Copy Link
Add to Bookmark
Report
Virkbilagan #46
From ahrvid@sfbbs.edvina.se Tue May 3 05:52:34 1994
Received: from mail.swip.net (mail.swip.net Ä192.71.220.11]) by godot.lysator.liu.se (8.6.8.1/8.6.6) with ESMTP id FAA18256 for <matoh@lysator.liu.se>; Tue, 3 May 1994 05:52:29 +0200
Received: from c3po.edvina.se by mail.swip.net (8.6.8/2.01)
id FAA18571; Tue, 3 May 1994 05:49:02 +0200
Received: from sfbbs.UUCP by c3po.edvina.se (4.1/SMI-4.1)
id AA13809; Tue, 3 May 94 04:48:23 MET
Received: by sfbbs.edvina.se (1.64/waf)
via UUCP; Tue, 03 May 94 05:28:18 -1
for matoh@lysator.liu.se
To: virklist@sfbbs.edvina.se
Subject: Virkis #46
From: ahrvid@sfbbs.edvina.se (A Engholm)
Message-Id: <mNcqLc1w164w@sfbbs.edvina.se>
Date: Tue, 03 May 94 05:24:33 GMT
Organization: Science Fiction BBS tel +46 (0)8 6424077
Status: R
Content-Length: 19026
V V I RRR K K BBB I L AAA GGG AAA N N
V V I R R K K B B I L A A G G A A NN N
V V I R R K K B B I L A A G A A N N N
V V I RRR KK K BBB I L AAAAA G GG AAAAA N NN
V V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K B B I L A A G G A A N N
V I R R K K BBB I LLLL A A GGG A A N N
------------------------------------------------------------
Virkbilagan #46 - ett litet pratfanzine, från Ahrvid Engholm,
Renstiernas Gata 29, 116 31 Stockholm, ahrvid@stacken.kth.se,
ahrvid@sfbbs.edvina.se. Copyright (C) Ahrvid Engholm, 1994; fråga
innan du sprider vidare. Elvis lever hade det inte heller så lätt.
TROF,THOE&TPOB (94-05-02)
------------------------------------------------------------
UTLYSANDE: BALTCON, LEEPER.
Först i detta nummer två "public announcements". Nr 1:
Just nu, i skrivande stund, håller vi på att utreda detaljer kring
till Baltcon/Lituanicon 94. 8-9 personer har anmält intresse av att
åka med. Ett par av er har jag inte lyckats nå (än), och så kan det
ju tänkas finnas en del som vill haka på nu. Alla som är
intresserade av att åka med bör H\RA AV SIG TILL MIG NU.
De preliminära förutsättningarna: Conen är i Vilnius 24-16 juni.
En resgrupp utgår 2-3 dagar innan och kommer hem 2-3 dagar efter
conen. Estline säger att man bör boka nu ganska snart, då Tallinn
blivit ett populärt turistmål. ]tminstone ett par personer föredrar
att flyga (2 600 kr t/r). Färjan kostar ca. 1200 t/r med hytt, ca.
800 t/r utan hytt (några hundra för tåg Tallinn-Vilnius tillkommer.)
Bokning av färjebiljetter kan troligen ske på så vis att vi bokar nu
snarast för alla och hämtar ut och betalar ca. en vecka innan (vid
uthämtning behöver man inte vad jag förstått verkligen betala och ta
alla bokade platser, så det ger en viss ångermöjlighet). Vi kommer
även att söka bidrag (såsom kulturutbyte) för resan från något
kallat Svenska Instituten, och beviljas det kan det bli en
subvention för den som åker. Var alla bor i Vilnius är inte 100%
klart, men man har nämnt något om ett hotell i kongresslokalens
närhet som gissningsvis kostar 150 kr/natt. (Vill någon bo i sovsäck
hemma hos lokala fans går det kanske att ordna.) Visum krävs och fås
på en halv vecka från Litauens ambassad, gratis.
Utlysande nr 2: Evelyn C Leeper och hennes man Mark Leeper kommer
till Stockholm i slutet av maj. Leeper är som många vet den Hugo-
nominerade fanskribenten. Hon vill träffa lokala fans och jag har
med henne preliminärt kommit överens om Tre Backar L\RDAGEN DEN 28
MAJ, 18.00. Hon varnar för att då de är på resa kan tidsplaner
ändras med kort varsel, men sägs inget annat är det den 28 maj som
gäller. Tre Backar hittar alla till, och det är rätt stort där.
Tiden är relativt tidigt satt så det går att hitta lediga bord.
Betrakta det som ett extrainsatt Hackademi-möte.
JAG ÄR FR]N Civilförsvaret, och jag är här för att hjälpa.
Så skulle jag kanske kunna uttrycka saken. För jag är i
Civilförsvaret. (Skälet är att jag är en sådan där konstig person
som tycker att man inte skall böra gröna kläder och döda varandra
med stora bössor.) Vi hade nyligen en samling, kombinerad med
praktiska övningar.
Just nu pågår en stor omorganisering av Civilförsvaret. Kommunerna
skall ta över ansvaret (från Länsstyrelserna) och man håller på att
skapa en organisation kallad Hemskyddet. Hemskyddet är lokala CF-
representanter som skall finnas i vartannan kvarter och i varje by.
En typisk hemskyddsgrupp har hand om ca. 1000 personer och leds av
en eller flera hemskyddsgruppchefer, som t ex undertecknad, och ett
tiotal frivilligt värvade hemskyddsombud.
Hemskyddsgrupperna skall i händelse av krig eller beredskap göra
ett antal saker: a) upprätta informationsställen (ett minikontor,
helt enkelt), b) tillse att skyddsrum och skyddade utrymmen
iordningsställs i hemskyddsområdet (det är fastighetsägarens ansvar
men hemskyddet skall puffa på honom och hjälpa till), c) om så krävs
leda utdelning av gasmasker, och d)om det inträffar en akut händelse
kunna ge första hjälpen, e) och så litet andra småsaker. För det har
jag hittills fått totalt tre veckors utbildning.
Det här med skyddsrum är en särskild historia. I storstäderna
råder en stor brist på sådana. Det betyder att vissa särskilt
lämpade källare i händelse av krig kommer att förstärkas (med pålar,
stålluckor osv) till "skyddade utrymmen". Ett skyddat utrymme skall
kunna iordningsställas på två veckor (ett skyddsrum på två dagar -
de är idag cykelrum, pingisrum, förråd, osv) och skall ge samma
skydd som ett skyddsrum med undantag för att det inte är gastätt.
Civilbefolkningen kommer, i motsats till strategin under 60-talet,
inte att utrymmas från storstäderna, eftersom man menar att hotet
att kärnvapen används i praktiken har minskat och att befolkningen
behövs i städerna för att landets infrastruktur skall fungera.
Och de som skall fixa det här är Hemskyddet. Tyvärr finns än så
länge en stor brist på hemskyddsombud. Ta Södermalm t ex: där finns
ca. 80 hemskyddsområden och behov av ca. 900 hemskyddsgruppchefer
och -ombud. Just nu finns det dock bara 200. (Den som vill bli
hemskyddsombud kan ju höra av sig till mig så kan jag ge mer info.
De som frivilligt ansluter sig får en utbildning under några veckor
som kvällskurser, 1-2 kvällar i veckan.)
Under den här samlingen gjorde vi både skojiga och tråkiga saker.
En överstelöjtnant berättade om hur det gick för civilbefolkningen i
Bosnien och om hotbilder mot Sverige. Till det jag knappat kunder
hålla mig vaken under var tjafset om hur Hemskydds- och CF-
organisationen såg ut. Vi hade en praktisk övning i s k rapportering
från Hemskyddsområde och fick öva läggandet av första förband och
konstgjord andning (på dockor).
Och så skulle vi också ut på stan, och gå omkring i vårt
hemskyddsområde, dela ut information och prata med folk - med
armbindlar där det stod "Hemskydd". Jag har har aldrig känt mig så
fånig. "Hemskydd", är det från Livets Ord eller Scientologierna?
Lapparna behövdes inte delas ut till alla. I mitt hemskyddsområde
tog vi helt enkelt och delade ut dem till butiks- och
restuarangägarna. De är så vana vid konstiga typer som springer
omkring, att folk med armbindlar nog kan passeras som relativt
normalt.
Jag undrar dock hur den här organisationen kommer att fungera om
det blir allvar? Vi som var på övningen tog det nästan som en lek -
men det kan vi ju inte göra om det smäller. I mitt område (fyra
kvarter på Södermalm, inkl mitt eget) finns 2 hemskyddsgruppchefer,
0 -ombud och ca. 200 skyddsrumsplatser - för 1050 personer.
En sak har jag dock bestämt. Blir det krig och strömmen går åt
pipan - då plockar jag fram min gamla stencilapparat till eventuella
info-lappar. Den kan handvevas!
MENINGSUTBYTE OM CYBERPUNK:
Den 17 april hade Dagens Nyheter en i mitt tycke mer än förlåtligt
förvirrad artikel om "cyberpunk". Vad begreppet verkligen står för
är en smula oklart, men DN-skribentens syfte var entydigt att utmåla
den nya elektroniska tekniken som förkastlig och en del av en
konspiration mot mindre bemedlade.
Jag har tyvärr inte rättigheter att återgiva DN:s artikel (kanske
kan den fås från författaren själv, Stefan.helgesson@littvet.uu.se)
men jag återger härmed mitt svar. Jag återger också DN:s motivering
för att neka införsel av min replik, och mitt svar på det brevet.
Jag skickade DN följande:
I tassemarkernas frontlinje
Dåtidsvisionerna om framtiden
Stefan Helgesson försöker skildra det
framväxande infosamhället i gamla termer. Men han har inte studera
utvecklingen när han påstår att infotekniken är en rikemansklubb.
Datorn är verktyget som återger individen makten över sitt
närområde.
I Dagens Nyheter den 17 april skriver Stefan Helgesson om
cyberkultur.
Jag bortser från några sakfel ("New Edge" är inte alls det han
säger, t ex, och varför skulle en amerikansk regering tala om
"infobahn", ett tyskt uttryck?) och inriktar mig istället att
granska skribentens huvudlinjer.
Helgesson hävdar att cyberkultur är en vilda västern- värld,
impotent i att lösa problem, rentav farlig och därför föga önskvärd.
Några citat: "Men samtidigt krävs pengar, mycket pengar." "/Nätet/
är paradoxalt nog tänkt att plana ut hierarkierna", "ironin är
oerhörd", "denna hotande overklighet", "en entusiasm som kan bli
rent pubertal", "cyberspace inte alls är till för 'alla'".
Drivande i denna tes är att cyberkultur kräver "ekonomiska
tillgångar och västerländsk kompetens" och åstadkommer
"klasskiktning". Han hävdar också att cyberkultur tenderar att lägga
en "slöja över helt andra, mer kontroversiella samhällsförändringar.
Gamla politiska frågor i hypermodernitetens tid."
Det är så rätt att det är gamla politiska frågor - ålderstigna,
rent av. Jag trodde argument som andas klasskamp, antiimperialism-
slogans och politisk medvetenhet mot mörka krafter som vill beslöja
den rätta läran, hörde till vänstervågen på 60-talet.
Helgesson driver också tesen att cyberkultur har rötterna i
hippierörelsen. Tror man det kan man möjligen, såsom han är, bli
missnöjd över att den stämmer så illa med 60-talets idevärld.
Formellt försökte Helgesson göra en skildring av cyberkulturen.
Jag lämnar skildringsdelen därhän med konstaterandet att
ihopblandningen med ifrågasättbara teser gör den mindre lyckad.
Det bör betonas att den moderna infotekniken, som vi talar om,
inte handlar om "pengar, mycket pengar". En hygglig persondator,
inklusive modem, kan man idag köpa ny för under 10 000 kronor
(begagnade hittar man för under 1000 kronor). För tio år sedan
kostade en liknande, med bara en femtiondel av dagens kapacitet, tio
gånger så mycket (i fast penningvärde).
Tendensen är lätt att se: tekniken kräver allt mindre pengar.
Utvecklingen går på två fronter: allt blir billigare, samtidigt som
det blir snabbare och får högre kapacitet. Ens "bangs for the bucks"
ökar i ett rasande tempo. Mitt exempel med persondatorns pris visar
en ökning med faktorn 500 på tio år.
Infotekniken ger redan idag helt nya möjligheter, till låga
kostnader - och hur mycket "pang för kronorna" vi kan få inom bara
några år går inte ens att gissa. Den som påstår att infotekniken är
något slags rikemansprivilegium har inte hängt med och inte sett
utvecklingen. Tekniken är inte avståndsskapande, utan
avståndsöverbryggande; den är inte dyr, utan billig redan nu - och
blir allt billigare.
Ett par av de ledande strömningarna inom cyberkulturen är
auktoritetsmisstro och att information skall vara fri. Detta är
också avståndsöverbryggande. Vanliga människor skall både kunna nå
information, ifrågasätta överheter och delta i debatten. Det är
detta som menas med de utplanade hierarkierna, även om Helgesson i
och för sig vägrar att tro på det. I det framtida
informationssamhället kommer vi dock inte att röra oss med politiska
termer från 60-talet.
Nuvarande hierarkiska beslutssystem bygger på att tekniken
hittills inte medgivit tillräcklig informationsspridning. Vi har
valt representanter att fatta beslut, för att det organisatoriskt
inte gått att ordna för alla i en stad eller ett land att samlas på
ett torg och fattar besluten själva. Men nu börjar vi få ett torg
som är tillräckligt stort och funktionellt: infotekniken.
Vi skall tänka själva, och inte låta andra tänka åt oss. Vad denna
process sedan leder till är svårare att säga, men det ligger i
sakens natur. Med datorn som en intellektuell förstärkare kan
individen ta tillbaka makten över sitt eget närområde.
Den infotekniska processen är dock bara i sin trevande inledning.
Helgesson oroar sig över skillnaden mellan "datorkunniga och
datoranalfabeter", ungefär på samma sätt som man efter tryckkonstens
genombrott kunde oroa sig om skillnaden mellan analfabeter och
läskunniga. Eftersom vi har facit vet vi att lösningen var enkel:
alla blev läskunniga. Dators utveckling, med exempelvis grafiska
gränssnitt, stödjer också utvecklingen mot ökad datorläskunnighet.
Infoteknikens utveckling skapar en helt ny dimension. Att försöka
skildra den i ett gammalt språk, som har en dimension för litet, är
dömt att misslyckas.
--Ahrvid Engholm
Från ]sa Beckman, DN (endast citat ur svaret, av upphovsrättskäl;
debattinlägget refuserades förstås):
"Stefan Helgesson skrev inte att cyberkulturen var farlig. Inte
heller att den inte var önskvärd", skriver hon. "Tvärtom
presenterade han (med en positiv ton!) cyberkulturen!"
Till:
]sa Beckman, Dagens Nyheters kulturredaktion
Hej!
Det är ju alltid bra att få information om vad som händer med ens
artiklar.
Men jag vidhåller att de teser jag tillskriver Stefan Helgesson är
sådana som han i princip driver. Och de teserna inkluderar både att
cyberkulturen är farlig och icke önskvärd.
I mitt svar på hans inlägg citerade jag slängar av honom där han
talade om området som "hotande overklighet", "pubertalt", kämpande
mot en "oerhörd ironi" osv. Dessa uttryckssätt kan inte betraktas
som annat än starkt negativa. Ditt påstående att hans artikel "med
en positiv ton" presenterade cyberkulturen kan därför inte hålla
streck.
Jag har även haft kontakt med Stefan Helgesson, och han har därvid
inte förnekat sakinnehållet i min kritik. I ett brev försökte han
fortsätta driva tesen att cyberkulturen (dvs nätverkstekniken) är
apriori uteslutande för tredje världens länder. Ungefär som om
nätverkstekniken skall förkastas för att alla - inte ÄNNU - bär de
fulla frukterna av den. Det känns märkligt: om alla inte ännu är
läskunniga, skall vi förkasta böcker och läskunskaper som en
bildnings- och framstegsmetod!
Att se nätverkstekniken som ett slags förtryckarredskap mot tredje
världen tycker jag är fullständigt orimligt! Den världsbild
Helgesson arbetar i kan iofs vara relevant, inom andra områden, men
kommer han och försöker antyda att nätverkstekniken - den mest
"horisontaliserande" av alla teknologier - är en imperialistisk
intrig så är han ute och cyklar rejält. Ute och cyklar på hal is,
rent av.
Jag vidhåller att han försöker skildra en teknologi med helt
inadekvata termer! Hans artikel är hånfull (se citaten!) och
förbigående. Han struntar i t ex prisutvecklingen inom området
(trots att han gör påståenden om höga priser bärande för
tesdrivandet) och talar om barnsligheter ("pubertalt") och farliga
risker ("hotande overklighet").
Jag postar istället mitt svar till Stefan Helgessons naiva,
politiskt nattståndna artikel på nätet. Och anger att DN inte ville
publicera den. Jag får intrycket av att DN också rör sig med
dimensionslösa, föråldrade termer för den nya utvecklingen.
Hälsningar, Ahrvid Engholm (adress osv)
RECENSION AV MIG ur ett nätmöte:
Jag har just avslutat sista delen av Jack Vances Cadwal
Chronicles, som består av Araminta Station, Ecce and Old Earth och
Throy.
Vance är alltid läsvärd, med mycket säregen både person- och
miljöskildring, med en märklig långsam men ändå oerhört fascinerande
stilistik. Jag har läst Vance sedan 1976 (då han var hedersgäst på
sn sf-kongress i Stockholm - och tyvärr inte visade sig vara lika
magisk som person som man skulle kunna tro av hans böcker) och de
flesta av hans verk är synnerligen rekommendabla.
Cadwal-böckerna handlar om planeten Cadwal som har så egenartad
och märklig natur att den förklarats som skyddad av ett
Naturskyddssällskap. För att övervaka att naturen där bibehålls
uppfördes en övervakningsstation, där ett strikt klan-samhälle vuxit
fram tusen år senare. För att utföra enklare arbeten tog man in ett
folk som kallas "yips" som tillåtits att bostätta sig på en liten ö
utanför en av kontinenterna. En viss politisk fraktion på planeten
tycker att dessa "yips" förtrycks och skall befria dem. Medan
övervakningsstationens ansvariga fortsätter att strikt hålla sig
till stadgarna (Charter) för planetens hantering som upprättades för
ett årtusende sedan.
Böckerna handlar i princip om maktkampen mellan de olika
fraktionerna på Cadwal, och särskilt om en Glawen, en interplanetär
polis som bor på planeten. Då och då inträffar något mord, som en
del i maktkampen, som Glawen naturligtvis måste utreda. Och under
utredningarna reser han ofta till andra planeter - och så får Vance
möjlighet att beskriva dem och deras kulturer också.
(Med detta har jag egentligen inte avslöjat handlingen. Det är
snarare ramen för handlingen.)
Vance styrka är som alltid just att skildra främmande miljöer och
kulturer. Han gör det på ett både adjektivt- och substantivsjukt
sätt, vilket egentligen är tvärtemot alla regler om hur god
stilistik skall se ut. Men Vance tappar aldrig kontrollen, och trots
att han skriver tungt så blir man väldigt fascinerad av
skildringarna. När en huvudperson kommer till en ny stad så kan han
ägna sidor åt att skildra staden, och man läser vartenda ord - och
önskar sig mer. Några av Vance specialtrick: han använder ovanliga
ord (även en del engelsktalande erkänner att de läsr Vance med en
ordbok i andra handen), han hittar på helt främmande ord (som sedan
förklaras i en fotnot - osannolika fotnotsskildringar är hans
adelsmärke), han uppmärksammar detaljer, färger, klädedräkter (inte
en person kommer in i handlingen utan att kläderna kommenteras),
matvanor, byggnadsstil, vegetationen, djurlivet...
Att skriva så här gör förstås handlingen långsam, men Vance
skriver så bra att man inte bryr sig om det. Ett annat trick som
håller läsaren kvar är hans intrikata dialoger. Personer i en Vance-
bok kan sitta och konspirera mot varandra, och inför varandra, under
de mest högtidliga former under avgivande av vördsamma
artighetsfraser. (Konspirationer av olika slag är f ö ofta en del av
handlingen.) Mina favoritdialoger i Cadwal-böckerna är dock dem där
"yips" är inblandade. Man garvar högt. "Yips" framställs som lata
idioter, som alltid tar en på ordet, men som ändå är tillräckligt
baksluga för att snabbt kunna vända något man säger emot en.
(Det här med "yips" är dock en sak som gör mig litet betänksam. Är
"yips" symboler för Amerikas svarta, och är Vance rasist? Vance
verkar vara tämligen konservativ, och i så fall är denna tanke inte
omöjlig eller smickrande. Bara läsaren är uppmärksam på det här
problemet, finns det dock inget som i övrigt hindrar en att läsa
Cadwal-böckerna.)
Vance är en av de mest egensinniga, skrivskickliga och läsvärda
författarna inom sf-genren. The Cadwal Chronicles liknar många av
hans andra böcker som utspelar sig i Gaean Reach, och lär inte göra
någon Vance-fan besviken.
Tre hörnstenar i varje sann sf-fans bokhylla.
-----------------------------------------------------------
Morgondagens positiva ton är hotande pubertal!
-----------------------------------------------------------
Avs:
Nya Epicentrat/Engholm
Renstiernas Gata 29
116 31 Stockholm
ahrvid@stacken.kth.se
ahrvid@sfbbs.edvina.se
_Tel: +46 08-6424077 _24h/day V.32/32"_ _ _
(_' _ , _ _ _ _ l_ , _ l_, _ _ l_) l_)(_'
._)(_ l(-'l )(_(-' l l(_ l l(_)l ) l_) l_)._)
ahrvid@sfbbs.edvina.se Author: A Engholm, Date:03-May-94
