Copy Link
Add to Bookmark
Report
Virkbilagan #26
From ahrvid@sfbbs.edvina.se Fri Nov 26 04:29:47 1993
Received: from mail.swip.net (mail.swip.net Ä192.71.220.11]) by godot.lysator.liu.se (8.6.4/8.6.4) with ESMTP id EAA01072 for <matoh@lysator.liu.se>; Fri, 26 Nov 1993 04:29:41 +0100
Received: from c3po.edvina.se by mail.swip.net (8.6.4/2.01)
id EAA26868; Fri, 26 Nov 1993 04:27:21 +0100
Received: from sfbbs.UUCP by c3po.edvina.se (4.1/SMI-4.1)
id AA17858; Fri, 26 Nov 93 04:26:33 +0100
Received: by sfbbs.edvina.se (1.64/waf)
via UUCP; Fri, 26 Nov 93 03:49:40 GMT
for matoh@lysator.liu.se
To: virklist@sfbbs.edvina.se
Subject: Virkbilagan 26
From: ahrvid@sfbbs.edvina.se (A Engholm)
Message-Id: <H7oLDc1w164w@sfbbs.edvina.se>
Date: Fri, 26 Nov 93 03:38:16 GMT
Organization: Science Fiction BBS tel +46 (0)8 6424077
Status: R
Content-Length: 22539
V V I RRR K K BBB I L AAA GGG AAA N N
V V I R R K K B B I L A A G G A A NN N
V V I R R K K B B I L A A G A A N N N
V V I RRR KK K BBB I L AAAAA G GG AAAAA N NN
V V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K BBB I LLLL A A GGG A A N N
---------------------------------------------------------------
Virkbilagan #26 - utflykt i virkligheten, ett litet science
fiction-fanzine, från Ahrvid Engholm, Renstiernas Gata 29, 116
31 Stockholm, ahrvid@sfbbs.edvina.se. Utges parallellt i E-
upplaga och på papper; numren finns också hos
ftp.lysator.liu.se, gopher.lysator.liu.se och på SU-Kom i det
skrivskyddade mötet Virkbilagan. Nästa nummer får du om du
skickar LoC och/eller eget zine i trade (Det Vanliga); det
räcker iofs om du skriver ett LoC då och då. Copyright (c)
Ahrvid Engholm 1993; Virkis är inte "shareware"; du får inte
sprida den vidare utan att fråga om lov (sprid det inte på
Fido-BBSer). Prova även även SF-Journalen; sänd frimärke för
provnr. Telia skall göra Sverige rundare - ett jordklot med
bara Svedala! TROF,THOE&TPOB (93-11-21)
---------------------------------------------------------------
SKRIVANDETS VEDERM\DOR SKALL detta nummer ha som tema.
Detta ämne ligger mig naturligtvis varmt om hjärtat,
då jag sysslat aktivt med skrivande i 15 år och levt på det i
tio. Jag har skrivit inom de flesta genrer: vanliga artiklar,
nyheter, reportage, intervjuer, debattartiklar, noveller (två
har varit i JVM), pjäser (framförts på coner), dikter (Comet
Johan Bensin jr; 1981 var jag med i "Hägersten skriver om
fred"), översättningar (30-tal noveller, främst åt
Teknikmagasinet, samt 3-4 Mb artikeltext åt CW-förlaget). Jag
har skrivit inom de flesta ämnen, men naturligtvis med stark
slagsida åt sf, datorer och populärvetenskap; en gång skrev jag
en debattartikel mot knark, jag har skrivit uppsatser om
journalistik när jag gått på JH-kurser.
Skriva är det jag gör. Punkt. Jag skriver så mycket att jag
ibland inte kan få stopp på det. T ex skriver jag troligen
minst 5 K om dagen i Internets möten (det blir 2,5 Mb på ett
år!). Jag har också utgivit 1,5 böcker. Columna utgav för några
år sedan Susan Lammers intervjubok De stora programmerarna, som
jag översatt till hälften; intervjuerna kördes i Svenska PC
World, översatta av mig, och Columna köpte mina översättningar
(en annan fick översätta de intervjuer PC World ratat; jag var
för upptagen för att ta dem). Och på CW-Books kom i somras min
bok Shareware, som tydligen sålt ganska bra. Den handlar om s k
gratis- eller dela-med-dig-program för PC och har tydligen sålt
rätt hyggligt.
Men tro inte att jag fått några recensioner. Jag har inte
sett en enda på vare sig De stora programmerarna eller
Shareware! Om så bara någon bemödat sig med att slakta
översättningen av De stora... skulle jag ha känt mig på något
sätt trygg - trygg i förvissningen om att man inte var
ignorerad. Men inte ens det de bemödat sig med.
DEN HALVGAMLA FANGENERATION, från ungefär min tid, har blivit
skribenter.
Det finns massor av sf-fans som kom med i slutet av
70- eller början av 80-talet som blivit författare,
journalister, översättare eller skribenter på annat sätt. Bl a
dessa har utgivit böcker: Mika H Tenhovaara, Erik Andersson,
David Nessle (seriealbum), Michael Petersen & Gunilla Jonsson
(spelböcker), Elisif elvinsdotter, Lena Karlin, John Sören
Pettersson - troligen är någon glömd (JSP utgav på eget förlag,
men hans böcker var inte så tokiga). De som hamnat i
journalistköret är för många för att räkna upp, och ganska
många har sysslat med översättning. (Säger någon Anders Bellis
här så osäkrar jag och Börje Crona våra revolvrar.)
När jag var i Göteborg senast fick jag ex av Davids och Eriks
böcker. Jag har nu läst dem, så det kan ju passa med ett par
anmälningar.
David Nessle har gjort sig känd som medarbetare på den
märkliga tidskriften Galago. Det är den som bl a utser egna
svenska kungar och ställer upp i valet med Galagopartiet De
Glada, och denna helnippriga tidning är troligen rätt miljö för
David. Döden steker en flamingo är Davids seriealbum, utgivet
på Galagos förlag Tago, och titeln syftar på att det finns en
rad deckare som börjar med ordet "Döden" - David har också
börjat samla Döden-böcker (Döden kör hårt, Döden går på tivoli,
Döden mixar drinkar, osv). Bäst i albumet tycker jag nog att
hans serier om Pungdjävulen O'Flanagan är, som handlar om ett
pungdjur som är privatdeckare i en värld av djur och ett skumt
New York City. Här finns hela Mickey Spillane-köret med:
whisky, sjabbiga kontor, sköna damer, uppdrag som är för
*stora* för privatdeckaren (men där antagonisten alltid gör ett
misstag: han gör deckaren *arg*). De serierna har metafysiska
drag, som när en viktig skurk visar sig vara ett
utrotningshotat djur som legat under jorden ett tag (varför det
är självklart att den djurarten inte synts till på länge).
Andra hjältar i albumbet är de busiga söderkisarna Sigge &
Pilsner, vars upptåg bland annat innebär svåra busstreck i
räkningen för nazismen. Vi finner också stripskämt (Benny
Faktor som gick i DN) och en - som jag förmodar -
självbiografisk serie om David själv som ung. Manusen är
mestadels bra, men ibland kan litet väl billiga skämtpoänger
dyka upp. Textinnehållet i bubblorna är ofta avancerat,
betydligt mer avancerat än genomsnittet för serier.
Davids teckningsstil är tung. Det är mycket bläck, mycket
skuggor, mycket detaljer, stilen är absurdistisk - men driven
och fungerar bra för de berättelser han har. Jag skulle dock
inte vilja se honom teckna Fantomen.
Döden steker en flamingo kommer inte att lämna ett öga torrt,
vågar jag säga.
ÄTTLINGEN FR]N MECKLENBURG heter Erik Anderssons debutbok.
Det är en samling av sex noveller och texter. Titeln
kommer från den novell Erik vann Gåspennan med för ett par år
sedan, och handlar om en ung adelsman som sitter i Mecklenburg
och filosoferar över livet medan hans moster slår ihjäl sig i
trappan. Den längsta novellen och huvudnumret kallas "Antonio
Zenos dagbok"; samlingens omslagsillustration är också
inspirerad av denna: en något annorlunda karta över
Nordvästeuropa.
I efterordet förklarar Erik att Nicolo och Antonio Zeno och
hans bror var sjöfarare som i slutet på 1300-talet upptäckte
nya öar och folk i Nordatlanten, vilket tydligen kom att
förbrylla kartologer länge: dessa folk kunde aldrig återfinnas.
Jag vet inte om denna bakgrund i sig är fiktiv; jag har inte
kollat. Berättelseramen är intressant: en av bröderna beslutar
sig, medan han ligger sjuk i resans start, för att föra en
dagbok som endast nedtecknas i hans huvud. Däri skildras
händelserna, folket de möter, vägen de reser.
"De etthundraelva åren" handlar om en jurist som på grund av
skulder landsförvisar sig själv till 1700-talets Marstrand, där
han stöter på skumma typer som han gör tjänster åt för att göra
sig sjäv skuldfri. Den dialektalt skrivna kortnovellen "Två
hemfödingar" berörde mig inte så mycket, liksom kortpjäsen
"Samtal i Dunaburg" (här finns ett misstänkt smygfanniskt
inslag: en av personerna heter AFANasjevitj). Bäst i samlingen
tycker jag den första novellen är, "Den lagliga trätan".
Den handlar om en svinaherde som hamnar i familjefejd om hur
en ollonskog och en svinhjord skall hanteras. Novellen anger
tonen i boken: handlingen är inte så viktig (inte för någon av
berättelserna), utan är bara en ursäkt för att komma med
filosofiska funderingar. (Jag undrar för övrigt om Erik är
medveten om att en av de äldsta svenska lagarna, som ännu
gäller, är en lag om hur svin må föras i ollonskog? Troligen är
han det.)
Språkbehandlingen är ypperlig. Från JVM/VÄ, GF, m fl ställen
vet vi att Erik förmår svänga sig med ord. Man stannar till på
många ställen i texten och förundras över hur han lyckats
formulera sig; ofta används ålderdomliga uttrycksformer. Det är
en stilsäker bok, som man kan läsa långsam och tänka över.
Jag skall dock resa en invändning, som jag strax skall
utveckla till en längre utläggning i Virkbilagan: novellerna
har mycket tunn dramaturgi. Det händer inget, eller så händer
bara relativt ointressanta saker.
NOVELLENS DRAMATURGI HAR jag haft anledning att stifta
bekantskap med.
Många kommer säkert att protestera och säga att
dramaturgi är bara till för Steven och Stephen (Spielberg och
King). Riktiga författare skapar Konst Som Klarar Sig Utan.
Dramaturgi är lika ointressant för novellskrivande som
perspektivläran är för Picasso, hävdas det.
Ändå kan man konstatera att de mest framgångsrika författarna
i världshistorien alltid vilat på en dramaturgi. Även
klassikerna - de högsta av de högtstående - har en intrikat,
men behårt logisk dramaturgi. Shakespeare skulle inte ha klarat
sig utan det, t ex.
Behärskar man skrivkonsten till fulländning och har man något
intressant att berätta, kan man möjligen klara sig utan
dramaturgi. Men vanliga dödliga har nytta av att ta tag i den
biten.
I omkring 1986 höll jag ett tag på med att vara
korrespondenslärare i skrivande för något kallat
Skrivinstitutet. Dess skrivkurs - jag rättade för över 100
elever (och tröttnade snart för att det var så dåligt betalt) -
vilar hårt på dramaturgi, men det var i och för sig inte
därifrån jag plockade upp ämnet från början (vilket framgår av
min JVM-artikel "Hur skriver du människa", som skrevs långt
innan Skrivinstitutet).
Dramaturgi är konsten att låta en berättelses handling följa
ett logiskt, men ändå oväntat spår. Det logiska gör att en
novell håller samman, och det oväntade gör att den blir
intressant att läsa. En novell som inte innehåller en handling
där olika byggstenar hakar i varandra uppfattas som slumpmässig
och fragmentarisk, och man orkar inte läsa den. Samtidigt skall
handlingen inte vara för förutsägbar, för då vet man från
början vad som händer - och då orkar man inte heller läsa.
Mycket enkelt kan sägas att dramaturgin för de flesta
berättarformer stadgar att man presenterar en huvudperson (HP)
och ett problem (P), som kan vara sammanknutet med en
Antagonist (A). Berättelsen handlar sedan om bur problemet
löses. Det sker genom att HP gör ansatser till lösningar och
konfronterat A och/eller P, och HP misslyckas helt eller delvis
ända fram till slutet där den slutliga lösningen framträder
efter en klimax-konfrontation. Hur många konfrontationer man
skall ha beror på hur lång berättelsen är. Vilken karaktär
varje konfrontation skall ha beror på vilken typ av berättelse
man skall skriva.
Kritiker mot det dramaturgiska tänkandet säger ofta att det
bara leder till thrillers och Kapten Franks slutkamp mot
rymdkejsaren. Dramaturgi skulle bara bestå av s k cliffhangers.
Detta är fel.
Dramaturgin kan fungera utmärkt för exempelvis en
socialrealistisk roman. HP kan vara en hemmafru och problemet
att hennes man dricker för mycket sprit. En konfrontation kan
vara en scen där HP försöker få mannen att sluta dricka. Man
finner även att dramaturgiskt tänkande fungerar för
dokumentärromaner. Det dokumentära har ju sin handling klar,
men genom att bryta kapitel på rätt sätt och lägga betoningen
på konfrontationshändelser får man en dokumentärdramaturgi.
Dramaturgi kan vara lågmäld. Dramaturgi kan vara elastisk.
Det viktiga är att dramaturgi faktiskt fungerar, och är ett bra
stöd för den som skall skildra något.
ATT SATISFIERA TESER rekommenderade Skrivinstitutet författare
att göra.
Det är ett av de råd jag fann intressant i kursen. En
tes är i detta sammanhang EN P]ST]ENDE SOM NOVELLEN GENOM SIN
HANDLING G\R SANT.
Tesen bör vara anknuten till HP:s problem. Tesen behöver inte
presenteras explicit (uttalat), men måste vara underliggande.
Ofta fungerar exempelvis ordspråk som teser: Bättre en fågel i
handen än..., Den som gräver en grop åt andra... osv. Tesen bör
man formulera innan man skriver; den är en fullständig sats i
påståendeform. "Om man skyndar för fort ångar man sig" kan vara
en tes. "Vem mördade Charlie Brown?" är inte en tes, utan en
fråga. "En dag på spårvagnen" är inte heller en tes, men
möjligen en novelltitel.
Genom att formulera tesen vet man hela tiden vart novellen är
på väg. På så vis får man en logisk linje genom berättelsen,
som håller kvar läsarens intresse. Intresset kan stegras med
konfrontationer med mera, men utan en tes blir
konfrontationerna meningslösa - de leder inte till något. Tesen
får läsaren att känna att han eller hon lärt sig något av att
läsa novellen. När novellslutet kommer (konklusionen) har man
ju fått tesen bevisad eller åtminstone gjord trolig.
Problemet i en novell skiljer sig från tesen. Om vi tar t ex
en deckare kan problemet vara "Vem mördade Charlie Brown?" men
tesen kan vara "Mord lönar sig inte". Triviallitteratur skiljer
sig ofta från mer seriös litteratur genom att de har så banala
teser. "Mord lönar sig inte" är troligen tesen för tiotusentals
deckare. Att formulera en intressant tes kan vara nyckeln till
att åstadkomma en bra berättelse.
Jag har sett massor av amatörnoveller. Det vanligaste felet -
förutom rena språkfel - är att handlingen är odramaturgisk.
Berättelsen signalerar redan från början att den skall bli
ointressant. Läsaren får inget tryck på sig att läsa vidare.
Det vanligaste är att handlingen berättas som man berättar en
rolig historia för kompisar: "Det var alltså Sture Sigma, som
levde år 2100, och satt i sitt kök. Då ringde det på
videotelefonen, och hans kompis Bertil sade: - Kom över kvickt,
för nu brinner det i rymdhamnen, och du måste hjälpa till."
Berättelsen fortsätter med Stures kamp mot elden - säkert
dramatiskt så det förslår, men utan dramaturgi - och slutar med
att han går hem till sitt kök igen och kokar wattgrött
(inneskämt för oss som läst Börje Crona). Tes saknas, problem
saknas (en brand är iofs ett problem, men det är i detta fall
inte just Stures problem som han som HP har en personlig
relation till).
Berättelser måste också ha en viss berättarform. Man måste
välja vilket tempus och person man skall använda (imperfekt
och tredje person är vanligast; experimentromaner lär ha
skrivits i andra person eller i futurum, ex: "Du kommer att
sitta i köket år 2100 när du kommer att få ett samtal på din
videophone.") Första person anses särskilt svårt att behärska,
liksom perfekt.
Man måste hålla ett rimligt perspektiv: det vanligaste är att
man skildrar allt som en enda person kan se det. Man kan inte i
55 sidor skildra hur Sture gör saker, och sedan för bara en
halvsida gå över till vad Lotta gör på andra sidan planeten.
Det skulle kännas konstigt. Man kan ha skiftande perspektiv,
men då skall de vara logiska.
Berättelser måste också ha en balans mellan introspektion,
miljöskildring och dialog. Introspektionen är när HP håller en
monolog för sig själv och läsaren, där han avslöjar vad han
tänker, hur han känner; introspektionen är också grunden till
personskildringen. Miljöskildringen introducerar läsaren till
HP:s omgivning; miljöskildringen är särskilt svår i inledningen
av en berättelse, där det gäller att introducera läsaren
samtidigt som introduktionen inte blir för tung.
Dialog måste av och till bryta av berättelsen. Det är nästan
alltid bättre att låta en person säga något, än att referera
vad han sagt. Dialog kan vara svår att skriva. Den måste passa
i sammanhanget, den måste vara någorlunda talspråksmässig, utan
att förfalla till rent talspråk. (Rent talspråk är i 99% av
fallet oläsligt och olidligt.) Dialogen måste också komplettera
och stödja handlingen - dialog skall föra handlingen framåt.
Dialogen är också en viktig del av personskildringen.
IDEER OCH STILISTIK återstår, när vi tagit upp dramaturgi,
tempus m m.
Var får man sina ideer ifrån? Svar: från var som
helst! Från en tanke i busskön, från en tidningsartikel, från
andra böcker, från TV, från sitt eget liv. Det sista är mycket
bra källa för ideer: något som hänt dig, något du retat dig på,
något som glatt dig, något du känner alldeles extra för. Några
bättre ideer om var du skall få dina ideer från kan jag inte
ge: du måste själv hitta dina ideer, och tittar du bara på
världen omkring dig så kommer de att dyka upp! Du lever i ett
hav av potentiella ideer, och du behöver bara fiska i det.
Det finns inga patentlösningar för ideer. Amerikanska sf-
författare brukade en gång i tiden skämta och säga att man
kunde prenumerera på ideer för 10 dollar i kvartalet från en
viss postbox i Illinois. Deras sätt att säga: glöm det här med
genvägar till ideer!
Turligt nog är ideerna inte den svåraste delen av skrivandet.
Dramaturgin är betydligt svårare. Själva berättandet likaså.
Det allra svåraste är stilistiken.
Inte heller här finns några genvägar. En allfartsväg finns,
och den är att du skall kunna svensk grammatik, stavning,
interpunktion, med mera. Svenska Språknämndens Skrivregler och
SAOL är utmärkt litteratur. Interpunktion tycker jag själv är
en viktig, ofta förbisedd del av skrivandet. Lär dig att skilja
på kolon och semikolon, t ex. Jag vill gärna slå ett slag för s
k pauskommatering (även kallad fransk kommatering), som är ett
alternativ till s k satslogisk kommatering.
Satslogisk kommatering innebär, att...just det: satser delas
av där språkets logik kräver det, t ex gärna före ett "att".
Pauskommatering innebär att satser delas av där man i läsningen
tänker sig en paus. Härvid tänker man sig att skiljetecknen
markerar pausar av följande längd (från lång paus till kort
paus): - . ; , (notera att tankestrecket även kan markera
ett "inpass" - ungefär som en parentes - som iofs inte måste
markera pausar längre än punkt).
Det kan hjälpa att läsa litet böcker om stilistik och
retorik. Du bör lära dig att känna igen och åtminstone i teorin
lära dig använda de vanliga stilistiska knepen; många av dem är
hämtade från poesin, som t ex alitterationen och omkvädet.
Alitteration anger användande av - just det, samma
inledningsljud ("inrim" kallas det när man spelar på
ljudlikheter inuti ord). Omkvädet är väldigt intressant;
omkvädet innebär att man förstärker genom upprepning; omkvädet
är just detta. (Samtidigt är det tanklösa upprepandet den
största stilistiska fällan vilket förtjänar att upprepas då det
samtidigt är tanklöst.)
Retoriken har också mycket att lära ut om hur man kan
förstärka en framställning. Läs retorik och poesi!
Annars finns inget annat tips än att TRÄNA! Heinlein sade en
gång att det första steget mot att bli en författare är att
skriva - och att fortsätta skriva. Skriv, skriv, skriv! Skriv
för byrålådan, skriv för vänner, skriv för fanzines - men sluta
aldrig skriva! Vad du än skriver så är det träning. Anthony
Burgess rekommenderar den presumtive författaren att vad som än
händer skriva minst tre sidor om dagen, dag efter dag, vecka
efter vecka, år efter år. Du kan inte lära sid att skriva på
något annat sätt än genom att skriva. Det är lika omöjligt som
att bli bra i höjdhopp utan att träna höjdhopp!
I ditt skrivtränande - som om du är ovan kan ta åratal -
kommer du själv att lära dig nya knep, göra de finjusteringar
som behövs, experimentera, nå nya nivåer.
SF-F\RFATTARSÄLLSKAET SKALL, om än blygsamt, försöka höja
standarden.
Det är inte alls så väl bevänt med standarden inom
svenskt sf-skrivande. I Frankrike, Tyskland, Finland och t o m
Norge verkar det bättre för inhemska sf-författare. Ett skäl är
att svenska sf-tidskrifter alltid visat ett ljumt intresse för
svenska sf-noveller. Sam J Lundwall klagar på att han inte får
bra noveller insända, men han har samtidigt inte gjort ett dyft
för att stimulera de halv- eller kvartsbra som insänts. (Det
gjorde däremot t ex John W Campbell på sin tid. Asimovs första
noveller refuserades, men med kommentarer och tips som
inspirerade till förbättring.) De skrivtalanger som dyker upp
tvingas istället till barnböcker, rollspel, mainstream, serier,
m m.
SF-Författarsällskapet har i sig inga som helst resurser, men
möjligen kan det bli en mötesplats för alla som gillar att
skriva. Jag har tidigare berättat om det antologiprojekt som
just nu pågår. Reglerna är enkla:
1. Skicka bidrag till mig senast 15 februari. Utan
tillräckligt många bra bidrag, ingen antologi.
2. 10-20 manussidor, helst på diskett (jag kan också ta Mac-
disketter), i så rent ordbehandlingsformat som möhligt. E-
postbidrag går naturligtvis också bra.
3. Helst ren sf, horror och fantasy först i andra hand. Inga
twist-ends.
4. Du får acceptera att bidrag kan redigeras av stilistiska
skäl, men du får korr för att godkänna redigeringar.
5. Inga honorar, men du får tio gratisex av boken, och en
halvsides gratisannons för något projekt du ömmar för.
Det hela trycks i Estland nästa sommar, men det hänger på att
bidrag kommer in!
Under tiden kan du gå med i SF-Författarsällskapets SKriv APA
(SKAPA) som startar 14 december. Du måste bidra med minst 2
sidor varannan vecka, och redaktör för första sändningen är jag
(därefter roterar redaktörskapet bland medlemmarna). Maximalt
12 personer kan vara medlemmar samtidigt; resten placeras på en
väntelista.
För närvarande verkar gå bättre för SKAPA än antologin. Den
senare har bara tänkbara bidrag av mig och Mika, medan SKAPA
redan har minst fyra bidrag.
Hur som helst: tycker du att det går dåligt för svenskt sf-
skrivande, är det DU som måste göra något. Titta inte över
axeln. Titta dig i spegeln!
---------------------------------------------------------------
En bra sf-författare låter bara Solen explodera när det behövs.
(Jag i JVM)
---------------------------------------------------------------
( ) Tack för brevet/frimärket/zinet
( ) Skicka mig:....................
(Jag menar, vill du ha något mer?)
( ) Tro inte allt som skrivs. Särskilt här.
( ) Jag vill byta min världssmärta mot din
dödsångest. OK?
( ) Jag hade ett par parentestecken över
innan garantin gick ut.
( ) ......................................
Nya Epicentrat/Engholm
Renstiernas Gata 29
116 31 Stockholm
ahrvid@sfbbs.edvina.se
(Meddelas endast nu: i utskriftsversionen
av Virkbilagan ser "alfaslang" ut som ett
stort E med accent. Det kan vi inte göra
något åt. Men den E-anpassade lär redan
ha kunnat tolka krumeluren rätt.)
Ps. Detta nr var klart i mndags men frsenades ut p ntet...
_Tel: +46 08-6424077 _24h/day V.32/32"_ _ _
(_' _ , _ _ _ _ l_ , _ l_, _ _ l_) l_)(_'
._)(_ l(-'l )(_(-' l l(_ l l(_)l ) l_) l_)._)
ahrvid@sfbbs.edvina.se Author: A Engholm, Date:26-Nov-93
