Copy Link
Add to Bookmark
Report
Virkbilagan #25
From ahrvid@sfbbs.edvina.se Tue Nov 16 05:58:36 1993
Received: from mail.swip.net (mail.swip.net Ä192.71.220.11]) by godot.lysator.liu.se (8.6.4/8.6.4) with ESMTP id FAA04856 for <matoh@lysator.liu.se>; Tue, 16 Nov 1993 05:58:32 +0100
Received: from c3po.edvina.se by mail.swip.net (8.6.4/2.01)
id FAA20949; Tue, 16 Nov 1993 05:56:58 +0100
Received: from sfbbs.UUCP by c3po.edvina.se (4.1/SMI-4.1)
id AA28501; Tue, 16 Nov 93 05:57:36 +0100
Received: by sfbbs.edvina.se (1.64/waf)
via UUCP; Tue, 16 Nov 93 04:59:21 GMT
for matoh@lysator.liu.se
To: virklist@sfbbs.edvina.se
Subject: Virkbilagan #25
From: ahrvid@sfbbs.edvina.se (A Engholm)
Message-Id: <NP03cc8w164w@sfbbs.edvina.se>
Date: Tue, 16 Nov 93 04:47:22 GMT
Organization: Science Fiction BBS tel +46 (0)8 6424077
Status: R
Content-Length: 23180
V V I RRR K K BBB I L AAA GGG AAA N N
V V I R R K K B B I L A A G G A A NN N
V V I R R K K B B I L A A G A A N N N
V V I RRR KK K BBB I L AAAAA G GG AAAAA N NN
V V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K BBB I LLLL A A GGG A A N N
--------------------------------------------------------------------------
Virkbilagan #25 - personlig utflykt i virkligheten, ett litet science
fiction-fanzine, från Ahrvid Engholm, Renstiernas Gata 29, 116 31
Stockholm, ahrvid@sfbbs.edvina.se. Utges parallellt i E-upplaga och på
papper; numren finns också hos ftp.lysator.liu.se och
gopher.lysator.liu.se. Nästa nummer får du om du skickar LoC och/eller
eget zine i trade (Det Vanliga); det räcker iofs om du skriver ett LoC då
och då. Copyright (c) Ahrvid Engholm 1993; Virkis är inte "shareware"; du
får inte sprida den vidare utan att fråga om lov (sprid det inte på Fido-
BBSer). Prova även även SF-Journalen; sänd frimärke för provnr. Albanien
finns inte, eftersom Enver Hoaxa. TROF,THOE&TPOB (93-11-15)
--------------------------------------------------------------------------
HUR OFTA KOMMER Virkbilagan egentligen? Det frågar sig en del.
Hittills har den kommit en gång i veckan. Jag får se hur länge
jag orkar hålla på med det. Zinet är ett experiment, inte främst i
veckovis utgivning, utan ett experiment i att se hur det går att göra ett
E-fanzine parallellt utgivet på papper. Att det hittills kommit veckovis
är mest en slump. I själva verket tar Virkbilagan inte så lång tid att
göra och det har känts praktiskt att någon gång varje helg sätta sig ned
och skriva. Ett nummer tar kanske 1,5 timme att skriva (under tiden
slötittar jag på TV, så jag multitaskar litet) och att formatera det för
E-utskick och att göra själva E-utskicket tar några minuter. Några minuter
tar det att göra utskrift på min matrisskrivare (inte lasern -
pappersupplagan *skall* ha enkel, nästan primitiv layout!) och det tar
sedan ett par minuter att kopiera upp 20-30 ex när jag nästa gång kommer
till en ledig kopiator.
Några problem finns det på vägen. Jag kan nästan aldrig göra exakt samma
radfall i pappers- som E-upplagan. Jag skriver ett par tusen tecken för
mycket för att det skall få plats i pappersupplagan om jag inte låter den
gå över 80 teckens radbredd; E-upplagan måste däremot gå under 70-75-
teckens radbredd för att vara kompatibel med de flestas skärmar. Och så
upptäcker jag hela tiden små subtila skrivfel: senaste numret var t ex
felnumrerat nr "23" när det var nr 24. Logotypen tas ur ett föregående
nummer, och då blir det så. Andra skrivfel förekommer också, men det är
inget att fästa sig vid. När jag tryckt på knapparna på BBS-datorn för att
skicka ut Virkbilagan tar det också sin tid: datorn formaterar posten i en
halvtimme, och sedan tar det ytterligare en halvtimme för burken att
skicka över allt till Edvina. Som tur är kräver det ingen övervakning, men
jag måste göra en sak manuellt: för att spara diskplats suddar jag ut alla
referensex av Virkbilagan i SF-BBS:s waf/spool/outbound-bibliotek. All
post jag skickar ut sparas i ett reservex, men jag behöver inte 40
reservex av Virkbilagan. Ett utskick kräver uppemot 1 Mb av min BBS-dators
alltför trånga hårddisk, så det är lika bra att manuellt sudda.
Verktygen jag kör är Word for DOS 5.0, SPCS Editor, Lantastic och
Waffle. Jag skriver allt i Word (5.0 är långt bättre än versionerna 5.5
och 6.0!) och i SPCS Editor kör jag ett makro som byter IBM PC:s svenska
tecken mot 7-bitsdito. Word tar också hand om formateringen mellan E- och
pappersversionerna (som sagt är aningen, bara aningen, annorlunda). Sedan
startar jag Lantastic-nätet och kör över filen till BBS-datorn, där Waffle
redan går. I Waffle (som är det BBS-program min egen bas SF-BBS /08-642 40
77/ använder) har jag en mailinglista, och jag skickar helt enhelt ett E-
brev till mailinglistan. Waffle innebär en viktig begränsning: jag kommer
aldrig att ha fler än ca. 40 E-prenumeranter av Virkbilagan. Av något skäl
tillåter Waffle bara mailinglistor på max 40 adresser. Jag kan gå förbi
det genom att ha dubbla listor, men det är för mycket praktiska problem.
Just nu ligger jag väldigt nära max-gränsen, så jag kommer snart att
börja rensa bland mottagare. Du som LoCat behöver dock inte oroa dig.
--------------------------------------------------------------------------
S:t Arvid, kopplas till fiskeläget vid Kullaberg. Hans styvfar ville bli
av med honom och lejde en skeppare att bränna båten som Arvid färdades i.
Men hans lik fångades upp av en stor sten och fördes till stranden nära
moderns bostad. Hon förstod vas som hänt och lät uppföra kapellet i Arild
till Arvids minne. I Arildstenen finns en urholkning i form av en
människofigur som sägs vara spår av Arvid när han flöt upp. Till honom
kopplas också Arildskällan i närheten, också i den finns en urholkning i
form av en människokopp. (SvD, "De glömda svenska helgonen", 93-11-07)
--------------------------------------------------------------------------
N]GON IDIOT RINGER just nu till min BBS! Jag hör "pip...pip.. tyst".
Man känner igen idioterna. Det är de som ringer och får svar.
Tre sekunder senare, innan basprogrammet hunnit laddas, in lägger de på
luren, i tron att de inte fått koppling. Sedan ringer de igen, både tre
och fyra gånger och lägger på för tidigt varje gång. Och så får jag
klagomål på att basen inte är öppen, vanligen skrivet av en användare som
har har sina svenska tecken helt åt skogen.
Jag har kört Science Fiction BBS i drygt tre och ett halvt år. Det är
ingen stor bas, med jättelik hårddisk och flera linjer, men den har Usenet
och den är till glädje för en del människor. Jag har ganska anspråkslösa
planer för BBS:en; i och med att BBS-datorn (min gamla XT) är för svag går
det inte att göra så mycket med den än. Någon gång i framtiden kanske jag
bygger ut SF-BBS, men vi får se. För mig är den en sido-hobby. Det kan gå
veckor ibland utan att jag gör systemunderhåll. Andra BBS-ägare har sin
bas som Livets Centrum; för mig är det inte så.
SF-BBS öppnade våren 1990, om jag minns rätt, och körde då på mitt
voice-nummer kvälls- och nattetid. Jag skaffade ett modem 1989 och började
själv ringa runt till BBS:er hösten 1989. Ett tag körde jag mycket på en
bas kallad GABBS (fyra ingående linjer! - vilket var en av de största
baserna). Ett tag hängde jag också på GABBS-användarnas möten på
restaurang Babylon vid Teknis, varje lördag.
SF-BBS öppnade med BBS-programmet RyBBS och var mycket experimentell
till en början. En annan RyBBS-användare ringde ibland till min bas, och
jag ringde till hans bas som hade en massa roliga piratkopierade spel som
jag kunde ladda ned. (Jo, jag får erkänna: jag laddade hem piratspel, men
de låg aldrig på min bas.) Sedan gick jag över till MikroKom, eftersom
alla på GABBS-mötena sade att man skulle köra Kom-system. MikroKom är
faktiskt ett djäkligt bra program; det är en dröm för en sysop att
underhålla, till exempel. Men av någon dum anledning gick jag därefter
över till H-Kom, som skrivits av den beryktade Harald Fragner. Det
programmet är inte alls lika smidigt, och framför allt har det
säkerhetsluckor. Ett H-Kom-system är som en öppen svängdörr där Fragner
och hans kompisar kan ta sig in och ställa till oreda.
På grund av H-Kom fick jag syssla en hel del med att ställa tillbaka
oreda och lägga in säkerhetsrutiner. Från Fragners egen bas hämtade jag
utilityprogrammet som tog tillbaks sysopkontot sedan det stulits (ni kan
gissa varför den utilityn skrevs!) och det fick jag köra flera gånger. En
lucka i H-Koms password-algoritm kan låsa systemet, så jag fick ställa in
automatisk ombootning med en tidsberoende batchfil. Jag fick ta backup
ofta. Jag har hittills aldrig berättat om den största säkerhetsluckan i H-
Kom, men jag kan göra det här och nu: programmet lät modulen för Z-modem-
protokollet vara helt oskyddad.
Zmodem är ett s k protokoll för att skicka över binära filer. Det
implementeras genom att man låter BBS-programmet anropa en Zmodem-modul
som kallas DSZ. Modulen kan anropas med switchar, kommandoradsalternativ
och filspecifikationer. I H-Kom anropades DSZ helt löst, utan kontroll. H-
Kom kontrollerar inte vid direkt DSZ-anrop om användaren har privilegier
för att nå mer än filareorna.
Så här tar man över ett H-Kom-system. 1. Man anropar DSZ och ber det att
skicka över användarfilen, vilket inte tillåts om man använder H-Koms
kommandon för filöverföring, men går utmärkt om man på H-Koms kommandorad
anropar DSZ direkt. 2. Med användarfilen väl hemma kör man utilityn för
att ta över sysop-kontot. 3. Man ringer tillbaka och anropar DSZ för att
skicka över den nya användarfilen som då skriver över den gamla. 4. Därmed
är man sysop på systemet, och kan göra vad man vill, inklusive sudda alla
möten och förstöra alla filareor. Det tar bara några minuter. Jag
observerade minst ett försök till fientligt inbrott i basen medan jag satt
och tittade på skärmen.
Det försöket misslyckades av den fåniga anledningen att personen i andra
änden inte fattade att jag körde mitt modem från Com2-porten. Skall man
anropa DSZ direkt måste man veta exakt port som används, och den skumme
typen som ringde försökte med Com1, vilket är den vanligaste porten.
När jag var så trött på H-Kom att jag kunde spy kom Nils Segerdahl med
idn att jag borde köra Waffle. Waffle är ett litet bökigt men mycket
kompetent BBS-program som har den fantastiska fördelen att den kan
importera och exportera via UUCP (Unix to Unix CoPy). Det betyder att ett
Waffle-system kan ta in Usenet, dvs mötesdelen av Internet. Via Nils'
kompis Olle Johansson på företaget Edvina kunde Nils och jag ta in Usenet.
Nils installerade Waffle och jag fick i princip ta över ett exemplar av
hans installation som jag modifierade. Samtidigt startade hans BBS, som
kallades Bug End, och SF-BBS ett eget UUCP:at nät kallat 42-net.
Bug End och SF-BBS fick aldrig någon fart på 42-net, som var tänkt att
ägnas specifikt åt sf och Svenska Hackademin (eller snarare Hackademins
övergrupp SAFA) och för ungefär ett år sedan tröttnade Nils och lade ned
Bug End. Men jag fortsatte med SF-BBS, utan 42-net, och det har väl inte
gått strålande, men det har gått. Nils är en sådan där fruktansvärt
upptagen datakonsult och åtminstone tidigare mycket engagerad i fandom.
När man ringer honom stör man nästan alltid, för han sitter och jobbar.
Han hade inte tid med Bug End.
Sent 1991 hyrde jag en egen linje för SF-BBS: 08-642 40 77, och sedan
dess är basen öppen jämt, utom då brev hanteras eller jag själv jobbar med
basen. Eländet kostar mig minst 1000 kr i kvartalet i extra teleavgift
(abonnemang och markeringar för att hämta megabytevis med mestadels skräp
från Edvina; dvs det mesta är möten som "junkas", suddas, av mig då jag
inte bär mötena). Jag har också lagt ned ca. 3000 i en större hårddisk (70
Mb, inkl ny controller och minnesuppgradering) och ytterligare 3500 kr i
ett nytt, snabbare modem (9600/14400 bps).
Internet började jag köra så smått 1990. Jag har en utskrift av mitt
första Internet-mail uppklistrad på väggen, som skickades till Per
Lindberg (TMP, se Virkis 21) den 6 mars det året. Det var samma år som jag
gick med i KTH:s datorklubb Stacken och fick konto den vägen. Jag loggade
ibland in på Stacken och följde sf-mötena (SF-BBS har bara svenska Swnet
och datormötena Comp) från 1990, men ett år senare började jag köra mer
regelbundet på Stacken. Jag har också kört en del på på baserna Common, på
Edi Matrix, på Tankbaren, på WPUG, på Castor, på Globe, på 1989, på
Foundation, osv. Med tiden blir man rätt *trött* på allt det interna
käbblet i BBS-världen så numera har jag dragit ned mitt BBS:ande till ett
minimum.
Hela det här, ibland litet kostsamma, äventyret ger mig dock en unik
fördel i mitt jobb: jag skriver ofta om BBS:er och E-mail, och i motsats
till många andra datorjournalister *kör jag* de system jag skriver om. Jag
har haft konto på 75 BBS:er. Jag har kört dem. Jag vet vad det handlar om.
Jag vet hur det funkar. Jag känner många av personerna som är inblandade.
Jag kan jargongen. Jag vet om traditionerna.
Naturligtvis drar jag av den extra telelinjen, extra datautrustning m m
i deklarationen. Det är investeringar och driftskostnader för jobbet.
--------------------------------------------------------------------------
Man kan därför inte utesluta en ökad social jäsning och oro i det
kommande återförenade Tyskland. Den västra delen har ju inte varit något
paradis med bostadsbrist och arbetslöshet, något som den östra trots allt
kunna erbjuda. (Norrköpings Tidningar, 1989)
--------------------------------------------------------------------------
GR\NK\PINGS VECKOBLAD HITTADE jag på en antikvariatstur härom dagen.
Jag var egentligen ute för att besöka antikvariatsmässan på
Norra Latin, men fann den trång och ointressant. Jag styrde stegen till
Drottninggatan istället, som har flera utskänkningsställen för bokslukare.
På gamla Blå Tornet - antikvariatet som en gång utgav Blixt Grodon (LONs)
- hade man 40% i rea på allt. Sådant kan jag aldrig motstå.
Förutom ett par volymer med utdrag från Olof Dahlins klassiska tidning
Then Swänske Argus (från början av 1700-talet) som var vår första
kåseritidning, hittade jag en hel del Grönköpings Veckoblad. Dels i form
av årsböcker, dels i en komplett årgång. De inhandlades på en nanosekund.
Grönköpings Veckoblad - Sveriges enda månatliga veckotidning - är
verkligen något att rekommendera. Det är troligen Sveriges bästa
humortidning. 13-åringar tycker att MAD är kul (turligt nog skall den
läggas ned i december) men de vet inte vad riktig humor är!
När man kryssar mellan Gökmassivet, Bergska Sjön, Djuriska parken,
A:lfr-d V:stl-nd, f förrädaren Peterzohn, Grönköpings Fältjägarecorps,
reservlöjtnant Napoleon (Nappe) Johnson, transpirantons uppfinnare
grundrektor Ludvig Hagwald, industriroboten Gusten, frk Ada A:son Susegård
och alla de andra kan man inte hålla sig för skratt några längre stunder.
I GV dyker många tokerier upp som på ett perfekt sätt parodierar
aktuella dagshändelser. Tidningen är "opolitiskt liberal" till sin
hållning och har som policy att alltid stödja sittande regering, oavsett
vad den gör. Apropå ekonomisk kris och krispaket skriver man: "Igen
ansvarskännande bedömare lär dock kunna vilja söka åskina, att detsamma å
något egentligare sätt böra tillvitas själva regeringen, vilken ju av
gammalt pläderat för, att utvecklingen snarare borde bli helt tvärtom! Att
så dessvärre icke blivit fallet, kan alltså ingalunda vara regeringens
fel, utan får orsaken härtill sökas å annat håll, såsom ofta förr,
oppositionen ligger närmast till att misstänka. Vi har i denna tidning vid
åtskilliga tillfällen nödgats erinra om, huru oppositionspartierna, å den
ena eller andra punkten icke blott vägrat ansluta sig till de framsteg,
som föreslagits av regeringen, utan även rent av motsatt sig desamma."
I Grönköping skulle Sparbanken och det lokala mejeriet fusioneras, under
namnet Ostbanken. Och vem minns inte den på transpiranto välklingande
inledningen till den finska nationalsången: Va paj, va paj, va farsipaj
(Vårt land, vårt land, vårt fosterland.) För att inte tala om: Old
Negrito, tavaritj vagabondo / Old Negrito, maj baestis in il mondo / Qvand
finitas la torneja / grun expektas timoteja /auf toj, maj fido kompanjon
(Gamle Svarten, kamrat på vida färden / Gamle Svarten, den bäste här i
världen / När din vandringsfärd är över /väntar gröna ängars klöver / på
dig min trogne gamle vän).
"Stoppa våldet i näringslivet!" kan GV utropa, varvid socialchefskan W
Unill exemplifierar: "Två avdelningschefer sparkas", "Fackets ledare
överkörda", "Personalen skärs ned." "- Nu gäller det att med stark hand
taga tag i den här biten och verkligen slå till mot våldet", manar fru U.
"Enär pommes frites enl. senaste rön måste betecknas som näringsriktig
kost, har Läspeskolans elevcorps med omedelbar verkan återtagit sitt
fleråriga krav å mera dylika vid härv. skolbespisningen." Som alla vet
grundades Grönköping av Kung Erik den Läspe och Halte.
"Videofilem 'Avsågad' har nu av Grönköpings filmcensur förbjudits för
personer över 20 år. Endast videotränade tonåringar anses kunna uthärda
filmens starkare scener."
"Hr apotekare Clossemeyer har, som tiden kräver, börjat datumstämpla de
produkter, som han saluför. Sålunda kunde GV:s reporter vid ett besök å
apoteket konstatera, att såväl salvor som piller och bandage åsatts ett
bäst-före-datum. Detta gäller dock icke de preparat, vilka innehålla
smärtstillande substanser av typ acetylsalicylsyra. ] dessa förpackningar
står endast 'Bäst dagen efter'."
"Kommunalskatten i Grönköping kommer at vara oförändrad under
innevarande budgetår, meddelas från kommunhuset. - Däremot tvingas vi att
momsbelägga den kommunala skatten från 1 mars för att få råd att klara
barnomsorgen" (meddelar hr infosekr Viking Helmersson).
"Enligt de samtidigt utförda, fördjupade väljarintervjuerna skulle 80%
av väljarna, om det vore val i morgon, bli väldigt förvånade."
Grönköpings Veckoblad är å alla sätt ypperlig. Nästan lika bra som
ALHASH.
--------------------------------------------------------------------------
En flygpassagerares störande uppträdande framtvingade en nödlandning.
Piloten tvingades gå ned i Lissabon där han omhändertogs av polis sedan
besättningen misslyckats med att lugna ned mannen. (Trelleborgs
Allehanda.)
--------------------------------------------------------------------------
DISTRIBUTIONEN ÄR PROBLEMET för varje litet förlag.
Jag fick härom dagen en reklamlapp från Wallenius och Lonebergs
kommande tidning Aniara Magazin, som nu lovar utkomma i december. (Varför
"magazin", förresten? Det ordet står i varje fall inte i min SAOL. Och på
det engelska språket, som ligger science fiction nära, heter det
"magazine". På tyska lär man säga "magazin", men det verkar litet långsökt
att utge en svensk tidning i Estland som flirtar med tyska.)
Med undantag för prenumeranter, SF-Bokhandeln och enstaka andra
bokhandlar (jag *vägrar* att säga "boklådor" - det låter som sillådor!)
lär det bli svårt att hitta distributionsvägar.
Den svenska marknaden domineras av 1 st monopol för pressbyrån, och 1 st
monopol för bokhandeln. När jag senast höll på med det där hette de Presam
och Seelig, men åtminstone Presam lär ha bytt namn. (Lyckades man vanära
sitt gamla namn?) Det finns andra som försökt slå in kilar i monopolen,
men De Stora har effektiva grepp om återföräljarna. Man har avtal om
exklusiv rätt till leveranser, eller leveransvillkor som är så utformade
att den som inte spelar med i monopolet får se sig utsatt för bojkott,
leveransvägran/förseningar och andra trakasserier.
Låt oss titta på Presam (som vi kan kalla det, vanära eller ej). För den
som skall distribuera en liten tidning är det ingen ide att försöka om man
inte kan slänga iväg minst 5 000-10 000 ex till kioskerna. Säljer man inte
minst 1000 av dem blir man skyldig Presam pengar, för från inkomsterna
drar Presam ett antal fasta avgifter: buntningsavgifter,
paketeringsavgifter, fasta distributionsavgifter, osv, troligen också
avgiftssammanräkningsavgifter. Och även om man är beredd att chansa på
nollresultat är det inte säkert att man säljer några tidningar alls,
oavsett hur många tusen ex man slänger iväg till Presams glupiga käftar.
]terförsäljnarna har nämligen ingen skyldighet att lägga fram tidningarna.
Tusentals exemplar returneras utan att ens ha lossats från
packningsbanden.
Systemet fungerar inte alls för små tidningar, dåligt för mellanstora
tidningar, men utmärkt för de stora bjässarna. Distributionsreglerna och
avgifter är nämligen utformade för att passa Vecko-Revyn, ]ret Runt,
Svensk Damtidning; Bonniers är mycket riktigt den största delägaren i
Presam.
Så här kan man inte ha det. Ingen ny tidning kan startas och nå
framgång, om den inte har massor av kapital i ryggen att satsa på reklam.
Med massor av reklam kan man få de tröga distributionshjulen att snurra.
Men en liten tidning, med små resurser, kan inte startas och få vettig
distribution. Den kan aldrig passera den tröskel som krävs för att bli
lönsam i Pressbyrån. Systemet är en kulturfara - och observera att det är
de "fria marknadskrafterna" som skapat detta tröga monopol.
Man skulle önska att det fanns ett system med vilken en tidning som,
säg, Aniara kunde trycka 1000 ex och få ut fem ex vardera till 200
särsäljningställen. Där skulle de läggas fram så att åtminstone en
tredjedel av omslaget syntes, och av de ex som såldes skulle
återförsäljaren ta 30% (det är normalt ]F-andel, i alla andra sammanhang
utom hos Pressbyrån).
Systemet skulle vara enkelt, lönsamt (det är jag övertygad om!) och det
skulle ge små tidskrifter en chans. Men de stora elefanterna som driver
systemet är livrädda för konkurrens. Små tidningar kan bli stora, om de är
bra, och är därför potentiella medtävlare som skall avlivas snarast
möjligt. Kan inte Konkurrensverket ingripa mot de orättvisa villkoren för
små tidningar? Kanske EES-avtalet (som kommer att träda i kraft vid nyår,
det är jag övertygad om) tillämpas med sina regler som skall främja
konkurrens? Någonting måste göras.
När vi höll på med Teknikmagasinet brukade vi svära åt Presam. Vi fick
långa datalistor där vi på ställe för ställe kunde pricka av vilka som
inte ens öppnat vår tidningsbunt. Vi hade visserligen Bonniers i ryggen
(litet halvhjärtat, men ändå) och sålde som mest 29 000 ex men vi fick ta
till en massa specialknep för att försöka få distributionen att rulla. Vi
skickade ]F-brev där vi betonade att just föreliggande nummer var superbt
och måste läggas fram. Vi hade lokalrepresentanter som skulle gå runt till
tidningskiosker och sätta upp löpsedeln. Vi gjorde egna rundringningar
till återförsäljare. Teknikmagasinet var jättelik jämfört med många små
kulturtidskrifter, men kunde ändå inte i långa loppet hålla stånd. Trots
"Berra bråkar".
Det är ju kulturskymning när Bertil Falk i keps inte ens kan få plats i
tidningsstånden!
(För den som inte minns: Teknikmagasinet var en
popluärteknisk/vetenskaplig tidning ]hln & ]kerbock utgav i mitten på 80-
talet, med bl a mig som medarbetare. Varje nummer hade en sf-novell!)
--------------------------------------------------------------------------
I framtiden kommer allt att bli mycket modernare. (Olof Möller)
--------------------------------------------------------------------------
( ) Ghud som haver fanen kär,
( ) Se till mig som fannisk är
( ) Hur jag än min corflu vänder,
( ) Står mitt öde i Roscoes händer
( ) Egoboo kommer, egoboo går,
( ) Lycklig den som egoboo får
( ) Fiawol.
( ) Tack för brev/zine/frimärke; skicka.....
Avs:
Engholm/Nya Epicentrat
Renstiernas Gata 29
116 31 Stockholm
ahrvid@sfbbs.edvina.se
_Tel: +46 08-6424077 _24h/day V.32/32"_ _ _
(_' _ , _ _ _ _ l_ , _ l_, _ _ l_) l_)(_'
._)(_ l(-'l )(_(-' l l(_ l l(_)l ) l_) l_)._)
ahrvid@sfbbs.edvina.se Author: A Engholm, Date:16-Nov-93
