-11-07)
-------------------------------------------------------------------
K]LLE PROGRAMMERADE ADA en dag på sin nya 486:a...
Nja, det var inte det jag skulle skriva om, men ni kanske
anar att jag är just hemkommen från Göteborg. Det har varit Kalcon.
Det hela började för min del med ett förfärligt ringande. Jag fick
ringa runt till en hel drös människor för att hitta någonstans att
sova över. Till slut visade det sig att David Nessle nog hade plats,
och det föranledde sina alldeles speciella komplikationer som jag
kommer till strax.
Transporten var redan ordnad. Jag åkte veckoslutsbuss ned, vilket
går på ca. 400 kr tur och retur och är betydligt billigare än tåget,
åtminstone om man inte har rabatt för röda studenter eller vad det
kallas. Bussresan tar ca. 7,5 timme inklusive en matrast på 45
minuter, och det kan man ju tycka är en onödigt lång tid. Tar man
bara med sig lämplig lektyr att läsa så går tiden rätt fort. Jag har
förresten egenskapen att kunna sova varsomhelst, närsomhelst,
hursomhelst, så en del tid ägnade jag åt denna hobby.
Det här med att kunna sova var-, när- och hursomhelst är en
konstart jag övade upp under yngre dagars interrailande. Den som
legat i gången till ett tåg på väg till Marseille och sussat sött,
medan en arme av franska lågstadiebarn kliver på och bestämmer sig
för att använda just den här gången som lekplats, vet vad jag talar
om. På Futurianska Ambassaden hade jag också förmånen att få sova
fem meter från en pneumatisk borr som gick igång kl 7 på morgonen.
Det var bostadsrättsföreningen som hade ett idiotiskt
byggprojekt precis utanför mitt fönster. Jag stoppade tonvis med
papper i öronen medan borren hamrade och lyckades på ett eller annat
vis sova.
Jag anlände till Göteborg halv nio på fredagskvällen. Då begav jag
mig ut till Erik Andersson. Under färden hann jag konstatera att
världen kommit ett steg närmare son undergång: Göteborgs Spårvägar
håller på att byta namn till "Stadstrafiken"!
Det är faktiskt alldeles sant: gamla ärevördiga CG:s logotyp finns
visserligen kvar här och där, men på alla spårvagnsstolpar och alla
nya affischer står det numera det intetsägande "Stadstrafiken". Det
är rena förräderiet mot alla oss som gillar spårvagnar!
Erik ursäktade sig med att han fått en släng av influensa och hade
39 grader i feber. Det var inte lämpligt att vistas där för länge på
det att man riskerade att stifta bekantskap med samma sjukdom.
Däremot hade han lånat Davids nycklar, och det var OK att sova där.
Det var bara det att David själv var på fest och kanske inte skulle
komma hem på hela natten och hela morgonen. ("Jag tror det är en
brud han stöter på", sade Erik.)
Jag förseddes med ett ex av Eriks debutroman och begav mig ut i
kvällen. ("ättlingen från Mecklenburg" heter den, och jag har
naturligtvis inte hunnit läsa den än. Jag har för vana att utgå från
att allt som sätts i mina händer är sciffy kan notera att omslaget
ser mycket lovande ut: det är en karta av norra Europa som inte ser
riktigt ut som vi är vana vid. Aha, tänker jag, en historisk
parallellvärldsroman! Men vi får väl se.) Jag köpte ett stort paket
chips, en grönmögelost och ett sexpack folköl i en näröppetbutik och
började leta efter Godhemsgatan 13 där David bor.
Det var inte helt lätt att hitta rätt för det finns tre
portuppgångar på nr 13 och Davids reservnycklar är aningen
opassande. Jag fick ringa Erik för att få detaljinstruktioner om
rätt port och efter att ha lirkat med nycklarna fick jag upp alla
dörrar.
David var inte hemma.
----------------------------------------------------------------
"Jag gick och strosade i ollonskogen. /.../ Stjärnorna
tycktes mig mycket få och fjärran" (inlednings- resp
avslutningsmeningen i ättlingen från Mecklenburg.)
----------------------------------------------------------------
D] DAVIDS LÄGENHET tidigare varit på tapeten kan det vara läge att
uppehålla sig där.
Att uppehålla sig där var vad jag hade för avsikt att göra. Det
fanns kanske en TV att titta på och några roliga böcker att läsa.
Jag kunde förtära chips, ost och öl och ha en ganska trevlig kväll.
Till att börja med kan nämnas att arrangemanget sköttes via Erik
därför att David är en av de få personerna i det moderna
västerlandets historia som saknar telefon. Det var något om en
telefonräkning han inte betalat, och telefonen stängdes av. Med
tiden har David tydligen kommit att finna arrangemanget praktiskt,
då han får arbetsro och dessutom tvingar folk att skriva brev till
honom. På något sätt har brevskrivandets konst degraderats i vårt
högteknologiska samhälle.
Davids lägenhet består av ett rum och kök. Vid fönstret närmast
treans spårvagnshållplats finns ett stort arbetsbord där han sitter
och tecknar. Jag kunde se ett par sidor ur en serie om Darth Vader i
vardande. (En bisarr historia där Darth Vader uppträder som stand-up
comedian.) På toaletten som jag hade tidigt behov av att besöka
finns antika pinupbilder uppsatta, av samma typ som amerikanska
bombplan hade på sina nosar under andra världskriget; begreppet
"frakta bomber över Tyskland" fick därmed viss dubbelbetydelse.
På toaletten, liksom överallt annars, finns bokhyllor med ibland
bisarr litteratur. En hel del sciffy kunde jag notera, främst Philip
K Dick. ("Sciffy", kan jag upplysa den obildade, är en parodisk
beteckning på sf. Det är en förvrängning av "sci-fi" och alla sanna
fans pratar om "sciffy".) En annan sak av intresse var Davids Döden-
samling, dvs deckare vars titel börjar på "Döden": Döden lurar runt
hörnet, Döden tar studenten, och så samlingens kronjuvel, Döden kör
hårt. Har du någon Döden-bok du inte behöver, skicka den till David.
Så förfärligt ostädat är det inte, jämfört med vad man kunnat
frukta. Det ligger litet grejor här och där på golvet och disken
(den berömda!) är uppskattningsvis ett par veckor gammal. Vid TV:n
hittade jag en del videokassetter, och däribland inspelningarna av
"Rockens historia" ursprungligen avsedd för TV4. Denna serie skulle
ha gått i något popprogram och där porträtterar David en förvirrad
Hans Villnius som berättar om rockens historia som om det vore andra
världskriget. Leif Carlsson dyker upp som en terrorist som hotar
programledaren med en vattenpistol laddad med filmjölk vars datum
gått ut. R1 ql! (Rätt kul, på normalspråk.)
Jag tillbringade resterande del av kvällen med att förtära medhavt
skafferi, titta på TV och läsa i en bunt Galago. Jag gick upp vid
tiotiden nästa dag, och David hade inte behagat dyka upp. Jag åt upp
resten av chipsen, bläddrade i böcker och gick sedan ut på stan
strax efter elva. Min avsikt var att uppsöka några av Göteborgs
antikvariat. Den avsikten grusades något av faktum att det var
allhelgonahelg och en hel del var stängda. Några var dock öppna,
bland annat billighetsantikvariatet vid Stigbergstorget, men efter
ett par timmar tröttnade jag och ringde Daniel Demaret.
]LDRANDETS PROBLEM HAR Daniel för länge sedan löst.
Daniel är en programmerare med vissa kvartsfanniska anlag.
Han är gift med Daggskimmerägaren Bo Leufs syster, eller hur det
var, och är f d arbetskamrat med den kände cosmoiten Clas
Kristiansson. Hans fru är mycket engagerad i det anakronistiska
sällskapet och Daniel själv erkänner att det då och då hände att han
hälsade på Club Cosmos när man hade lokalen på Majorsgatan.
Jag känner dock Daniel år arbetets vägnar. Han grundade företaget
Worksoft (där Clas Kristiansson också jobbat en tid) som säljer det
framgångsrika administrativa programpaketet Work Office (som Daniel
också skrivit). Nu har Hogia tagit över Worksoft och efter en del
interna schismer, som jag inte behöver gå in på, har Daniel dragit
sin väg och jobbar nu på ett annat projekt.
Vi åt en försenad lunch på The Golden Days och hade ett mycket
gemytligt samtal under säkert ett par timmar. Daniel berättade om
SCA, sitt nya projekt, om åldrandets gåta och om konfliktforskning
med matematisk analys. Det sista tyckte jag var oerhört
fascinerande; han skrev faktiskt sin examensuppsats på Chalmers i
detta ämne. Man kan betrakta block av länder, som gamla östblocket,
ungefär som slutna cellsystem. Dessa system har ett begränsat utbyte
med omvärlden och producerar interna "föroreningar" som de måste
göra av med, ungefär som en mänsklig cell måste göra sig av med sina
föroreningar. I systemet kan det uppstå vissa störningar som kan
leda till kollaps - en polsk professor som Daniel läste under
förutsade sovjetsystemets sönderfall ungefär sju år innan det
inträffade, på strikt matematisk bas.
]ldrandets problem har Daniel också löst. Nu är inte Virkbilagan
en av de tyngre, internationella vetenskapliga tidskrifterna, men
jag kan gå en bit på vägen mot denna status genom att här och nu
publicera lösningen på den fråga mänskligheten brottats med i
tusentals år: det är en fråga om störningar i
celldelningsmekanismerna.
Människan är i behov av att ständigt få sin kropps celler
förnyade, vilket sker genom celldelning. När en cell delar sig kan
det uppstå störningar i kopieringen av DNA. Vid varje delning kan
tre saker ske: cellen kopierar sig perfekt, och det ger inga
problem, den kan kopiera sig på ett abnormt sätt, varvid cancer blir
följden (Daniel har som ni ser också löst cancerns gåta!), och den
kan kopiera sig nästan perfekt, men med små defekter. I det sista
fallet fortsätter cellen att fungera men med lägre funktionalitet.
Det är bildandet av nya något degenererade celler som åldrandet
består av.
Det här är väldigt svårt att observera. Vi kan ännu bara studera
små bitar av människans DNA, men enligt Daniel finns en hel del rön
som stödjer hypotesen: åldrande består av ständiga små DNA-
avvikelser vid celldelning. (Hjärnans nervceller är ett särskilt
problem, som jag inte skall gå in på.) ]ldrandets problem skulle
teoretiskt kunna lösas med små nanorobotar som for omkring i kroppen
och tog död på alla celler som inte var perfekt kopierade. Det lär
dröja decennier eller hundratals år innan den tekniken finns, så the
bad news är att även om mänsklighetens urgamla problem löstes denna
eftermiddag på en krog i Göteborg kan den inte implementeras. Du
skall dö, även du kära läsare.
Daniel funderar på att skriva en cyberpunk-liknande roman kring
sin teori.
EKEBÄCKSG]RDEN I FR\LUNDA var platsen för Kalcon 8.
Daniel skjutsade ut mig dit, och var en stund på conen för
att säga hej till alla. Jag var särskilt spänd på auktionen, dit jag
vet att Ulf Westblom skickat ett signerat ex av hans och John ågrens
smygfanniska deckare Du ska dö (av pseudonym John West), full med
Fandom Mountains, Gafia Rivers och hjältesheriffen Pete Sulander.
Jag har haft kontakt med Uffe via E-post från andra sidan (andra
sidan Atlanten, alltså).
På Frölunda Kulturhus pågick samtidigt en fotoutställning med
bilder av Kjell Waltmans sambo Eva Andersson. Jag var litet för
upptagen av att lösa åldrandets gåta för att hinna i tid innan
utställningen stängde. Det finns dock en viss chans att den går på
turn i Sverige och kommer till Stockholm, så ni kan ju hålla utkik
efter den. "Främlingar" heter utställningen.
Kalcons första aktivitet var att barens öppnande. Man fick också
en tipslapp med en tipsrunda att gå inne i Ekebäcksgården. Frågorna
var extremt obskyra, så undertecknad lyckades inte komma till final.
Man fick t ex en bild från W E Johns bok Rex på Mars och sedan
skulle man svara på vad författarens efternamns initial var. Just
den frågan kunde jag, men dat var får många liknande frågor.
I lokalen fanns också en utställning med pulpillustrationer,
främst av lättklädda damer simmande omkring i rymdens vakuum. Uppe
vid baren satte jag upp en försäljningshörna för diverse böcker,
fanzines m m och på min bärbara dator körde jag igång filversionen
av Fandboken som folk kunde titta på.
Första programpunkten var en paneldebatt med hemligt ämne. Jag
hade hamnat i panelen, och dess ämne avslöjades när alla bänkat sig:
är EG kärnan till ett framtida galaktiskt imperium? De flesta andra
var entusiastiskt för iden, men jag reste ett par invdändningar. Jag
är i och för sig EG-anhängare, men att utifrån EG grunda ett
framtida galaktiskt imperium är inte huvudskälet till varför Sverige
bör gå med i EG.
Nåväl, mina invändningar var två: 1) Isaac Asimov, som är den
oomtvistade auktoriteten på galaktiska imperier, har inte i någon av
sina böcker nämnt något om att EG skulle vara kunna bli kärnan till
slika. 2) Ljushastigheten. Innan det kunnat bevisas att vi kan bygga
rymdskepp som kan överskrida farbror Alberts absoluta gräns är
tanken på galaktiska imperier helt förfelad.
"Man kan se det så här," sade jag. "Ponera att kejsaren sitter på
en planet, och så bestämmer han att hela galaxen skall skattskrivas.
Han skickar ut formulären i miljarder små kuvert, till exempel till
en planet som ligger 1200 ljusår bort. Även om självdeklarationerna
fylls i omedelbart tar det minst 2400 år innan blanketterna kommit
tillbaka till skatteverket, med alla problem det innebär i form av
förlupen ränta på 2400 års restskatt."
"Dessutom", tillade jag, "finns ett annat problem. De senaste
femtio åren har det svenska skatteverket ökat sin användning av
bruna kuvert med 300 procent. Ett galaktiskt imperium måste också ha
ett skatteverk. Rent matematiskt går det att räkna ut att det
innebär att hela Trantors massa omkring år 2400 måste ha omvandlats
till bruna kuvert, för att systemet skall fungera. Och omkring år
2938 har hela universums massa omvandlats till bruna kuvert. Det är
naturligtvis omöjligt."
"Vita kuvert!" skrek någon galning i publiken. "Skatteverket
använder numera vita kuvert!". Som om det skulle spela någon roll:
vita kuvert betyder bara att förloppet förtidigas - hela universum
förvandlas till vita kuvert omkring år 2937. Jag kom inte ihåg var
den där mannen hette, men han var rejält plakat under hela conen,
och när Johan Theorin försökte intervjua mig om fanzines för
tidningen Bohusläningen kom samme man hela tiden in och avbröt med
irrelevanta kommentarer. Johan Theorin är en gammal SFJ-läsare,
som dessutom jobbar som journalist. Han skall skriva en sak om
fanzines till sin tidning. Jag får se vad det blir av det.
MIDDAGEN VAR UTS\KT, som väntat. Tre rätter, avslutat med kaffe och
punsch.
Förrätten var en melonskiva med skinka. Huvudrätten var fläskkarre
med ris och riktigt tjock, god brunsås. Efterrätten var en tårtbit
och till den gick Lasse Junell och delade ut punsch, som tydligen
var någon hemkokad variant. Den var rejält mycket starkare än
systemets.
Jag satt bredvid bland annat Lasse Junell, Arne Sjögren och Eduard
Lukschandl. Den siste är en mycket intressant person: det är en
österrikare som bor i Göteborg. Han är oerhört aktiv i tysk fandom
och driver en typ av fantasy-spel som pågått i åratal. Detta spel
består av en massa fiktiva länder som slåss mot varandra. En gång om
året ungefär träffas spelarna och gör upp de senaste striderna på en
spelplan. Företeelsen är mycket populär och engagerar minst 200-300
personer, och enligt Eduard är rörelsen populärare än till och med
Tolkien i Tyskland. 1988 höll man till och med sin Fantasy Festen,
det årliga mötet, på svenska västkusten, med omkring 150 deltagande
tyska fans. Denne fan är litet av en doldis, som utgivit en lång rad
nummer av det tyskspråkiga fanzinet Lands of Wonder. En västkustens
Wolf von Witting (men Eduard kände märkligt nog inte alls till WvW).
Under middag reste jag mig och sade några ord om Baltcon i Vilnius
i juni nästa år. Lars-Olov Strandberg berättade litet om Fantastika
94. Efter middagen vidtog sedan frågesport.
De tre bästa i tipspromenaden (Inge R L Larsson, Kjell Waltman och
Janne Ekman) fick vara med i en sf-variant av Jeopardy. Det kändes
rätt passande ety TV-Jeopardy av och till haft en del fannisk
anknytning (flera fans har gjort frågorna till programmen, bland
annat Michael Petersen och Gunilla Jonsson). Frågorna, gjorda av
Hans Bengtsson, tenderade att bli mycket obskyra. Deltagarna låg
därför nästan alltid på minuspoäng. Janne vann till slut, genom den
kloka strategin att svara så litet som möjligt - svar var ju nästan
alltid fel, och gav bara minuspoäng. Kjell låg i slutet i
vinnarhålet och svarade med en vits på en fempoängsfråga. "Jag vet
svaret", sade han. "Men herreghud, jag är inte den som skänker bort
en chans till en vits." Istället för fem plus fick han fem minus,
och han skulle ha vunnit den fina prisstatyetten annars.
Uppe i baren chockade Gabriel Setterborg alla genom att visa att
han inte kunde dricka Tequila på rätt sätt. Saltet åt han, men sedan
stod han bara och smuttade på drycken medan han eftertänksamt sög på
citronskivan. Kulturskymning!
Jag börjar nämna namn, så jag kan ju fortsätta. Förutom Lars-Olov
var Kjell Borgström där. Hela det gamla Club Cosmos-gänget var där.
Ingemar Nordgren var där, och han förklarade att det numera var helt
dött med Galaktika/Silmaril i Lidköping. En trevlig bekantskap var
Hans Siden med fru. KG Löfvander var där. Totalt var där ca. 35
personer, men få eller inga av de yngre fanzinefansen från Götet.
Den har väl i och för sig numera degenererat till en liten spillra,
sedan SFF återflyttat till Stockholm.
Auktionen inträffade sedan. Den var riktigt bra, men inte så
billig som brukligt. Gamla Ace Doubles gick för 40-45 kronor; de är
eftertraktade samlarobjekt. En hel del sf-tidskrifter såldes, en del
från tidigt 50-tal. Jag köpte bl a pulpmagasinet Science Fiction
Quarterly och New Worlds Worldcon-nummer från 1957 (conen var då i
London). Jag gav ca. 40 kr styck. Ett exemplar av ett utskrivet
korrektur till Fandboken 0.92 såldes för 23:50; det är det enda
exemplaret som kommer att säljas, och jag har bara gjort 20ex.
(Resten har gått på cirkulation bland en massa fans.) Det signerade
exet av Du skall dö tog auktionens högsta bud, 55 kr om jag minns
rätt.
Särskilt kul var det att kunna köpa en massa gamla fanzines. Jag
köpte en bunt på ca. 2,5 dm fanzines från 60-talet. Jag fick betala
ca. 30 kr för 5-10 st. Lars-Olov Strandberg var den ende som bjöd
emot. Bland annat fick jag Mats D Linders första fanzine, Gandal,
men många av de andra fanzinen hade jag redan. Jag köpte dem ändå
för säkerhets skull och någon gång framöver kommer jag att sälja av
en massa dubletter av tidiga svenska fanzine.
MOT SITT SLUT började nu conen lida.
Kjell spelade en stund på pianot, vilket var mycket
trevligt, och hans uppträdanden är idag sällsynta då han tyvärr har
problem med sina händer.
Janne, Mika och alla andra började plocka ned och skura strax före
ett. Jag, Inge, Kjell och några andra tog en taxi till Majorna (vi
hade väldig tur som hittade en taxi som tog fem personer). Klockan
var nu framåt två och ingen var så pigg på att ha någon efterfest.
Kjell följde mig till David Nessles lägenhet. Jag tänkte att David
nu väl borde vara hemma, men det var han inte. Vi besökte slutet av
en kvartersfest på Godhemsgatan och drog sedan iväg för att leta en
telefon; jag kunde få bo hos Lennart Stark; innan dess hann vi dock
bli utskällda av Inge som absolut inte ville låna ut någon telefon
halv tre på natten. Just som vi väckt Lennart råkade jag nämna att
jag ju hade nycklar till Davids lägenhet...
Kjell gav mig en blick mörkare än natten och sade något om att
strypa mig. Jag försökte förgäves förklara att jag ville vara litet
pietetsfull mot David, och om han inte var hemma kändes det kymigt
att för andra natten i rad klampa in där. Tänk om David var i
förförartagen och räknat med att ha tomt hemma, för en liten
kuttrasju?
Nå, Kjell var obeveklig. David har inget emot det, konstaterade
han medan vi kämpade med att räta ut de nyckeltänder som blivit
krokiga sedan de slängts mot Inges fönster. Vi kämpade länge med
nycklarna men kom till slut in. Sedan satt vi i säkert en timme i
Davids vardagsrum, väntade på honom, delade en överbliven vinare och
grät ut mot varandras axlar över det odödliga ämnet Livets Elände.
Kjell gick sedan hem till sig, där hela lägenheten är fylld till
bristningsgränsen av material till Evas utställning.
Jag vaknade vid niotiden av att David kom, till min lättnad utan
något damsällskap varvid jag omöjligen därmed kunde ha stört några
amorösa planer. Vi satt och pratade i köket ett tag och gick sedan
och sov ytterligare ett par timmar. Jag vaknade halv ett av att
Wagner dunkade ur högtalaren och mumlade något om att "kunde Hitler
mörda judar till de tonerna, kan väl vi vakna till dem".
Eftersom jag såsade för länge på MacDonalds missade jag halv två-
bussen till Stockholm men fick plats på bussen som gick tjugo i fyra
Det var tur, då jag inte var bokad där. Slutet gott, allting gott.
----------------------------------------------------------------
"Försvinn för HELVETE!" Inges försynta natt-kommentar till
två oönskade telefonlånare.
----------------------------------------------------------------
Du får detta därför att...
( ) Tack för brev/frimärke/zines
( ) Provnummer - reagera för att få fler!
(x) Finns ett kryss här ansluter du dig till
kravet på att CC ordnar 40-årsfest 1994
( ) Skicka mig:...........................
(Jag menar, vill du ha fler Virkis?)
( ) .......................................
AVS:
Engholm/Nya Epicentrat
Renstiernas Gata 29
116 31 Stockholm
ahrvid@sfbbs.edvina.se
_Tel: +46 08-6424077 _24h/day V.32/32"_ _ _
(_' _ , _ _ _ _ l_ , _ l_, _ _ l_) l_)(_'
._)(_ l(-'l )(_(-' l l(_ l l(_)l ) l_) l_)._)
ahrvid@sfbbs.edvina.se Author: A Engholm, Date:09-Nov-93
