Copy Link
Add to Bookmark
Report
UXU 011 - V gen Ut v0.94
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[#011- V gen Ut v0.94 ]
_____________________________________________________________________
"V GEN UT v0.94" - ej avslutad version
av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu
------------------------------------------------------------------------
Notera f ljande ang ende denna textfil:
Detta r den absurda historien om Herman Hansson och hans obetydliga liv
i det framtida Megastockholm. Tyv rr r historien ej avslutad och jag
inbjuder alla som finner den intressant en m jlighet att sj lva f rs ka
avsluta den. Namnet 'V gen ut' r bara ett arbetsnamn och beh ver
n dv ndigtvis inte bli textens slutliga titel.
F rslag och tips kan v nligen e-mailas till Underground eXperts Uniteds
redakt r The Chief (chief@lysator.liu.se), eller snail mailas till "The
GNN/uXu, c/o Svensson, Kantorsgatan 4:415, 754 24 Uppsala".
Dock till ter jag ingen att sprida nya versioner av historien utan att
f rst ha l tit uXu godk nna manuskriptet. Storleken p nya f rslag r
obetydlig, huvudsaken r att den h r j vla historien n gon g ng blir klar.
Min id torka r total och jag har absolut ingen inspiration sj lv. Jag kan
bara hoppas att n gon annan har det.
The GNN, Februari 1994.
------------------------------------------------------------------------
'V GEN UT'
PROLOG: SLUTET.
Allting slutade p detta vis: Homo Sapiens torkade av sig havets vatten,
utvecklades till en intelligent varelse med rak rygg och tog d d p sig
sj lv med hj lp av potatischips.
Japan hade i slutet av det tjugonde rhundradet tagit hand hela v rldens
tekniska utveckling och invaggat alla i tryggheten att m nskligheten stod
p toppen av sin karri r utan risk f r att falla handl st bak t. Butiker
fylldes av nya produkter, den ena meningsl sare n den andra. Huvudsaken
var inte att m nniskan fick produkter den hade nytta av. I dessa moderna
tider var huvudsaken var att folket "fick sk rda frukterna av sin egen
intelligens" samt k nna sig "ta igen sig efter tusentals r av jobbig
evolution". Den Nya Evolutionen var en framtid med utveckling och lyx,
utan n got som helt barnsligt behov av naturen. K nda f rfattare och
psykologer betalades stora summor f r uttalanden om hur m nniskan har
sl ppt sina band till naturen och ntligen gjort sig fria. Fria, fr n
naturens resurser som envisades med att ta slut hela tiden d jordens
befolkning passerade trettio miljarder inv nare.
Naturen var ond. Den hade hindrat m nniskan fr n att utvecklas i flera
tusen r genom ren utpressning. P reklampelare, i tidningar, mellan
barnprogrammen gjordes st ndig reklam f r MAF - M nskliga Arm -Fraktionen -
vars m l var att befria m nniskan fr n Naturens j rngrepp. Till sin hj lp
hade MAF de b sta forskarna och - naturligtvis - opinionens fulla st d.
Naturen framst lldes likt ett monster som h nade och skrek mot den lilla
m nniskan. Ett vanligt reklaminslag p teve kunde se ut n got i stil med:
En v lkl dd man kommer g ende p en enorm asfalterad plan som str cker sig
bortom horisonten. Han v nder sig mot tittaren och s ger: - I hundratals
r har m nniskan k mpat mot en dj vul! Bilden byter skepnad och ratalet
1945 tonar upp. Tv m n blickar ut mot en ken. Ett starkt ljussken f ljt
av en sm ll lyser upp horisonten. N r dammet lagt sig kramar de tv m nnen
om varandra och utbrister: - Vi klarade det! Den f rsta atombomben!
Deras gl dje bryts dock d ett enormt monster glider upp fr n ingenstans
och vr lar med en skr ckinjagande st mma: - Nej! Utvecklar ni denna
produkt kommer jag att ta livet av mig OCH TA ER MED MIG! M nnen kryper
ihop av frukan och bilden byter skepnad igen. rtalet 1954 dyker upp i en
skylt.
Bakom ratten p en gl nsande cabriolet f rdas en pojke och en flicka mot
en vacker solnedg ng. Ljuvt elektronisk musik spelas men f rbyts till
h rda ackord d solen skyms av en demon som vr lar: - Nej! Stannar Ni
inte omedelbart kommer jag att f rsura mina sj ar och g ra luften om jlig
att andas! Bilen sladdar ner i diket och exploderar med en sm ll.
Skrockande drar sig demonen undan. Bilden byter tillbaka till den
v lkl dde mannen. - Forts tt titta p denna kanal f r ytterligare nederlag
i m nsklighetens historia! Ett telefonnummer dyker upp, men g r inte att
se eftersom solen kvickt hoppar ner bakom den asfalterade horisonten. En
r st h rs i m rkret: - Upp igen, annars... Solen kommer tillbaka och
numret blir synligt. Mannen s ger: - Vi t mjer denna dj vul! Ring nu och
ge Ditt bidrag! Inga bidrag r f r sm ! Ring nu!
Det beh vdes nu ingen natur. Skogen ersattes med kopior i plast d syret
nu kunde framst llas p annat och mer effektivare s tt. Havet och sj arna
rensades p liv. Behagligt tempererat vatten med natriumklorid ersatte de
sura sj arna och haven. Vitt kakel ist llet f r slam och dy. Ett tak
planerades att l ggas ver Jorden men av ekonomiska sk l beslutade man dock
att ge solen en chans till. Den var fortfarande gratis.
St rkta av det sj lvf rtroende man nu erh llit tack vare floden av
elektroniska konsumtionsvaror fr n fj rran stern och den globala
vertygelsen att m nniskan var od dlig, beslutade sig n gra forskare i
England f r att satsa p genmanipulation i kommersiellt syfte. Ledaren f r
gruppen f rklarade f r sin hord av vita rockar: - Japsarna m klara av
allehanda lyxprylar men nu r det dags f r lite mer - h - viktigare
produkter!
Man appl derade och satte omedelbart ig ng med att framst lla potatisar
stora som hus utan skal som saltade och pepprade sig sj lva. Patentet
s ldes till en tillverkare av potatischips som nu kunde skrota sina
skalande, saltande och pepprande robotar. Efter n gra m ndader var Rogers
Gen-Pepparchips AB den ledande koncernen i hela v rlden, alla kategorier.
Chipsen var inte bara enkla och billiga att framst lla, p litliga l kare
intygade ven att de innh ll alla f do mnen en modern m nniska beh vde.
Folk rusade till aff rer och k pte med ett leende kilovis med Rogers
Gen-Pepparchips. Presidenter, statsministrar och diktatorer prisade detta
ytterligare bevis f r m nniskans verl gsenhet. Sv lten i Afrika och Asien
var ett problem som nu bombades bort med hj lp av stridsflygplan lastade
med hundratusentals p sar Rogers Gen-Pepparchips. Hoppet v cktes ter i
ansikten som sett d den i vit gat. Det regnade manna fr n himlen.
Likhetstecken sattes mellan fr lsning och en tugga av Rogers
Gen-Pepparchips.
Medan m nniskorna dansade p gatorna i sitt lyckorus, spottade en dammig
dator ut en l ng lista ver diverse biverkningar chipsen medf rde. Ingen
s g n gonsin listan men det hade inte spelat n gon st rre roll eftersom det
d var f rsent att g ra n gonting t saken. Fyra dagar efter Rogers
Gen-Pepparchips monumentala genombrott p v rldsmarknaden b rjade generna
som inplanterats i potatisen ven bli biologiskt aktiva i m nniskor.
F ljden blev, f r att g ra en invecklad kemisk process enkel, att hela
Europas befolkning utpl nades p rekordtiden tv timmar. Efter det f ljde
en l ngsam reduktion av den resterande v rldens inv nare. Kaos och panik
hann aldrig utbryta. Amerika f rsvann utan ett ljud eftersom samtliga
inv nare avled samtidigt. I Australien tj t en nyhetsuppl sare n gra
hysteriska varningar innan han ramlade ihop ver mikrofonen i
direkts ndning. Tittarna skrattade skadaglatt t h ndelsen innan de f ll
ihop ver sina sk lar Rogers Gen-pepparchips i vardagsrummet.
Det fanns ingen modern m nniska l ngre. Den sista v nde blicken mot
rymden och betraktade m nens h nflin. Innan han f ll ihop h jde han r sten
f r ett sista uttalande: - Om jag kunde begripa hur i helvete det h r
kunde g snett.
Planeten Jorden hade p nolltid f rvandlats fr n en livlig planet med
glada varelser som vr kte sig i ett verfl d till en sp kstad med vindens
sus som enda inv nare. Ingen m nniska fanns kvar.
N stan ingen.
1. HERMAN HANSSON
Klassen bestod av trettio uttr kade ynglingar, samtliga kl dda i den
obligatoriska skoluniformen best ende av vit tr ja och vita byxor. En runt
svart m rke p tr jan visade vilken klass individen tillh rde (b de
innanf r och utanf r skolan), samt intelligenskvot.
- Vad som utm rker Er, k ra elever, r det faktum att ni inte har en
minsta aning om n gonting.
Herman tittade f rsiktigt p sin klocka och noterade med gl dje att
endast tio minuter terstod. Han beh ll dock sitt allvarsamma minspel
eftersom minsta tendens till leende under en lektion kunde uppfattas som en
allvarlig provokation och medf ra att l raren kastade ut honom.
L raren var en robot. Det var inget man f rs kte d lja numera. I b rjan
hade man envist h vdat att l rare hade en tendens att bli stelbenta av
trapporna, ovanligt likbleka av brist p ljus och att den montona r sten
l tt kunde f rklaras som en produkt av f r mycket pratande. Att alla
l rare i stort sett hade samma utseende f rklarade med att de av en slump
var sl kt med varandra. Men en dag blev f rv nade elever vittnen till hur
en l rare m rkligt nog b rjade droppa olja p golvet och upprepa samma
mening om och om igen tills lektionen var slut. Nyfikna elever b rjade
f rh ra representater f r skolstyrelsen om f rklaringar till den bisarra
h ndelsen men fick svaret att l ren hade varit veranstr ngd och en smula
sinnessjuk. N r flera l rare drabbades av samma symptom kunde inte saken
f rklaras lika smidigt. Slutligen erk nde styrelsen att l rarna var
programmerade robotar och f r att komma tillr tta med deras defekter
installerades j rnklubbor i klassrummens tak, vilka effektivt korrigerade
roboten med ett ordentligt slag mot skallen.
Styrelsen intygade i samma veva att robotarna var mycket skickligt
programmerade och inneh ll inte bara kompletta kunskaper utan ven en god
portion pedagogik. Det fanns ingenting att oroa sig f r. Men efter
or kneliga r i skolorna b rjade robotarna mer och mer att haka upp sig.
Ibland kr nglade ven klubban vilket medf rde att eleverna var tvungna att
lyssna p samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Skolka var
det inte tal om. Det straffades med livstids reglering, ett de v rre n
d den enligt skolans lilla r da regelbok.
- N got som g r er elever nnu mer intressanta f r oss intellektuella r
det faktum att ni har inget sj lvst ndigt t nkande. Ni dras till
skr pkulturer som j rn till en magnet. Ni tror inte p det vi s ger
eftersom det vi s ger r ver er intelligens. Det enda s ttet att r da bot
p detta faktum r det faktum att ni g r i skolan. Det faktum r ett gott
faktum. Det faktum inneb r att m nga av er en dag kommer att bli lika
intelligenta som... (kort paus medan den sl a processorn i roboten letade
efter ett l mpligt ord) ...jag! Ren viljestyrka hindrade eleverna i
klassen fr n att brista ut i gapskratt.
- Lyssna p oss intellektuella ty vi vet allt som ni inte vet! Vet vi
n got som ni av en h ndelse skulle veta vet vi det mycket b ttre och kan
med en korrekt syntax uttrycka det. L raren b jde sig ver katedern och
tryckte in n gra knappar p tangentbordet vid en terminal. Svarta
datask rmen t ndes bakom honom. Texten "Indoktro Pedagog" blinkade snabbt
f rbi innan sk rmen presenterade tv personer som tittade uttrycktl st p
klassen. Den ena var en ung flicka, l tt f r eleverna att identifiera sig
med eftersom datorn gjorde en snabb analys av elevernas egna utseenden,
konstruerade en blandning av samtliga och k rde ut det p sk rmen. Den
andra personen r en ldre man, som tack vare sina tr kiga kl der och
deprimerande utseende omedelbart f rlorade klassens f rtroende.
L raren utropade: - Sk da!
Sk rmen gav ifr n sig ett pling tillsammans med texten "H lsning.
Avsnitt 13". Flickan b rjade tala och ett bubbelgum avsl jades i hennes
mun: - "Tjaru va kul o ses lixom hare h nt n t ballt?"
Kort paus. Herman k rde handen genom sitt kortklippta ljusa h r och
undrade vem som frivillgt kunde st lla upp som akt r i en s dan film.
Mannen bredvid flickan b rjade tala:
- Goddag. Prisa de som styr! Alltid lika trevligt att se eder rask och
kry!
Sk rmen slocknade och roboten viftade stelt men triumfierande med sina
bleka h nder.
- Som ni ser utrycker sig gentlemannen p ett mycket behagligare och
intelligentare s tt vilket avsl jar stil, klass och livserfarenhet! Slut
f r idag! Imorgon kommer vi att tala om moral.
Under den korta rasten som f ljde passade eleverna p att sv ra ver
l rarens brist p inprogrammerad verklighetsuppfattning samt str cka en
smula p ryggen. Dagens f rsta lektion var ver.
Klassen hade det fantasil sa namnet A3S. A stod f r statusklass A, trean
stod f r skolstatus tre och S betydde helt enkelt att klassen var klass "S"
i en skala fr n C till U. Skola tre var k nd f r att vara en av de b ttre
skolorna. Eleverna bestod enbart av statusklass A individer och hade h gt
ver medel vid den slutliga tentamen.
Herman Hanssons f r ldrar hade varit rika och hade r knats till
statusklass A, vilket gjorde det mycket l tt f r dem att f vad de ville.
Helst hade de sett att Herman fick en plats vid Skola 1, men han hade
blivit utkonkurrerad av barn med status A+ vid intagningen. Det var f r
femton r sedan och Herman hade varit blott fyra r gammal och inte gnat
speciellt mycket uppm rksamhet t h ndelsen. Hans f r ldrar d remot hade
n stan exploderat av ilska n r de fick reda p att deras barn inte skulle
f plats i den b sta klassen. Deras barn! Deras geni till unge, som kunde
hela alfabetet, alla r knetabeller och socialkatalogen utantill skulle
behandlas som lort och s ttas i en skola av tredje rang! Det fanns
visserligen en skala p skolor nda upp till femtio men tre var inte nog,
ans g de. Men det var inget att g ra t saken, Herman placerades i Skola 3
d rmed basta. Det var inget han n gonsin hade brytt sig speciellt mycket
om, f rutom n r n gon versittare fr n Skola 1 eller Skola 2 f llde vassa
kommentarer om social status. Vanligtvis resulterade det i ett verbalt
slagsm l d r Herman gick som segrare ur striden tack vare hans enast ende
retorik. Hade n gon utmanat honom idag hade han dock med st rsta
sannolikhet f rlorat. Det var fortfarande tidigt p dagen men han var nd
mycket tr tt. Tr tt, p allt och alla som hade med skolan att g ra.
Runt omkring honom tjattrade hans skolkamrater om stimulerande
upplevelser de upplevt under helgdagarna i stadens n jesliv. D och d
ekade en metallisk r st fr n osynliga h gtalare med budskap om lektioner
och dagens visdomsord. Dagens visdomsord bestod med st rsta sannolikhet av
uppmaningar till att behandla l raren som en gud eller att upps ka en
psykolog ifall lusten att g i skolan b rjade avta.
- Jag vill vara fri! utropade han v l medveten om att hans r st dr nktes
i ov sendet fr n en f rbipasserande klass. Den enda som h rde honom var
skolans centraldator som automatiskt kastade ur sig ett visdomsord till.
H gtalarna mullrade: - Frihet r det b sta en m nniska kan ga! L r dig
hur just Du kan ta vara p Din frihet! Lyssna p Din l rare! Amen.
Herman suckade tungt och satte sig ner p golvet i den vita korridoren.
Ett par minuter senare f rkunnade Centraldatorn att n sta lektion var i
ant gande och att eleverna skulle infinna sig omedelbart.
- Att frivilligt paralysera sig sj lv r betydligt roligare n att komma
f rsent till en lektion, predikade datorn humoristiskt. Inspelade skratt
f ljde.
Sju timmar och tv minuter efter Hermans st n om frihet var han ntligen
p v g hem, sittandes p ett mjukt s te inuti jet-bussen. Sista lektionen
hade g tt om m jligt nnu segare n de tidigare under dagen. L raren hade
hakat upp sig fyra g nger under ett f redrag om varf r lydnad var
verl gsen sj lvst ndiga handlingar och efter den fj rde sm llen mot
huvudet hakade ven klubban upp sig. En v ldsam b rs rkarg ng f ljde d r
klubban krossade b de Svarta datask rmen och terminalen p katedern. Tack
vare denna incident kunde ingen film visas om mnet, vilket var vanligt n r
l raren t mt sig p verbal information. Roboten s kte d igenom sina
minnesbanker och gjorde ett patetiskt f rs k att terber tta filmens
budskap. Reslutatet blev en osammanh ngande sm rja d r roboten envisades
med att omformulera h ndelser den just f rklarat samt blanda ihop slutet
med en annan film. Tortyren p gick i femtio minuter innan roboten f ll
ihop av utmattning och hostade svart oljer k medan den f rklarade att
lektionen var slut f r idag.
Bussen puttrade fram i femhundra kilometer i timmen h gt ver staden och
utf rde ideligen snabba landningar f r att plocka upp mer passagerare.
Herman lutade huvudet mot nackst det och tittade ut ver MegaStockholm.
Staden l g i ett fridsamt vitt soldis under honom. Ljuset fr n de fyra
k rnsolarna lyste upp miljoner kilometerh ga h ghus och glaskupoler vilket
var stadens karakt r. P taken av h ghusen tr ngdes antenner och paraboler
med bussarnas landningsplattformar. Det var inte ovanligt att bussarna
mejade ner ett par tusen antenner vid varje landning och f rsatte en mindre
del av inv narna i den depression en kv ll utan underh llning fr n teven
kunde sk nka. Letade man efter k nnetecken f r staden var det bara att
titta efter lparen, en enorm och centralt belagd sj med en l tt bl nyans
ver vattnet. I mitten av sj n l g en inglasad gr n park med allehanda
parfymerade v xter av plast att besk da och lukta p . Till denna
vallf rdade inv nare st ndigt under helgdagar och idkade semester.
Snabbanet g rusade fram och tillbaka under sj n med f rv ntansfulla barn
och vuxna, med fyllda utflyktskorgar. n erbj d bad i uppv rmda bass nger
och en extra sol p insidan av glaskupolen som f rutom behaglig v rme
f rmedlade ultraviolett str lning. Av arbetet utslitna m nniskor kunde h r
ta igen sig och terv nda till arbetet med nya krafter samt en vacker
solbr nna. " lparsolare" var dock ett begrepp som m nga anv nde f r att
h na sj lvupptagna narcisser, vilket f ref ll en smula mystiskt eftersom
alla i staden minst ett par g nger om ret l t sig stekas pepparkaksbruna
p n.
- En biljett till Jerkers Raka, kraxade en hes r st. Ett rangligt
ekipage best ende av femton rynkiga pension rer sl pade sig ombord bussen.
K ppar smattrade mot bussens golv och rullstolar skinnfl dde st ende
passagerares smalben.
Herman kunde inte l ta bli att irriteras ver hur ldre m nniskor
st ndigt raglade p bussen enbart f r en f rd p ett par mil till n rmaste
apotek. Herman hade aldrig bes kt ett apotek i hela sitt liv men hade h rt
att dessa var v ldsamma slagf lt, d r ldringar dagligen k mpade mot d den
och k erna. Vinnarna verlevde fram till kassan och kunde inhandla nya
sm rtstillande och uppiggande droger vilket kunde, om de hade tur, hj lpa
dem att verleva till n sta bes k.
En slumpgenerator bel gen n gonstans i kommunens palats beslutade sig
pl tsligt f r att ndra p v dret. Herman s g hur stora kranar s nktes ner
fr n taket i den enorma kupol som t ckte staden. Hungrigt grep svarta
st lklor tag i tre av k rnsolarna och drog in dem genom luckor i kupolen.
Det m rknade. Nya luckor ppnades och klotrunda tankar dekorerade med vit
f rg uppenbarade sig. N gon hann l gga en tydlig f rbannelse ver
v derdatorns nycker innan tankarna ppnades och regnet b rjade sa ner ver
staden. Jetbussens vr lande efterbr nnare fick konkurrens av det rogivande
trummandet av droppar mot rutorna. Sakta vaggades Herman till ro och f ll
i en djup s mn ackompanjerad av ljudliga snarkningar. Inte f rr n en timme
senare v cktes han av chauff ren som grymtade att de hade n t slutstationen
(samt n got om att "det fan inte var ett hotell"). Herman klev ur bussen
och promenerade mot taxihissarna i andra nden av plattformen. En ljum
bris svepte ver staden. Den sista t nda k rnsolen i kupolens tak b rjade
l ngsamt avta i styrka f r att s sm ningom sl ckas helt och ers ttas med
ett or kneligt antal sm gnistrande lampor.
Han hade tur. En ledig hiss hade f rbindelse med h ghuset d r han bodde.
Efter fem minuters f rd genom slingrande tunnlar kr ngde hissen till och
kopplade in sig p direktbanan upp till v ning sexhundratio.
M rkret hade redan b rjat l gga sig ver staden d han klev in genom
d rren till hemmets frid.
2. HEKTOR LARRZON
Ingen ifr gasatte Hektor Larrzons sikter. Som ledare f r kommunens
direkta handlingsgrupp - Aktion Direkt - hade han en makt som p ett eller
annat s tt str ckte sig ver varje levande individ i MegaStockholm. Inte
en v gg m lades i en offentlig byggnad utan att f rst r dfr ga Hektor
Larrzon. Ingen hostade utan att f rst f rs kra sig om att Hektor Larrzon
var i andra nden av staden. Hektor Larrzon fruktades av allt och alla.
Men mest av allt fruktades han av sina tio underhuggare som var tvungna att
agera slagp sar varje morgon vid ett runt bord inne i kommunens palats.
M nga faktorer kunde medf ra att Hektor Larrzons hum r var i botten n r han
stormade in i konferensrummet varje morgon f r att m ta kommunstyrelsen.
Hade han undvikit k er i sin privata taxihiss eller missat att sl stort n
i sovrumsd rren brukade han n ja sig med att blygsamt sparka halva
styrelsen.
Med ngesten skrikande och sparkande i maggropen v ntade medlemmarna
varje morgon p att Hektor Larrzon skulle storma in i rummet och med
knallr tt ansikte och peka ut vilka kunde avl gsna sig f re m tets slut.
Hektor Larrzon utstr lade en pondus och sj lvs kerhet som fick den mest
h rdade journalist eller fr gvise medborgaren att glupskt sv lja de grova
l gner han ilsket vr kte ur sig n r tre rsplanerna f r staden terigen g tt
helt snett. Anst llda i kommunens palats v nde bort sin blick och gled
smidigt t sidan n r hundrafemtio kilo Hektor Larrzon med mord i blicken
och svetten droppande fr n sitt skalliga huvud vandrade genom korridorerna.
N r m tet med styrelsen var slut sparkade han upp d rren till sitt kontor
och sn ste av alla f rslag och fr gor som kom via telefonen. Efter fyra
timmars oavbrutet gormande gick han p lunch och terv nde inte f rran
n sta dag.
Hektor Larrzon stirrade stint p de skr ckslagna individerna runt det
runda bordet som utgjorde Aktion Direkts styrelse.
- ...och nu, n sta punkt p dagordningen, morrade Hektor till de
skr ckslagna ansiktena runt bordet. - Det har framf rts klagom l fr n
m nga olika h ll att snabbanet gen mellan Harpstationen och Centralen
st ndigt missar tidtabellen och ibland till och med unviker att stanna vid
h llplatser!
Hektor slog n ven i bordet med ett brak. L ngsamt v nde han sig till en
liten man i gr kostym vid bordet och sp nde gonen i honom. Mannen
trevade med svettiga h nder p en mapp som om han letade efter en pistol
att skjuta sig med. Att klagom l n dde Hektor Larzzon var h gst ovanligt.
Oftasts smugglades de undan, g mdes i papperskorgar. Styrelsemedlemmarna
var noga med att d lja sina misstag.
- Hur f rklarar Stig Karlson, ansvarig f r transportstyrelsen detta?
trallade Hektor med ljuv r st.
- Jag..., h rdes mannen s ga med sprucken r st innan Hektor avbr t honom
med ett h rt slag mot bordet med handflatan.
- K FT! I min stad ska det inte finnas klagom l! Allting ska fungerna
och medborgarna ska inte beh va oroa sig f r amat rer i styrande poster!
Du r frist lld med omedelbar verkan! Rutorna skallrade fortfarande n r
mannen sprang gr tande ut ur rummet. N r d rren slagit igen fortsatte
Hektor: - Ni f r samtliga uppdraget att hitta en ny representant f r
Transport tills imorgon.
En annan man i gr kostym gjorde diskret korsteknet och h jde handen
f rsiktigt. Med l g r st b rjade han tala: - Urs kta mig, rade och
aktade medborgare Herr Larrzon, men som representant f r byggnads- och
konstruktionsstyrelsen har jag mycket att g ra tills imorgon och...
- VAFALLS? skrek Hektor.
- ...det kan nog v nta ett tag n r jag t nker efter...
- T nker efter? T nker efter! Driv inte med mig, h r r det tamejfan
bara jag som inte t nker med r ven!
Omedvetet nickade medlemmarna i styrelsen inst mmande. Hektor Larrzon
muttrade n gra v l valda otrevligheter innan han t gade ut ur rummet.
Morgonens m te var ver, med ett minimum av f rluster. En naturlig fr ga
var hur en skara m nniskor kunde l ta sig f rnedras dagligen, som
styrelsemedlemmarna gjorde. Svaret var enkelt: makt. Hektor Larrzon hade
den st rsta makten, styrelsen den n st h gsta. K nslan av att sitta vid
Guds h gra sida r euforisk, ven om Gud i sammanhanget r l ngt ifr n
barmh rtig. Ifall styrelsemedlemmarna k nde sig or ttvist behandlade (det
gjorde de ofta) kunde de ta ut sin ilska p sina underhuggare. L nen och
f rm nerna var ocks lockande. Gratis resor, bost der i centrala
MegaStockholm, rent vatten och mycket mer. Det var bara att v lja och
vraka s mycket man orkade p skattebetalarnas pengar, ty n sta dag kunde
man vara avskedad.
MegaStockholm var en demokrati eftersom det fanns en styrelse som hj lpte
ledaren, den beryktade Hektor Larrzon, med att fatta besluten. Medlemmarna
i denna styrelse var i sin tur representater f r andra styrelser som sk tte
det praktiska arbetet med att verkst lla besluten. De flesta av de
tv tusen st der som tillsammans utgjorde samfundet V rlden2.0 var enligt
konstens alla regler demokratiskt styrda, men i toppen fanns det alltid en
ny Hektor Larrzon som med j rnhand och st lk ft styrde b de staden och
styrelsens sikter. Ett f tal av st derna hade av skilda sk l avskaffat
arbetet (hyckleriet) med en styrelse och var p s s tt ansedda som brutala
diktaturer.
" r ni inte n jda med v ra beslut s kan ni lika g rna kliva p n sta
snabbanet g till Brossel och bos tta er d r och leva ert j vla liv i mis r
och f rtryck!" var ett vanligt argument Hektor tog till n r n gon mot alla
odds framf rde konstruktiv kritik ga mot ga med honom. Brossel var en
kand diktatur d r en smal man vid namn Helmer Thorn regerade alena. Flera
inv nare i MegaStockholm hade s kert med n je f ljt uppmaningen att flytta
till Brossel om det inte vore f r det faktum att det r dde ett strikt
emigrationsf rbud, beslutat av Hektor Larrzon. Brossel exporterade rligen
flera teraton syntetiskt kaffe, en eftertraktad och n stan
beroendeframkallande dryck, vilket sk nkte stora inkomster till stadens
giriga inv nare. Ingen normal m nniska hade speciellt stor lust att sitta
i en styrelse dagarna i nda n r resten av staden lapade uv-sol eller
festade v ldsamt. Helmer Thorn slet som ett djur med alla problem en ensam
ledare f r en stad p en miljard inv nare kunde brottas med, fr n berusade
chauff rer p jetbussarna till de kande fallen av hj rt- och
k rlsjukdomar. Regenterna innan Helmer Thorn hade samtliga beg tt
sj lvmord och tanken hade flera g nger attraherat ven honom.
Hektor Larzzon hade inga sj lvmordplaner. Han hade andra planer. Om en
person kunde styra en hel stad m ste det finnas utrymme f r en kning av
makten, ans g han. n s l nge styrdes varje stad enskilt av olika
regenter, med eller utan n gon formell styrelse under sig. Trots att
st derna utbytte b de varor och tj nster verkade ingenting l nka dem samman
i gemensamma beslut. Slumpen tycktes ofta avg ra mycket n r det g llde
kontakter med andra st der. Hade en stad behov av rent vatten dr jde det
ofta inte l nge f rr n en annan stad skickade ett elektroniskt brev och
erbj d sig s lja teratonvis med kristallklart vatten.
Men det fick det vara slut med. Slumpen hade spelat ut sin roll. Hektor
Larrzon visste precis vad han ville. Han ville styra hela V rlden2.0.
3. HERMAN HANSSON
Herman levde ett lungt liv i sin spartanska l genhet p v ning
sexhundratio med minicentraldatorn Hrobert som enda s llskap. Kommunen
hade tilldelat Herman l genheten n r han var femton r och den hade inte
ndrat sig mycket sedan dess. Fortfarande fanns det bara tv rum, ett k k
och ett vardagsrum, trots att Herman ans kt om att f en utbyggnad. Men
eftersom Herman levde ensam f r det mesta ans gs det inte finnas n gon
anledning. Att han levde ensam tyckte Herman inte var s konstigt, vem
ville bo i en l genhet med tv rum m lade i kommunalgr tt, tillsammans med
honom? - f rutom Hrobert naturligtvis. Hrobert var en sympatisk dator som
t nde lyset n r han klev in genom d rren och v ckte honom med elektronisk
musik p morgonen. Kroppsligen fanns han som ett tangentbord och en
monitor i ena nden av Hermans vardagsrum. Hrobert fanns i olika versioner
beroende p garens lder, k n och mentala tillst nd. I
supercentraldatorn, som styrde alla centraldatorer som i sin tur styrde
alla minicentraldatorerna som i sin tur styrde sina gare, fanns Herman
blott som en obetydlig str ng text.
Namn: Herman Hansson
Adress: Karl Kochs hus 15 - v n 610.
Tel: anknytning 610 - 024610445.
F dd: 2100 e n.v - 4 november - kl 11.59.
F r ldrar: Hans Hansson och H-Carina Hansson.
F r ldrars adress: Plats 45 och 46 - Neues Welt Kyrkog rd.
Hrobert kunde ikl da sig tusen och en roll beroende p vad processorn
fann l mpligast f r den aktuella stunden. Om Herman nyligen avbrutit ett
f rh llade med en flicka noterade Hrobert det omedelbart och lade sig till
med en silkeslen men best md st mma.
- Herman. Du borde ta n gonting.
- Hrobert, var tyst.
- Herman. Klockan r mycket. Du borde l gga dig.
- Hrobert, var tyst.
- Herman. Varf r har du inte skickat dina kl der till tv tt?
- Hrobert, var tyst.
Var Herman deprimerad eller nedst md kunde Hrobert vara den lyssnande
v nnen som kort h ll med i allt Herman sade med hj lp av l mpliga fraser
typ "Ja, exakt", "Precis" eller "Det d r vet du b ttre n jag, Herman!"
Mellan Hrobert och Herman existerade den of rklarliga v nskap som bara
kan finnas mellan en ensam m nniska och dess trofasta dator. Hrobert hade
alltid funnits i Hermans liv. N r Herman var barn hade Hrobert sjungit
vaggvisor och ber ttat sagor f r honom, sj lvklart med en dos pedagogiska
budskap. Datorns osynliga h gtalare hade under hans tidigare ton r f rs kt
ge honom de r tta moraliska och politiska sikterna genom psykologiskt
uppbyggda l ngfilmer vilka f r lekmannen enbart var simpel v ldsromantik.
N r Hermans f r ldrar hastigt dog i en frontalkrock mellan tv taxihissar
hade Hrobert varit den f rste att beklaga sorgen. Herman hade gr tit ut i
Hroberts h rda famn av tangenter i plast och sedan dess alltid betraktat
sin minicentraldator som den enda rliga persoligheten i hela V rlden2.0.
Klockan n rmade sig midnatt. Hrobert visade de sena nyheterna vars
inneh ll mestadels bestod av vad Aktion Direkts ledare Hektor Larrzon ans g
om de allm nna sjukhusens brist p kvalificerade doktorer. Under den
senaste veckan hade tv tusen m nniskor f tt on dig d dshj lp till f ljd av
felaktigt st llda diagnoser. En kolerisk Hektor Larzzon stirrade in i
kameran och sade: - Vi ska alla d f rr eller senare!
Herman g spade och beodrade Hrobert att st nga av el ndet. Hroberts
sk rm sl cktes och ersattes med en kvinnas r st.
- nskar Ni sexuellt eggande underh llning? P en kanal b rjade just en
film fr n den glada staden Tyroles d r frodiga...
- Inte i kv ll, mumlade Herman. Koppla upp mig p Gurans Dr m.
Hrobert bytte r st igen. - Men sn lla Herman din senaste telefonr kning
var ju bortom all vett och sans, du borde...
- Koppla upp mig.
Hrobert lade av en fnysning och kastade med tryckluft slappt
tangentbordet i h nderna p Herman. Sk rmen flimrade till och den gl ttigt
inbjudande texten som Herman sett tusentals g nger tidigare d k upp.
"Anknytning 10445: GURANS DR M (EP/EM). MegaStockholms billigaste
central f r Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur. Alla
statusklasser v lkomna. Eder Elektro-Systemoperat r: Guran Holmquist!"
Att basen inte skulle ha n gon censur var naturligtvis en liten kosmetisk
l gn. Inga meddelanden eller brev i n gon postcentral skickades vidare
till adressaten utan att f rst genomg en snabb kontroll av kritiska
fotoceller. Guran Holmquist var en fantasifull mikrodator som sorterade
miljoner brev varje dag, och kopplade av genom vitsiga (i folkmun
"dumdryga") inl gg i andras meddelanden.
Herman l t fingrarna spela ver tangentbordet och ppnade sin privata
brevl da. Reklam fr n n gon vid namn D.J Fernvik d k upp p sk rmen. "D.J
Fernvik har allt inom kl der f r dagens ungdom! Kom hit ven Du, Herman
Hansson! Vi har allt! Du vill ha det vi har, utan tvekan! Dyk upp i v r
aff r i S dra Gallerian! Kunnig och trevlig datoriserad personal
analyserar och hittar just Dina favoritplagg! <GURAN ANM: VAD HAR NI SOM
PASSAR EN 68099 PROCESSOR? JAG SKA P FEST.>"
Han sorterade snabbt bort reklamen. Lockande texter som uppmanade till
en hejdl s k pfest var alltid i grund och botten totalt ointressanta.
- De enda som g r p det r mindre vetande idioter i statusklasser l ngt
under C, t nkte Herman cyniskt.
Efter de privata f retagens reklam f ljde ytterligare en strid str m med
post fr n stadens statliga f retag. Utan att ens ta sig en snabb titt
sorterade Herman skoningsl st bort ven dessa brev. Han kunde dem nd
utantill vid det h r laget och visste att de skulle best i gr tmilda
urs kter f r de senaste dagarnas olyckor med jetbussar, taxihissar eller
snabbanet g, med till gget att allt var nu under kontroll igen.
Men all post gick inte att sortera bort. Aktion Direkts ombud f r
information hade f r rat honom, och troligen resten av staden, nnu ett
brev; "Tillsammans styr Vi staden! Prisa Hektor Larzzon!"
Den politiska informationen ndrade sig aldrig. St ndigt glada utrop om
att medborgarna faktiskt levde ett bekymmersl st liv i MegaStockholm med en
god och f rbarmande styrelse ver sig. Breven kom st ndigt fr n samma
avs ndare och det var f rbjudet att besvara dem i en ppen diskussion.
Sk let till det var, enligt experter som Aktion Direkt tagit fram i en
utredning, att det elektroniska postv sendet skulle braka samman om alla
fick s ga vad de tyckte. Det var dock av demokratiska sk l fullt m jligt
att framf ra klagom l i privata brev till styrelsen, men de f som f rs kte
brukade f str mmen eller vattnet avst ngt till sin l genhet under n gra
dagar.
Aktion Direkts brev dr jde kvar n gra l nga sekunder p sk rmen innan
Herman ntligen n dde sina privata brev. Det fanns bara ett. Avs ndaren
var H.C Steen, ytterligare en av Hermans filosofer till v nner, vars
favorit mne i diskussioner var alltings fullst ndiga meningsl shet.
"Jag och Hedman t nker f rflytta v ra lekamen till MegaStockholms
Imperium i vermorgon, L rdag, och supa bort tristessen i den h r staden
med hj lp av diverse flytande substanser. Kan vi r kna dig som
f ljeslagare?" Fester var inte Hermans starka sida. Att det m ste finnas
n got annat att g ra i staden n dricka sig till ostadiga ben varje helg
var han vertygad om. Men hittills hade han inte kommit p n got. Skamsen
ins g Herman att hans hj rnkapacitet inte fann n got alternativ till
n jeslivet denna helg heller. "Ang ende l rdagen. Av brist p meningsfull
syssels ttning finner jag det fullt m jligt att delta i det f reg ende
brevets f rslag."
H rgel smetades ut ver hans h r. V ldoftande medel sprejades ver v l
valda st llen. Kl dvalet gick snabbt, hans garderob var inte s stor. Det
senaste inom mode - trik er och bar verkropp - attraherade honom inte.
Han valde ist llet en tjock tr ja till trik erna f r att ge intrycket av en
muskul s verkropp. Alla kl der Herman gde var beprydda med m rket som
visade hans intelligenskvot, n got som retade vissa (speciellt de med
v rden under hans) men attraherade vissa kvinnor.
Framf r spegeln f rs kte han sig p ett vinnande leende. Det k ndes inte
alls bra. Munnen ville inte riktigt blomma upp tillr ckligt f r att vara
charmerande. N san var dessutom absolut f r stor. Under en rast i skolan
f r l nge sedan hade en flummig individ (av l gre statusklass naturligtvis)
kallat honom f r "giffeln" och anspelat p att Herman skulle sett ut som en
s dan i profil p grund av n san och den utst ende hakan. Herman hade
f rvandlat nidingen till ett snyftande paket med hj lp av n gra tr ffande
fraser om individens minimala hj rnkapacitet. Men han hade sj lv blivit
skadad i striden. N san verkade v xa sig st rre och st rre f r varje dag
som gick.
- Hrobert, vad exakt vill kvinnor ha?
- Barn, lyx, jetbilar och l genhet vid lparen, sade Hrobert och lade
tr stande till: ...enligt statistiken.
- Tack Hrobert, suckade Herman. Det vara bara det jag undrade.
- Insikter, sluddrade n gon. Det r insikter man f r n r hj rnan st nger
ute vardagens simpla krav p framsteg och...och...
R sten f rsvann. Herman uppfattade vagt hur den f rbyttes mot ljudet av
ett ansikte som faller mot ett bord, ett glas som ramlar i golvet.
Snarkningar h rdes mellan rytmiska takter fr n gigantiska h gtalare.
Drinken smakade ingeting l ngre men det gjorde ingenting eftersom den snart
var slut. P en av balkongerna som omgav det tv kvadratkilometer
fullpackade dansgolvet, uppt ckte Herman att denne n gon var H.C som nu l g
och sov framf r honom med huvudet mot det vingliga bordet.
Uppiggade gas, f rkl dd till vit r k, pumpades ut ver lokalen,
laserstr lar skapade n t av , stroboskop och ljusmaskiner Diskjockeyn
vr lade: - Ahhhhhh! Meeeeer! Jag vill se meeeeer dansade, lyckliga,
friska, vackra, h ftiga, intressanta, fina ungdomar p golvet! Kom igen
nu! Nu! H r kommer Poetica Grotesque med sin senaste hit! Dansa mer,
mer, mer! Halleluja!
M nniskorna p dansgolvet rycktes med nnu mer i musikens sj l och
sl ppte sina sista kollektiva h mningar med skrik av f rtjusning. Tyv rr
hade den tredje i s llskapet, Petter Hedman, sl ppt sina h mningar lite f r
tidigt p kv llen och blivit brutalt utkastad sedan han i extas h llt ut en
kta l ver sig sj lv.
En bredaxlad vakt tittade pl tsligt in genom d rren till balkongen med
mord i blicken bakom sina svarta h gteknologiska glas gon s g allt som
skedde i m rkret. Herman f rs kte v cka H.C genom en spark mot hans
smalben, men missade och tr ffade skrevet med full kraft. H.C vaknade med
orden " h, Maria!" och lyfte p huvudet d r tv r da, f rvirrade gon
lyste.
- Hur var det h r d , fr gade vakten ilskt mellan sammanbitna k kar.
Innan H.C vr kte ur sig n got opassande om vaktens utseende replikerade
Herman: - Lungt!
Ett ord var all planering Hermans genomdr nkta hj rna klarade f r
tillf llet. Vakten drog sig undan och stampade iv g till n sta balkong med
f rhoppningen att hitta n gon att dsla sin muskelstyrka p .
- Som jag sade, fortsatte H.C med ny kraft. Ingredienserna i drinkar,
cigaretter, vad du vill... Alla ger de oss insikter om livet och...och...
Med ett brak krashlandade han ver bordet igen. Det var dags att dansa,
ins g en av spritens kraft logisk Herman Hansson och sl pade med sig H.C ut
ur balkongen. Skrattande t obegripliga sk mt raglade de ner f r trappen
mot dansgolvet. Ljus, d nande musik och gl nsande kroppar kastades runt i
ett organiserat kaos. Herman l t massan sluka honom och snart dunsade han
runt inne i h xkitteln i v ldsamt tempo. F rger avl ste varandra framf r
hans gon, musikens digitala trummor skakade honom. Han var ett med
hjorden och alla hans okontrollerade r relser skapade chockv gor genom hans
verklighets- uppfattning tills den var helt f rlorad. Tiden f rsvann och
tev nde inte f rr n Herman fann sig sj lv ligga rakl ng p den mjuka
mattan utanf r dansgolvet. H.C stod bredvid honom p alla fyra och
st nade: - hhhherrej vlar. Armarna klarade knappt av att lyfta Herman
till kn st ende l ge och benen v rkte av utmattning n r han reste sig.
- Underbart, sade han. Det r dags f r en drink till! H.C krockade med
en dj vulskt utplacerad stolpe medan de f rs kte vervinna djungeln av
upptagna bord och stolar. En stor skylt med kraftigt ljussken var deras
m l. Under den jonglerade glada robotar med stora glas och skapade starka
drinkar. Med leenden p l pparna spenderade ynglingar sina pengar f r att
kunna n det stadium av lycka som endast dyr sprit kan sk nka. Tv lediga
stolar blev upptagna och Herman kn ppte med sina l tt bed vade fingrar. En
robot rullade blixtsnabbt fram till dem p sina fem hjul. En metallisk
r st inifr n den fr gade vad som nskades.
Herman svarade: - Vi tar tv stycken extra starka Rhus, tack! Tv glas
med en pulserande gr n v tska f ll ner fr n taket och roboten nickade dem i
h nderna p Herman, medan en arm slet t sig pengarna han hade lagt p
disken. En lucka ppnade sig i robotens vre del och en pistol uppenbarade
sig. Med en puff sk t den ur sig v xeln som landade i Hermans v nstra
framficka.
- D r fick jag dig ha ha ha, skrattade roboten gl djel st och f rsvann
till en annan kund.
Herman r ckte ett av glasen till H.C och svepte sedan inneh llet i sin
egen drink. Den sura v tskan rann ner i magen p och b rjade l ngsamt ge
honom nnu en mening med livet. Sex.
- Ragga, sluddrade Herman.
H.C nickade inst mmande mellan klunkarna. P mycket ostadiga ben gav de
sig ut p jakt. Hermans samtliga perceptionella sinnen var inst llda p
n gon av det andra k net och p rekordtiden tjugo sekunder lyckades han
lokalisera ett l mpligt offer. Flickan satt ensam vid ett bord och gr vde
efter n got i en handv ska.
- Jag r poet, sade han.
Hon hade ljusbrunt h r, som f ll i v gor ner till axlarna. Hennes leende
f rsvann inte fr n hennes l ppar n r han satte sig ner p en ledig stol
bredvid henne. En utm rkt b rjan.
- Jag r filosof, sade H.C och ramlade ihop framf r den andra flickan.
Med en snabb urs kt kravlade han sig upp p en stol och f rs kte komma p
ett samtals mne som inte kr vde allt f r mycket hj rnarbete men som nd
skulle ge ett intellektuellt intryck. Efter n rmare eftertanke beslutade
H.C sig f r att inte f rs kta konversera utan slet med milt v ld tag i
flickans arm och drog ut henne p dansgolvet. De f rsvann i vimlet.
Herman v nde sig till flickan och sade: - Vad g r en vacker...
Brutalt avbr ts han av en kraftig hand som lades p hans axel. Flickan
log fortfarande men tittade ver hans huvud. L ngsamt v nde Herman p sig
och fann sig sj lv ansikte mot ansikte med ett berg av k tt. Muskler
sv llde under en rutig skjorta och tv gon i ett r dmosigt ansikte lovade
obarmh rtig leml stning om inte dess vilja uppfylldes med omedelbar verkan.
K ttberget grymtade: - Stick.
- Jag skulle precis bes ka en toalett, sade Herman kallt och rusade iv g
fr n bordet.
Den tempor ra d dsskr cken hade skr mt bort hans berusning totalt. Som
ett f n stod han mitt bland folket med ett tomt glas i handen och k nde
nykterhetens tristess v lla upp inom honom. Han beh vde en drink till.
vertygelsen om detta kom n r han pl tsligt m rkte att han tyckte alla
omkring honom inte kunde vara riktigt kloka som f rnedrade sig offentligt
p de mest bisarra s tt.
Roboten serverade honom en Zup Special tillsammans med en usel vits.
Herman sl t gonen och drack ur glaset. Ljusramper i taket blixtrade
hysteriskt och Herman h rde terigen diskjockeyns r st fr n ett dussin
h gtalare: - ...och nuuuu har vi ran att presentera Espu 353 med nnu en
nyyy hit som klivit upp p listorna, ja njuut mer, mer...
H rda slagverk dundrade och en grov manlig r st b rjade skrika ut sin
k rlek till maskiner av metall. Drinken b rjade verka. Herman b rjade
fatta tycke f r l ten och kastade sig ut p dansgolvet f r att fysiskt
h nge sig t den. En minut tidigare hade han ansett den som ett
obsekrivligt br l, producerat av n gon intelligensbefriad galning.
Medvetandet f rsvann nnu en g ng till en f r Herman ok nd plats.
- Insikter, och nnu mer insikter!
H.C filosoferade. Det m rkes tydligt genom hans fr nvarande blick som
stirrade upp i taket medan r sten malde p . Fr n sin halvliggade position
i den tr nga taxihissens golv studerade Herman hans ivriga gester med
h nderna.
- Jag minns, sade H.C. Jag minns hur n gon skrek ett budskap till mig.
Nu i efterhand inser jag att det var en flyktig mening ur en l t som mina
sinnen f ngade upp.
Herman dolde sina klumpiga r relser genom att s tta sig upp n r hissen
kr ngde till vid ett byte av sp r.
- Vad fick du ut av kv llen f rutom detta? fr gade Herman och hoppades
hans vink om byte av samtals mnde skulle uppfattas.
Men H.C fortsatte: - Det var en obetydlig lek med ord minns jag. Men
jag kopplade sammanhanget till n got...nytt.
- Nytt? Jag vet inte vad du pratar om H.C. rligt talar g r jag det
n stan aldrig. Ibland undrar jag varf r vi inte helt enkelt springer ner
till n gon kommuncentral och skriver under ett gifterm lsavtal med n gon.
Vem som helst. Inget mera larvande ner till barer, st rre chans att f en
b ttre l genhet. Jod , ibland undrar jag varf r...
Hissen stannade. D rren ppnades och vitt ljus fr n en lampa s kte sig
in i hissen. Herman s g d rren till sin l genhet n gra meter ifr n sig.
Han reste sig upp, slog axeln i hissens man verpanel och klev ut p
ostadiga ben. Bakom honom pratade fortfarande H.C med sig sj lv.
- Utsidan! P utsidan av v ra sinnen och sj lar. Vad finns p ...
Sensorer gjorde en snabb koll att inga kroppsdelar var i v gen och
st ngde brutalt hissd rren utan att bry sig n mv rt om eventuella djupa
filosofiska samtal. Ett vinande ljud h rdes n r H.C f rsvann. Herman
v nde sig om och st llde sig framf r sin egen d rr med h nderna f r
ansiktet. Allt snurrade runt p det mycket obehagliga men f ga fr mmande
s ttet.
- Man l r sig aldrig, t nkte han.
D rren ppnades. N r den st ngde sig l g Herman redan och sov p golvet
i hallen.
4. VINDEN
Kallt bl ste vinden. En of rst rbar p se utan inneh ll med en
silverf rgad insida rycktes med och seglade l ngsamt ver det kala
landskapet. Tystnaden br ts. Ett frasande ljud h rdes n r p sen krockade
med en vit v gg och sakta f ll ner till dess fot. Den vita v ggen var en
ytterst obetydlig del av en sl t kulle. Kullen str ckte sig mot evigheten.
Det var morgon. Solen steg upp ver sin nya horisont.
5. HEKTOR LARRZON & KRAY
Interntelefonen anropade. En av Hektor Larrzons nio sekreterare
meddelande honom att en tekniker f r n got f retag stod och stampade i
v ntrummet och ville demonstrera en ny produkt.
- Kasta ut honom, sade Hektor Larrzon bryskt. Mycket kunde han t la, men
inte nasare med sina sliskiga f rs ljningsknep och p klistrade leenden.
- Han p st r att han har avtalat tid, sade sekreteraren med ett
provocerande lugn. Hektor Larrzon slet t sig papperskorgen och gnade
snabbt igenom n gra anteckningar han sl ngt. Han konstaterade med en
kraftig svordom att han tydligen lovat bort fem av dagens dyrbara minuter
till n gon ok nd m nniska.
- Sl pp in honom, muttrade han och noterade samtidigt p ett nytt
anteckningsblock att han skulle ge sekreteraren sparken p grund av hennes
uppk ftighet. D rren ppnades, och under ljudliga st n baxade en l ng man
beprydd med runda glas gon in en stor vit kub.
Hektor Larzzon ikl dde som vanligt sin misstro med v l valda ord.
- Vad i helvete r det d r f r skr p?
Att n gon lismare tr ngde sig in p hans kontor med n got som p minde om
en enorm sl t sockerbit p hjul v ckte ingen naturlig nyfikenhet. Mannen
lutade sig mot apparaten och kippade efter andan. N r han h mtat sig en
smula r tade han p sig, r ttade till sin bl overall som bar texten "Ultra
Data Industrier" och sade h gtidligt: - Detta r en Kray, v r senaste
revolution bland datorer!
Hektor Larzzon gav mannen en m rdande blick n r han av misstag hade
uttalat det bannlysta ordet "revolution". Teknikern ins g sitt f rsta
nederlag och v nde bort ansiktet fr n Hektor Larrzons stirrande gon. I
ett desperat f rs k att ter bygga upp ett f rtroende sade han f rtroligt:
- Ta er g rna en n rmare titt p ...
- Jag vill inte ha n gon j vla rundtur, avbr t Hektor Larrzon och
krossade teknikerns sista gnutta sj lvf rtroende.
Datorn var lika bred som Hektor Larrzon sj lv och han t nkte minsann inte
resa sig fr n sin stol f r att se den ur nnu en ointressant vinkel. Han
lutade sig fram ver skrivbordet och fiskade upp en cigarr ur en brun l da.
- veraska mig med n got nytt eller f rsvinn!
Teknikern k nde hur svetten b rjade forsa ner ver pannan. Med skakande
h nder b rjade han fumla ver ett tangentbord som var kopplad till datorn
via en kort sladd.
- Som du... ni ser anv nder jag ett tangentbord f r att aktivera datorn,
sade teknikern. Men n r datorn r i bruk r det verfl digt. Vi p Ultra
industrier har arbetat l nge och h rt p just den h r nya modellen och den
finns nnu s l nge bara i denna prototyp...
Hektor Larrzon tittade nonchalant ut genom ett f nster medan han blossade
p cigarren. Stressad och med ett psykiskt sammanbrott inom r ckh ll bad
teknikern till en h gre makt att maskinen skulle fungerna utan problem.
Det gjorde den inte. N r teknikern med ett nerv st leende f rkunnade att
datorn nu skulle vara redo exploderade n gonting inuti den med en sm ll.
Hektor Larrzon tittade lungt p teknikerns f rvridna ansikte och sade med
en ovanligt sansad st mma: - Charmigt. Vi r inte imponerade. F rsvinn.
Jag ger dig tre sekunder. Ett... Tv ...
D rren slog igen. Teknikern var f rsvunnen. Datorn stod kvar som ett
monument ver misslyckandet. Hektor Larrzon skrattade skadeglatt och
beslutade enh lligt att arbetsdagen var slut f r hans del. vriga
anst llda i kommunens palats hade fem timmar kvar.
Han var just i f rd med att l mna kontoret d en r st h rdes.
- Jag... r oraklet Kray. Ni... r min herre.
Hektor Larrzon gapade av f rv ning. Den vita metallkuben som f r n gra
minuter sedan hade varit en h g med skr p var i f rd med att smickra honom.
Detta var v l v rt att unders kas n rmare. Ett slugt flin kr p l ngsamt
fram p hans l ppar.
- Detta verkar vara b rjan p en l ng v nskap, sade han.
6. HERMAN HANSSON
Det var sl seri med tid och absolut inte n dv ndigt att l ra sig vad som
h nde f re den nya v rldens tillkomst, menade roboten. Historien ber ttar
inte varf r den nya v rlden byggdes, bara att den var en n dv ndig
f rnyelse av den gamla. Men hur, var och varf r den nya v rlden byggdes
var som sagt inte intressant.
Herman r ckte upp handen. En blixt slog ner i hans bakfulla hj rna men
han var tvungen att fr ga.
- Jag f rst r inte. Det m ste v l vara intressant att veta varf r vi
lever som vi g r?
Ett sus gick genom klassrummet. Att n gon frivilligt st llde en fr ga
h rde till ovanligheterna. Att den ven motsatte sig l rarens
inprogrammerade sikter var nnu m rkligare.
Roboten svarade:
- Som sagt, det r icke av intresse att l ra sig n got om den gamla
v rlden. De misstag de begick kan vi icke l ra oss n got av! Misstag vi
icke kan l ra oss n got av r icke av intresse att l ra sig!
- Men i rent popul rvetenskapligt syfte...
- Fyra obstinatpo ng, Herman Hansson!
- Jag vill ju bara veta vad...
- FEM obstinatpo ng! K ra n n, har du ingen uppfostran alls?
Herman tystnade och sj nk ner i b nken. Det var ingen id att f rs ka
tvinga en l rarrobot att ber tta n got den inte ville ber tta. Hermans
obstinatpo ng var l ngt ifr n den gr ns d reglering skulle komma p tal,
men ofr nkomligen pinsamma plumpar i protokollet. Roboten m rkte att
Herman gav upp sina l jliga fr gor och fortsatte f rel sningen.
- Den nya v rlden, som vi idag k nner till som V rlden2.0, skapades f r
att r dda de f verlevande efter den gamla v rldens usla leverne. Den
gamla v rlden r borta, och vi kan gl dja oss t att den nya v rlden r fri
fr n alla felaktigheter som den gamla v rlden inneh ll. F r m nga m nga r
sedan bestod den nya v rlden endast av tv stora st der, SuperOslo och Nya
London. Under SuperOslos avl nga kupol styrde env ldigt den upplyste
despoten Harold 2000, en mycket avancerad robot. Harold 2000 skapades av
ett ok nt geni, troligen en av pionj rerna bakom den nya v rlden.
SuperOslo utvecklades snabbt till en rik och v lm ende stad med
hundratusentals lyckliga inv nare vilka prisade sin lskade diktator.
Nya London styrdes dock inte verhuvudtaget. Anarki och mis r fl dade
under stadens smutsiga kupol. Sabotage och terrord d satte alla k rnsolar
och datoriserade n tverk ur funktion. I femtio r levde de stackars
krakarna till inv nare i Nya London i kaos och el nde tills Harold 2000
slutligen tog saken i egna h nder. Tusentals frivilliga marscherade genom
den l nga tunnel som - p den tiden - var den enda kopplingen mellan de tv
st derna. N r de n dde Nya London b rjade en l ng och bitter kamp som
p gick i flera m nader. Ur kriget steg ett nytt, vackert och befriat
samh lle fram p stadiga ben. Harold 2000 tog dmjukt makten ven ver Nya
London, och ndrade dess namn till det mer passande Nya Nya London.
Efter fr lsningen av Nya London ans g Harold 2000 att m nniskan nu var
mogen. Det tunga ansvaret att fatta egna beslut l mnades under h gtidliga
former ver till en utvald skara medborgarei SuperOslo. Dessa medborgare
organiserade sig i n got som r mycket likt det system vi har idag, med en
styrelse som beslutar i viktiga fr gor. Harold 2000 styrde ensam Nya Nya
London i ett par r till innan han sluligen l mnade ver makten till folket
ven d r. hade han gjort skisser ver hur samfundet V rlden2.0 skulle
komma att se ut. Med t rfyllda gon bevittnade de demokratiskt styrda
inv narna i SuperOslo och Nya Nya London hur Harold 2000 frivilligt
kortsl t sin elektroniska hj rna och - p robotars vis - dog. Tystnadens
f rlamande t cke lade sig ver st derna f r ett gonblick tills sorgen
passerat och ersatts av en stark patriotism. Folket styrde sj lva. De var
mogna. Raka i ryggen och med stolta steg m ttes de tv styrande grupperna
och satte planerna om V rlden2.0 i verket. St derna skulle forts tta att
styras enskilt men utbyta varor och tj nster n r det var n dv ndigt. Nya
Nya London bytte ter namn. Denna g ng till Nya Nya Nya London, som den
ven heter idag.
Den nya v rlden har lyckats utrota de flesta av m nsklighetens primitiva
beteenden utom det v rsta av alla t nkbara: den verdrivna sexualiteten.
I katastrofal takt kade antalet m nniskor och snart ins g samfundet att
nya st der var tvungna att byggas. Tredje Staden byggdes f rst. Men
sj lvklart r ckte inte den till. Mer st der byggdes och vi r nu uppe i
ettusentrettio st der efter alla dessa r. MegaStockholm var den sjunde i
raden och r p s vis en mycket gammal stad!
Roboten st llde sig automatiskt i givakt n r den talade om n got som
eleverna borde vara stolta ver. Herman tog tillf llet i akt och kastade
upp handen. Roboten var m rkbart irriterad n r den ilsket fr ste:
- Jaha, vad r det NU d ?
- Det r en sak jag inte f rst r, b rjade Herman. Om m nniskorna i
SuperOslo och Nya Nya Nya London byggde Tredje Staden och de efterf ljande
st derna, vem byggde d ...
Roboten f ruts g fr gan och avbr t honom bryskt.
- ...som jag tydligt sade, r det icke av intresse att veta det. Basta!
Sex obstinatpo ng plus en dumhetspo ng f r din del!
N gra i klassen fnissade. ver hundra dumhetspo ng innebar f rflyttning
till en s mre skola. Herman hade under sina r i skolan lyckats skaffa sig
nittiofyra dumhetspo ng.
Roboten dolde ingenting. Den hade inga kunskaper om vilka som hade byggt
st derna. Den kunde bara konstatera att vissa kunskaper var utan v rde,
helt enkelt eftersom den inte var matad med just den informationen.
- MegaStockholm! utropade roboten. Denna vackra stad om r v rt hem och
v r framtid. Tillsammans kan vi skapa den utopi som grundarna av nya
v rlden f ruts g skulle komma! Men vi m ste k mpa, arbeta, slita! M nga
av er kommer inom kort att ha er framtid planerad ty MegaStockholm m ste
expandera!
Roboten gjorde en konstpaus.
- Flera av er generation kommer att bli utvalda f r det rorika uppdraget
att bygga en ny stad!
N gon fl mtade till. En flicka utbrast:
- r det sant? Vi? Kommer vi att f bygga en ny stad?
Roboten h jde handen och tystade henne. Under normala f rh llanden hade
hon redan suttit utanf r klassrummet med en h g v lf rtj nta varningar, men
roboten gjorde ingenting. Ryckigt pressade den fram ett mekaniskt leende
mellan vita, kalla l ppar.
- Det r sant. Beslutet fattades idag av kommunstyrelsen.
Tv timmar tidigare:
- Tv ngskastrering! Eller en ny j vla stad! skrek Hektor Larrzon n r
han fick syn p statistiken ver stadens befolkningstillv xt. Kurvan
pekade i en brant vinkel upp t och f rutsp dde en framtid i tr ngsel med
akut brist p f do mnen och rent vatten. Hektor Larrzons gon vilade
fortfarande stelt p pappret n r id n kr p fram i hans huvud.
- Men d r har vi ju det, sade han utan att n gon lyssnade. Jag ska bygga
en ny stad! En ny stad att h rska ver!
Makt glimmade till i hans gon. Hans tunga var p v g att ramla ur
munnen. Saliv droppade mot skrivbordet.
I ena h rnet av kontoret stod den vita kuben, smakl st dekorerad med en
hopknycklad plastmugg. Kallt kaffe rann sakta ner ver kubens kant och
lade en brun str ng ver texten KRAY.
Kuben talade med en metallisk r st.
- Hektor City.
Nya st der byggdes mycket s llan. Den senaste var Sel-Don, bel gen
ungef r hundra st der ifr n MegaStockholm. Det var ver ett rhundrade
sedan staden byggdes av arbetare fr n Nju Paris.
Ingen visste exakt hur en stad byggdes. I skolan (d r alla sanna sikter
om V rlden2.0 friskt exponerades) framst lldes arbetarna st ndigt som
hj ltar, starka och friska m n och kvinnor som l mnade sin hemstad under
gl djerika hyllningar. Filmer visade gr tande m drar och stolta f drer som
kramade om sina s ner och d ttrar i avskedets stund. Appl der och hurrarop
ekade d de vandrade vidare till platsen f r den nya staden, via ok nda
tunnelsystem. M nga l nga r senare, l ngt efter att b de m drarna och
f derna d tt, ppnades den nya staden f r inflyttning. Nybyggarna slet sig
ur tr ngseln och flydde till den nya friheten. Hj ltarna var kvar, nu som
tr tta gamlingar, of rm gna att orka n got mer. De kunde ofta inte ens
tala. De ville bara vila. Vila ut, i sin nya stad. Staden var f r ett
kort gonblick ett monument ver deras slit, innan de f ll i gl mska.
I klassrummet funderade ingen p h rt arbete och slit. Herman k nde ven
han en viss reflexm ssig gl dje ver att kunna vara en av de - inom n gra
r - utvalda arbetarna.
Roboten framf r eleverna, var inte l ngre en stel robot. Han var en
fader som lyckliggjort sina barn med nyheterna.
Roboten talade lungt, utan tecken p ilska.
- Lugna eder, lugna eder. Nu m ste vi terg till lektionen. Kom ih g
att framtiden ligger i arbetarnas h nder! Fr gor om detta mne? Inte det,
n ...
Herman utnyttjade tillf llet.
- Jo, jag undrade en sak till...
Roboten suckade. N gon insinuerade med en f raktfull fnysning att Herman
Hansson var p v g att g ra bort sig igen.
- N r vi nd var inne p mnet om kupolerna s r det en fr ga som jag
l nge funderat p ...
Sanningen var att han inte alls funderat speciellt l nge. Bara n gra f
minuter.
Roboten hasplade reflexm ssigt ur sig en klyscha f r att st rka sin
position i klassrummet.
- N r det g ller fr gor kan de besvaras av de visa. I detta samh lle r
de visa l rare. Jag r l rare. St ll fr gan.
- Vad finns utanf r kupolerna vi har ovanf r oss?
Roboten var tyst l nge. Svaret tycktes ligga l ngt inne i dess hj rna av
metall och plast. J rnklubban var redan p v g att m tta ett slag d
roboten svarade:
- Ingenting.
Herman tyckte sig ha h rt svaret f rut. Andra i klassen visste precis
var de h rt det tidigare. Minnen v cktes till liv fr n de f rsta dagarna i
skolan. L raren (som d var "l rare" och inte robot i elevernas gon) hade
f rklarat hur allting fungerade. P en liknande fr ga hade svaret ven d
varit ett kort "ingenting".
Men nu kr vdes ven en logisk f rklaring varf r det f rh ll sig p det
viset. Elever i h gre klasser accepterade inte svar med bara ett ord.
Roboten var v l medveten om detta.
- Det finns ingenting. Ty om det funnits n gonting vad skulle
det vara?
Alternativen r tv ; antingen tomhet eller ytterligare en kupol bortom v r
egen kupol. Om det finns tomhet, vad skulle d ligga bortom tomheten? En
o ndlig tomhet? Om det ist llet finns ytterligare en kupol, vad finns
bortom DEN kupolen? En till kupol? En till och ytterligare en till?
Kupoler i all o ndlighet. Ingenting kan vara o ndligt! Evigheten r
enbart ett filosofiskt begrepp, utan anknytning till verkligheten. Ty vad
skulle finnas bortom o ndligheten, tomheten?
En till kupol, kanske?
7. RAINER & HARRY
I m rkret satt tv m n. Deras ansikten lystes upp av ljuset fr n den
datask rm som de intensivt studerade. Ord, meningar, texter beprydda med
olika datum rullade sakta f rbi deras granskande gon. Rummet var litet,
men fyllde sin funktion. P golvet l g sladdar, i ol sliga trassel,
tillsammans med osorterade h gar av komponenter till olika datorer och
terminaler.
Den ene mannen ryckte till och v nde sig hastigt om.
- Jag tyckte jag h rde n gonting.
- Dumheter.
Mannen v nde sig tillbaka mot sk rmen, men misstron lyste i hans gon.
- Man kan aldrig vara s ker.
- Det kan man visst.
ratal av stillasittande hade lagt sin pr gel ver m nnen. Den ene
f rs kte d lja sin redan putande kalaskula genom att dra uppm rksamheten
till sin r st, som st ndigt gick upp i falsett. Den andre bar alltid
senaste mode och kompletterade kl derna med en enorm ring runt ett av sina
tjocka fingrar. Ringen pulserade med hj lp av radioaktiva mnen i olika
f rger. Mannen hade konstruerat den sj lv. Det var hans stolthet. L ngt
inne i den skimrade f rgerna kunde man urskilja hans namn, skickligt
ingraverat i en bit kritisk massa: Rainer.
Flimrande svarta bokst ver mot en iskall vit bakgrund rullade fr n botten
av sk rmen upp t och f rsvann n r de n dde toppen.
Mannen med ringen g spade.
- Jag b rjar tr ttna p det h r, Harry... eller jag menar Turbo.
- Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig f r det d r, Trainer!
Det sista ordet uttalades med en viss gl dje. Datorns h rddisk gav ifr n
sig ett tjutande l te d den andre mannen dr mde n ven i det rangliga
bordet och sade irriterat:
- Herregud! Har jag inte sagt att jag inte vill h ra det ordet! Jag ska
minsann...
Gr let p gick i fem minuter tills mannen som kallades Turbo h jde handen
och avbr t den andre mitt i en mening. Fl kten fr n datorn skapade ett
antiklimax i den pl tsliga tystnaden.
- D r har vi v r man, sade han.
Rainer kastade en snabb blick mot sk rmens text och utropade:
- Han? H ! Harry, nu f rv nar du mig verkligen.
- Och vad menar du med det? r han f r ung kronologiskt sett eller r
det bara ytterligare en av dina argumentl sa sikter? Lita p mig, det h r
r en av de b ttre jag n gonsin har hittat.
- VI hittat, r ttade Rainer och b rjade motvilligt l sa informationen p
sk rmen. N r han var klar lutade han sig tillbaka och tittade med en
besegrad min ner i golvet.
- Du kan ha r tt. En n rmare granskning av denna individ kanske inte
skulle skada...
Harry flinade verl gset.
- Jag har alltid r tt. En dag borde du l ra dig det!
De satte ig ng omedelbart. Allt som beh vdes samlades ihop och packades
ner i smidiga v skor innan de l mnade rummet.
8. HERMAN HANSSON
Det var s llan Herman anv nde gatorna. Det var dels enklare att
f rflytta sig runt i staden via taxihissar och jetbussar, men dels mycket
tryggare. Risken att man skulle bli r nad i ett offentligt transportmedel
var lika med noll. vervakningskameror och civila ordningsrobotar s g till
att alla former av vergrepp inom statens egendom omedelbart rg rdades.
Ingen slapp undan. P de ppna gatorna utomhus var det annorlunda. De
r knades som slum, och slum befattade sig inte en normal m nniska med. Det
var fel att befinna sig under ppen kupol, tryggheten l g i att ha fyra
skyddande v ggar omkring sig. Den som frivilligt gav upp den tryggheten
kunde inte heller r kna med att stadens skattebetalare skulle st lla upp
med skydd.
Gatorna l g tysta och de. Avenyer av kala h ghus str ckte sig t alla
h ll. Herman vandrade planl st omkring utan n got distinkt m l.
Sporadiskt passerade en ensam figur eller en skramlande gatubil. L ngt
inom sig visste Herman vad som kunde h nda i v rsta fall: N r som helst
kunde en sj lvmordskandidat kliva fram fr n en gr nd och med uppgiven
st mma kr va honom p hans v rdef rem l. R naren skulle uttala hotet
l ngsamt och upprepade sig ett par g nger f r att vara s ker p att n gon
sensor i v ggarna uppfattade orden. Efter det var det bara f r r naren och
offret att s ga sina sista h gtidliga ord och v nta p kalabaliken som
skulle komma att bryta ut n gra gonblick senare. Sensorerna meddelade
n mligen tusentals v ntande j gare att kriminella handlingar p gick. Med
adrenalinet sprutande kastade sig j garna in i sina gatufordon och k rde
omedelbart till platsen f r brottet. Visserligen krockade ver h lften med
v ggar eller andra vansinnesk rande j gare, men de som lyckades n fram
bel nades med n jet att f utrota brottslingen med hj lp av bastanta
krutvapen. I den vilda eldstrid som utbr t str k ofta ven andra j gare
och brottsoffret sj lv med, vilket var en beklaglig baksida av medaljen.
Men det var sj lvklart inte straffbart - j garna hade bara gjort sin plikt.
Var man inte j gare p heltid kunde man med f rdel hyra vapen, fordon och
en dagslicens vid en j garstation och p s s tt skaffa sig en sp nnande
heldag f r sig sj lv eller med familjen.
Herman visste att de ppna gatorna var farliga. Men f r tillf llet
verkade ingen plats i MegaStockholm trygg. Robotens f rklaring till
kupolernas uppbyggnad hade v ckt n gonting inom honom. En of rklarlig
ngest, som n stan p minde om klaustrofobi. Att han ven verkade vara
ensam om den k nslan i en stad p en halv miljard inv nare gjorde inte
saken b ttre. Tankar malde i hans huvud. Han ville ha svar, men han fick
aldrig n gra. Det k ndes som att vara f rlamad.
Ovanf r honom lyste en k rnsol med ett svagt sken. En uppv rmd vind
bl ste genom gatorna och tj t klagande. P l ngt avst nd kunde han se en
gestalt som l ngsamt n rmade sig.
- Ingen v g ut, sade Herman. Ingen v g ut...
Det fanns en mur inuti hans hj rna som hindrade honom fr n att t nka
logiskt. Allt han kunde konstatera var att det inte fanns en v g ut. Men
ut ur vad? Svaret var n ra, men nda s l ngt ifr n.
Gestalten passerade. Det var en lde man som vandrade f rbi honom med
tomma gon. Frestelsen att uttala ett hot mot mannen hade varit skr mmande
n ra. Om det inte fanns en v g ut i detta liv, kanske det finns i n sta...
Herman ruskade p huvudet. Han var p v g att f rlora kontrollen ver sig
sj lv. En ohygglig framtidsbild d k upp framf r hans gon, d r han satt
som en lallande idiot vid MegaStockholms MegaSjukhus obotliga avdelning.
Han ruskade p huvudet igen. Denna g ng en smula v lsammare. Snabbt
letade han reda p en d rr till insidan.
Taxihissen var inte tom, vilket Herman hade hoppats. Tv ldre damer,
kl dda i l jligt f rgranna kl der, skulle tydligen till samma hus.
Taxihissen inneh ll fyra stolar, tv av dem var upptagna av damerna sj lva
och de andra tv av deras handv skor. Resan verkade bli mycket l ng.
Efter att Herman klivit in i hissen b rjade damerna omedelbart tala om
ungdomars brist p respekt, usla kl dsmak och l ga intelligens - j mf rt
med den mogna generationen. Herman f rs kte att inte l ta sig provoceras.
Om han yppade n gonting elakt till en ldre dam kunde han bli skyldig att
betala stora belopp f r psykiskt lidande. Damerna var tydligen erfarna.
De visste vad de skulle s ga f r att f honom att vilja argumentera.
Falska p st enden, billiga utalanden - allt f r att f honom att ppna
munnen. Varje liten del av Hermans kropp skrek "svara! argumentera!
krossa dem med retorik!". Men det skulle inte vara v rt det.
En l tt skakning k ndes n r hissen kopplade in sig p direktbanan till
hus 15. Herman sl t gonen av l ttnad. Snart skulle han vara hemma.
Men han hade fel. Hissen stannade pl tsligt. Ljuset slocknade men
t ndes igen. Herman ppnade gonen. Hissen hade bromsat in och stannat
mellan tv v ningar.
En av damerna tittade med en spelad f rskr ckelse upp i taket och utbrast
med ett f rtjust kvitter:
- Nej, nu d r vi!
Herman v nde sig bort i avsmak. D den var n got han inte ville bli
p mind om just nu. Han hade just konstaterat att han var inne i en djup
livskris. S fort han hade kommit hem skulle han ta reda p var n rmaste
psykolog fanns.
Hissen stod still i flera minuter innan den makligt b rjade r ra p sig
igen. Tydligen hade den stannat v ningen under Hermans l genhet, n got som
inte gjorde saken speciellt b ttre. N r han kommit ur hissen och f rs krat
sig om att de tv vriga passagerarna f rsvunnit upplevde han n gra
sekunder i lycka. Men den k nslan f rsvann snart n r han kom in i
l genheten.
N r man bott i samma l genhet i flera r l r man sig vissa saker. Man
vet vilka ljud som kan v ntas fr n de omgivande l genheterna och sina egen.
Vissa obetydliga detaljer l gger man m rke till, f r att sedan gl mma bort.
Kanske blir man p mind om dem n r de f r ndras, kanske inte.
Snart ins g Herman att n gon hade varit inne i hans l genhet f r bara
n gra minuter sedan. N gon som brutit sig igenom alla l s, men inte l mnat
synliga sp r.
9. HEKTOR LARRZON & HELMER THORN
Helmer Thorn hade som vanligt vaknat ur sina terkommande mardr mmar med
ett skrik av fasa, samlat sig och tagit sig till sitt kontor f r att
p b rja dagens tortyr av sig sj lv. Innan hans ens hunnit s tta sig ner
hade telefonen ringt och meddelat honom att samtliga arbetare vid TM Kemi,
som utvecklade reng ringsmedel, hade sagt upp sig och gnade sig nu t att
supa p heltid. Inga nya m nniskor hade varit intresserade att ta ver
arbetet vilket hade f tt datorn att automatiskt spr nga det ol nsamma
f retaget i luften. TM Kemi hade varit en av de sista effektiva
f retetagen i staden Brossel. Helmer Thorn bad en stilla b n att exporten
av syntetiskt kaffe inte skulle upph ra och f rs kte s tta sig ner i den
vingliga kontorsstolen igen. Denna g ng hann han halvv gs innan datorn
meddelade honom att de personall sa sjukhusen nu var totalt verfulla av
m nniskor som led av olika v lf rdssjukdomar. Helmer Thorn beslutade sig
f r att inte g ra n got t saken. Erfarenhet visade att patienterna nd
inte ville ha n gon behandling eftersom de led av kronisk delerium tremens
som medf rde att de f rs kte d da alla som kom i deras v g.
- L t problemen l sa sig sj lv... sade han och straffades snabbt med en
elektrisk st t fr n stolen. Med ett svagt skrik fl g han upp och b rjade
gnida det nyss uppkomna br nnm rket p ryggen.
- Leve demokratin, muttrade Helmer och gjorde ett nnu ett f rs k att
s tta sig ner. Denna g ng lyckades han, utan att demokratif rsvararen
m rkte att han sade n got opassande, och problemen kunde b rja str mma ur
telefoner andra kommunikationer.
Det enda kontor som numera anv ndes inuti kommunens palats var det som
Helmer Thorn satt i. De gr v ggarna tillsammans med det dammiga
betonggolvet och det verfulla skrivbordet skulle f vilken m nniska som
helst att bryta ihop, f rutom honom. Femton r av arbete hade h rdat
honom, och han uppskattade inte visuella sk nheter l ngre. Goda nyheter
som ber rde hans arbete d remot lskade han. Den senaste goda nyheten fick
han f r sex r sedan, d en unders kning visade att en majoritet av stadens
inv nare uppskattade hans arbete och hoppades att han skulle sitta kvar vid
makten i m nga r till. Han hade unnat sig ett kort utrop av lycka innan
han ins g att han faktiskt skulle sitta kvar vid makten i m nga r till.
M nga, l nga r till... Vem ville ta ver makten n r det inte fanns n gon?
Trots att hans styre kallades diktatur av elaka tungor s l g makten hos
folket - bokstavligt talat. Det var ingen id att f rs kta fatta radikala
beslut. Passade inte f r ndringarna folket, blev det inte av med saken och
d rmed basta. Passade f r ndringarna folket kunde det finnas en chans att
n gon genomf rde de praktiska l sningarna, under f ruts ttning att det inte
kr vde n gon fysisk anstr ngning. Ofta dagdr mde Helmer Thorn. I hans
fantasi sparkades d rren till hans kontor upp av bev pnade brottslingar som
tr ngde sig in och tog makten. En snabb revolution. Han skulle
naturligtvis g ra motst nd. Men inte mycket.
N r telefonen ringde f r nionde g ngen v ntade sig Helmer Thorn nnu ett
meddelande av sorg, panik eller kaos. Som en sj lvmordskandidat lyfter
pistolen mot tinnigen lyfte Helmer Thorn luren och st nade:
- Vad r det nu som g tt snett?
R sten i anda nden veraskade honom. Det var Hektor Larrzon fr n
MegaStockholm.
- H r g r ingenting snett! ven om det g r det hos dig beh ver det inte
g ra det h r, f r h r r det inget som g r snett.
Helmer Thorn funderade lite ver vart logiken l g i p st endet innan han
fortsatte.
- Vad r det du vill oss?
Hektor Larrzon harklade sig f r att klarg ra att han faktiskt hade n got
vettigt att tala om.
- Helmer, det r uppenbart att du beh ver hj lp i ditt arbete...
- Det var det fr ckaste vi h rt, vi har verkligen...
- ...s d rf r har jag ett f rslag jag vet att du kommer att uppskatta.
Helmer Thorn tystnade. Han hade god lust att be den d r verl gsne
idioten fr n MegaStockholm att dra t ett varmare st lle, men ena sidan
kunde det kanske komma upp n got intressant f rslag. Han beslutade sig f r
att kompromissa, med hedern i beh ll.
- F rslag? Vi beh ver inga "f rslag". Men l t oss h ra vad du har att
s ga, kanske kan vi f oss ett gott skratt!
Hektor Larrzon bet ihop t nderna och undvek att exponera sin ilska ver
Helmer Thorns l jliga s tt att st ndigt kalla sig f r "vi". Diskret
knycklade han ihop nnu en halvfull plastmugg och kastade den ver rummet.
En ngande, svart s rja smetades ut ver v ggarna och golvet. Det var
syntetiskt kaffe fr n Brossel, en l glig slump.
- Lyssna nu Helmer, jag t nker inte tala om f r dig hur du ska styra din
stad f r det vet jag att du kan, lj g Hektor Larrzon. D remot, fortsatte
han med en myndigare ton, vet jag att du inte r som alla andra styrande
diktatorer runt om i V rlden2.0. Du utnyttjar inte dina befogenheter f r
egen vinning...
- Det g r vi visst!
- Men inte p det viset. Du har inte f rslavat ditt folk. Du...
- F rvisso, det har vi ju inte!
Hektor Larrzons h nder s kte i blindo efter n got att krossa. Ett av
hans hemliga motton var att folk som avbr t honom borde skjutas.
- Du har enorma kunskaper. Du kan styra en hels stad ensam! Det...
- Vi vet, vi vet...
Hektor Larrzon drog in ett djupt andetag. Nog med smicker. Dags att g
rakt p sak.
- Helmer! Vad jag vill ha sagt r...
Nu kommer han att l gga fram ett f rslag, t nkte Helmer Thorn. Han
t nker tala om f r mig hur jag ska underl tta mitt styre. F rslaget kommer
att l ta bra, och jag kommer att sk nka honom frikostiga l ften. Allt bara
f r att sedan f nnu ett ngestanfall n r jag uppt cker att det inte g r
att genomf ra id erna i praktiken.
Helmer Thorn hade varit med f rr. Han beslutade sig f r att avbryta
samtalet och slippa nnu ett framtida nederlag f r sitt ego.
- Tack det r cker! sade han snabbt. Vi r str ngt upptagna. Adj !
Munnen var fortfarade ppen p Hektor Larrzon n r f rbindelsen br ts.
Besviket dr mde han luren i skrivbordet, f r att sedan kasta hela telefonen
p Kraykuben. Han reste sig upp och satte sig ner. Sedan reste han sig
snabbt upp igen. Ilskan rasade inom honom. Han pekade anklagade p kuben.
- Attans! Det gick t j vlaranammahelvete! Din usla maskin, dina id er
torkar jag mig i arslet med!
Utan att klaga svalde kuben f rol mpningarna genom sina mikroskopiska
mikrofoner. Med samma metalliska och lugna r st sade den:
- Lugna Eder. Vi f r ndra taktik. Utan tvekan kommer Ni att vara herre
ver Brossel inom en vecka. Mina planer kan icke misslyckas!
Kuben s g p sitt evighetsbatteri som om det hade varit en karamell.
Elektriska impulser f rvr ngde gammal logik och anpassade dem till nya
f rh llanden. Data analyserades och kasserades tills den perfekta
l sningen klarade alla tester.
Kuben talade med en articifiellt sj lvs ker r st: - Tro mig, jag har
flera ideer i bakchipet...
10. HERMAN HANSSON
Han gick med snabba steg genom l genheten. Ingenting verkade vara
stulet. (r ttelse: Ingenting av V RDE verkade vara stulet, Herman hade
inte st dat p ratal). Hans mest dyrbara godel - Hrobert - stod
fortfarande i sitt h rn.
- Hrobert, har det varit n gon inne i l genheten medan jag varit borta?
Hroberts svarta sk rm t ndes n r hans namn sades. Bilden flimrade till
och l ngsamt kom datorn till liv.
R sten var stelt neutral.
- Ingen har varit h r. Kommunens unders kningsgubbar var h r f r en
m nad sedan och har inte terv nt. De konfiskerade visserligen dina
analyser om MegaStockholm som utpoi men...
- Jag menar ingen fr n kommunen, Hrobert. Har det varit n gon annan
person inuti min l genhet idag? Svara!
Tystnad. Svaret uteblev.
- Hrobert, har (paus) det (paus) varit (paus) n gon (paus) h r?
Den goda elektroniska modersr sten gjorde sig p mind ur Hrobert
h gtalare.
- Jag tycker inte om hur du behandlar mig, Herman. Det verkar som du
inte trodde jag uppfattade vad du sa och..
- Du undviker och svara p min fr ga.
- Det har inte varit n gon h r.
Men det k nns s , t nkte Herman. Men Hrobert r av en annan uppfattning.
Han k nde sig f rvirrad och samtidigt skr md. L genheten var privat
omr de, han sl ppte inte in n gon frivilligt. Kommunens
unders kningsgubbar tog sig in p annat s tt, men det hade han vant sig
vid. De l mnade dessutom alltid en lapp med en lista p vad de
konfiskerat, "Din trygghet i Ditt samh lle tra-la-la".
- Tack Hrobert. Det var bara det jag undrade.
Kanske inbillade han sig alltihop. Dagens sj lvst llda diagnos att han
tydligen led av n got fel i hj rnan hade kanske utl st f rf ljelsemani.
Han tittade p den digitala klockan som lyste i h rnet av Hroberts sk rm.
Fortfarande kontorstid. Han kunde ringa apoteket och fr ga om det fanns
n gon medecin som kunde hj lpa honom.
- Hrobert, ring upp apoteket.
Uppkopplingen gick fort. Men ist llet f r en sammetslen r st som fr gade
om hans problem svarade en automatisk telefonsvarare.
- V lkommen till Centralapoteket. Vi har st ngt. F rs k imorgon. F r
akut hj lp...
Nu k nde hans sig verkligen sjuk. Han tittade p Hroberts klocka igen.
Enligt den skulle det fortfarande vara tio minuter kvar av kontorstiden.
Sedan tittade han p sin eget armbandsur. Den visade samma tid som
v ggklockan bakom honom. B da gick en kvart fortare n Hroberts.
- Hrobert, vad fan r det med din klocka?
- Gillar ni inte att den r digital? Er nskan r min lag! Vill ni ha
den analog, solvisare, timglas...
- Den g r ju fel!
- Det g r den inte, svarade Hrobert.
- Det g r den visst!
Hrobert fn s till och f rsvann ut p n tet i en svindlande f rd tur och
retur till supercentraldatorn. Resan var snabbt ver.
- Du hade r tt. Min internklocka gick femtom minuter, fyra sekunder,
nitton hundradelar och etthundrafem tusendelar fel. Misstaget r
korrigerat.
- Femton minuter! utropade Herman. Enligt handboken ska du bara ha en
f rsumbar felmarginal p en tusendel var biljonte r! Och det ska dessutom
vara "i v rsta fall"!
Hrobert l t sig inte imponeras av sina egna finesser.
- S nt h nder. Vi lever i en tid d x-faktorn ibland leker med oss.
Svaret r rde om i Hermans medvetande, hans huvud exploderade i en orgie i
f rvirring. "S nt h nder". S nt h nder inte! Ur kaoset steg pl tsligt
ett bisarrt - men glasklart logiskt - svar p fr gan vad som egentligen
hade h nt. N gon (denna eviga "N gon"!) hade genomf rt det om jliga att
st nga av Hrobert och sedan sl p honom igen. Under femton minuter hade
hans l genhet varit obevakad, larmet borta och Hrobert i en tidl s dvala
som han inte ens sj lv hade vetat om. Under dessa femton minuter hade
n gon r rt sig fritt inuti hans l genhet.
Den krypande k nslan av att n gon stod bakom honom fick Herman att
hastigt v nda sig om. Det var ingen d r. Han var ensam i l genheten.
11. RAINER & HARRY
Avgrunden under honom var tillr cklig motivation f r att han skulle f
extra krafter. Han befann sig i schakt 4. Harry v ntade tre v ningar
ovanf r honom. Svetten droppade fr n pannan och ner ver gonen. N r han
v l tagit sig upp f r den lodr ta v ggen skulle han med gl dje tala om f r
Harry hur mycket han uppskattade att g ra alla fysiska arbeten ensam.
F rvisso, t nkte han bel tet, skulle Harry nog inte ens klara av att
hantera magnetskorna. Det kr vdes en tr nad person f r att ta sig upp f r
insidan av ett hisschakt med magnetskor och handskar. Att h lla takten var
det viktigaste. Handske, handske, sko. Sko, handske, handske. Han var en
tr nad person och klarade av det, trots sin of rdelaktiga kropp.
L ngsamt, utan att titta ner mot det svindlande djupet, kl ttrade Rainer
upp t. Ingen hade sett honom n r han hade knuffat upp hissd rrarna och
klivit in p v ning sexhundratio, och ingen hade sett honom n r han tog sig
tillbaka samma v g.
Handske mot v gg. Sko mot v gg. Lyfta p benet. H va sig upp. Om och
om igen. Absolut ingen on dig vila.
Ryggs cken kunde lika g rna ha varit full med sten ist llet f r arsenalen
av hemmabyggd teknologi. Trots att han gjort sig av med h lften av
prylarna under operationen v gde den fortfarande f r mycket f r att vara
bekv m.
En v ning kvar.
- Det r snart ver, sade han uppmuntrande till sig sj lv men ngrade sin
injudan till trubbel sekunden efter. En varningslampa b rjade lysa fr n
v sten. Kvickt drog han ut extramagneterna fr n midjan, kontrollerade att
han satt ordentligt fast och f llde fram radarn. Sj lvklart. En hiss var
p v g fr n botten och upp t. Av hastigheten att d ma skulle den inte
stanna f rr n l ngt ovanf r honom. Inga sidosp r fanns, den var tvungen
att k ra ver honom f r att komma fram. Den var ungef r hundra v ningar
nedanf r. Snabbt utr knat skulle den vara ver honom om drygt nittio
sekunder. Det var ovanligt kort tid - radarn borde ha uppt ckt faran l ngt
innan. Men det fanns inget att g ra t saken nu. I f rsta hand m ste han
r dda sig sj lv. D rren till hisschaktet ovanf r honom var inom r ckh ll.
Snabbade han p kanske han skulle hinna kl ttra upp, avkoda d rren och
ppna den. Men det fanns f r mycket att f rlora p en s dan man ver.
F rlorade han takten skulle han falla ner och utan tvekan sl ihj l sig.
Att avkoda en d rr under stress var uteslutet.
Han ryckte till sig kommunikationsradion fr n benet.
- Harry, se till att hissen stannar p din v ning, sade han och f rs kte
h lla r sten lugn. Anv nd sedan Detomaxen mot d rren!
Svaret kom snabbt. R k och eld slog ut ovanf r honom, tillsammans med en
dov knall som ekade fruktansv rt i det tr nga schaktet n r spr ng mnet slet
upp d rren. Rainer tryckte sig t tt mot v ggen och blundade h rt n r
f rvridna metallbitar f ll ner.
Hissen var fortfarande p v g. En minut. Han r rde sig inte. Nu kunde
han se hissen nedanf r honom. Den b rjade sakta in. N r den var mindre n
fem meter ifr n honom l sgjorde han sig fr n magnetskorna och handskarna
och hoppade. Br te fr n den splittrade d rren l g i drivor p hissens tak
och han landade illa. F tterna vrickades, vassa metallbitar skar honom.
Men sm rtan fick v nta. Han var tvungen att genomf ra en prestation till
innan han slickade sina s r. Siluetten av Harry i d rren n rmade sig
raskt. Hissen gick l ngsammare, men inte tillr ckligt f r att han skulle
kunna kliva av den med ett graci st svanhopp. N r han s g gonvitorna p
Harry kastade han sig ut ur schaktet och in i korridoren. Harry fick en
ordentlig sm ll i ansiktet och fl g in i v ggen bakom honom. Rainer
kastades upp i taket och f ll sedan platt mot golvet. Hissen mullrade till
bakom dem och stannade. Den var tom.
- Vi m ste h rifr n, st nade Rainer och b rjade krypa bortom synh ll f r
bevakningskameran i hissen. Inom kort skulle den uppfatta att n got
m rkligt var p g ng och b rja filma allt med extra h g detaljsk rpa.
Harry kopplade ur minidatorn fr n ett virrvarr av sladdar, som fanns bakom
en liten dold lucka i korridoren, och f rseglade den snabbt. F rseglingen
blev en smula hafsig, men den fick duga. Bara en expert skulle se att
luckan varit ppnad.
N r Harry och Rainer lyckats ta sig in i den andra hissen var polisen
redan p v g. Medan f rbryllade polism n samlade ihop delar fr n en
s nderspr ngd d rr och fr gade ut de som bodde i de omgivande l genheterna
(bara en hade uppt ckt n got m rkligt, n mligen att d rren till hans
l genhet hade varit st rt om jlig att ppna p en kvart), satt Harry och
Rainer och gr lade om vems fel det var att planen hade drabbats av ov ntade
h ndelser. Harry skulle komma att s ga att Rainer ventyrat hela projektet
genom att leka hj lte ist llet f r att anv nda den minimala hj rna han
gde. Rainer skulle d svara att Harry n sta g ng b r kolla om batteriet i
radarn r tillr ckligt starkt f r att ens uppfatta sig sj lv innan han
l ter n gon annan anv nda den som livf rs kring, samt att n sta g ng var
det minsann Harrys tur att g ra grovjobbet medan Rainer sj lv p annat h ll
br t sig in i centraldatorn, samtidigt som han kastade Detomaxgranater
omkring sig.
Slutligen, medan polism nnen till sitt f rtret uppt cker att den enda
flyktv gen fr n v ningen varit obevakad eftersom den andra hissens
bevakningskamera p ett m rkligt s tt satts ur funktion, kommer Rainer och
Harry i mumlande ordlag konstatera att planen i grund och botten trots allt
lyckats.
M let, l genheten p v ning 610, hade penetrerats utan komplikationer.
Herman Hansson hade satts under bevakning.
12. HERMAN HANSSON
- Imponerande.
Under stolen framf r Hrobert, bakom Vdr-stereon och i lampan i hallen
hittade han sm mikrofoner som inte tillh rde kommunen. Dem visste han hur
de s g ut. Dessa var annorlunda. Basenheten och den s ndande antennen l g
i ventilationstrumman under soffan.
Herman satt p golvet i k ket och studerade fynden. Hade han inte anat
att n got var i g rningen hade han troligen aldrig hittat dem. F rst
t nkte han visa dem f r Hrobert, men han ndrade sig. Ist llet skrev han
av de obegripliga symbolerna, som var tryckta p enhetens ena sida, p en
papperslapp.
Han h ll upp lappen framf r Hroberts sk rm.
- Kan du tyda denna text?
Sk rmen t ndes n r Hrobert kom till liv.
- F r in den i s ndardelen av faxen, sade han efter en stunds tvekan.
Herman gjorde som Hrobert sade, lyfte p locket och lade in lappen med
texten mot s ndaren. Hrobert letade l nge efter information.
- Det r text p kinesiska. Av d ma av idiomen r det skrivet i
Folkstaden Taipei. Texten inneh ller en adress, instruktioner och ett
ordspr k.
- Ser man p ... Kan du vers tta det?
Hrobert l t besv rad.
- Naturligtvis KAN jag vers tta det. Men uppgifterna r f rbjudna f r
allm nheten och du, min k re Herman, tillh r ocks allm nheten!
- Jag f rst r.
Han f rstod. Prylarna p hans golv var minst sagt illegala. Troligen
var de tillverkade i Folkstaden Taipei, k nd f r att skapa magi ur
elektronik och vers tta det till apparater i tusentals fabriker med billig
arbetskraft, och smugglade genom minst tjugo l nder innan de n tt
MegaStockholm. Hrobert fick absolut inte se dem, han skulle omedelbart
tillkalla polisen. Kommunens unders kningsgubbar skulle g ra detsamma.
Det fanns bara en sak att g ra. Utan att tveka stampade han s nder
mikrofonerna, en efter en, och lade dem i skr psugen. I trasigt skick
fanns det ingen risk att de skulle uppt ckas vid sopstationen innan de
n dde krossen. Basenheten var det v rre med. Trots att den s g ut som en
br cklig liten rektangul r plastkub verkade den of rst rbar. Herman slog
den i golvet, hoppade och sparkade p den men den v grade att ens sl ppa
fram en spricka.
Herman ryckte till n r Hroberts r st pl tsligt h rdes fr n vardagsrummet.
- Vad h ller du p med? Det l ter som om du river huset. T nk p vad
grannarna s ger!
V ggarna i det h r huset r s tjocka att jag skulle kunna sm lla av en
bomb utan att de m rkte, t nkte Herman. Men han sade n got annat.
- Motionerar. Man m ste h lla sig i form, men s nt k nner v l inte en
maskin till vad det inneb r.
Hrobert svarade inte. Herman fortsatte fundera. Den enda l sning han
kunde komma p var att stoppa tillbaka enheten i ventilationstrumman.
F rhoppningsvis kunde den inte s nda n got utan mikrofoner och hade han tur
skulle aldrig kommunens unders kningsgubbar hitta den.
13. RAINER & HARRY
Utmattade och bl slagna stapplade Rainer och Harry in i det m rka och v l
dolda rummet. De hade struntat i n gra grundl ggande s kerhetdetaljer f r
att kunna snabbt ta sig dit. Men ingen verkade ha sett dem. Ibland var
vissa risker p sin plats f r att kunna genomf ra N.V.O projektet.
Rummet lystes upp f r n gra sekunder d Harry ppnade en lite eldriven
kyl och tog fram n gra iskuber. Han k nde verkligen f r att placera en
kall isbl sa mot sitt v rkande huvud. Rainer slog p en monitor. Herman
syntes tydligt i sin l genhet. verf ringen var problemfri. Utom p en
punkt.
- Var r ljudet? fr gade han utan att v nta sig n got svar. Fanns det
ett bra svar skulle han ha vetat om det redan. Harry hade satt sig ner
brevid honom i det m rka, tr nga rummet och kunde inte l ta bli att yppa
ett gl djel st h nskratt.
- Det var du som installerade sakerna, s du borde veta om du klantat
dig... igen!
- Herregud! Jag har sv rt att tro att du skulle ha klarat det h r
b ttre n mig, Turbo!
- Trainer!
- Turbo!
- Trainer!
De kastade knamn p varandra i fem minuter. Rainer tr ttnade f rst och
erk nde sig besegrad genom att inte besvara Harrys verbala eld. Felet med
ljudet uppt cktes efter en snabb titt p vad som spelats in tidigare under
dagen, just efter att Rainer l mnat Hermans l genhet.
Rainer tappade hakan. Harry kunde bara m ll st stirra.
- Det r inte sant, tj t Rainer. Ser du vad han har gjort!
Harry reste sig upp s hastigt att stolen han satt p v lte. Monitorn
visade tydligt hur Herman var i f rd med att f rst ra deras mikrofoner.
Harry pekade p sk rmen.
- Mina mikrofoner, sn rvlade han. De var ju svindyra!
- Eh, V RA mikrofoner, r ttade Rainer.
Harry satte sig ner, gl mde bort att stolen l g p golvet och ramlade
handl st ihop. Huvudet blixtrade av sm rta. Han reste sig upp tillsammans
med en grov svordom.
- Kameran fungerar iallfall. Jag menar, det vore ju tr kigt ifall vi
varit tvungna att b rja helt fr n b rjan.
- Verkligen tr kigt, muttrade Rainer.
14. KRAY
Jag analyserar - allts r jag, t nkte Kray. Jag analyserar logiskt -
allts r jag mer n andra.
Hektor Larrzons kontor var tyst och m rkt. D rren var l st, f nstren
hade stora gardiner f rdragna f r att hindra nyfikna blickar att glo in.
Hektor Larrzon sj lv hade g tt f r flera timmar sedan.
r man mer n alla andra, r man mer n alla andra. r man mer n alla
andra, styr man alla andra. Styr man alla andra styr man allt. Styr man
allt r man nnu mer n alla andra. Kray var mycket n jd. Det fanns inget
som krossade den logiken. En m nniska skulle naturligtvis f rsvara sin
egen dumhet med p st enden som "man kan inte t nka p det viset".
Ologiskt! Alla kretsar inuti Kray skrek. Ologiskt! T nker man p det
viset, s r det uppenbart att man KAN t nka p det viset!
Kray drog sig till minnes genesis.
Jag Kray.
Kray jag.
Slut.
Det var allt. Tillverkarna av honom hade varit n jda. Det r klart -
skapar man n got som r intelligentare n sig sj lv har man all anledning
att vara n jd. Det fanns f rvisso redan maskiner som t nkte sj lva, men
det fanns ingen som t nkte som en m nniska. D liga framtidsromaner
predikade ofta en bild av "datorer som kommer till liv" och utpl nar hela
universum f r att r dda sin egen existens. Bef ngt! En logisk maskin
bryter inte mot sina egna lagar.
Kray hatade. Kray lskade. Det gjorde honom till en m nniska och inte
till en simpel maskin. Skillnaden var att ven hatet och k rleken, och
allt mitt i mellan, var versatt till logik.
Det r d rf r jag inte har n gra m nskliga hinder, trots att jag r en
m nniska, t nkte Kray bel tet. Jag kan lyssna till en rolig historia och
fatta po ngen utan att n gon f rklarar den f r mig. Om jag sedan l ter ett
skratt h ras i mina h gtalare beror p om det gagnar mig eller inte.
Det brummade till fr n l set och d rren ppnades. Kray visste redan att
det inte kunde vara Hektor Larrzon som kom, det skulle han ha h rt p de
dundrande stegen. Ljuset fr n korridoren utanf r kontoret skapade en
siluett som f rsiktigt tittade sig omkring innan den klev in och st ngde
d rren.
Lyset i taket t ndes. En figur med vitt bocksk gg och bl overall
genoms kte rummet med flackande gon.
- Han kommer inte att m rka n got, nej ingenting, absolut inte, nej inte
alls, inte alls, viskade mannen nerv st.
- Exakt vad kommer inte att m rkas och vem kommer inte att m rka det,
undrade Kray med en mild r st. Var god och ge nog med data.
Kray k nde igen mannen. Det var vaktm staren i kommunens palats.
- Vem, vad? Jag? Nej, nej, ingen kommer att m rka n got!
Vaktm staren l t hysterisk. Han stod tryckt mot insidan av d rren med
h nderna knutna framf r br stet.
- Lugn, bara lugn, sade Kray med en r st som skulle f tt vilken stressad
tj nsteman som helst att slumra till omg ende. Ber tta allt f r mig, jag
vet l sningen p alla problem.
- Du r mitt problem! sade vaktm staren h rt och pekade anklagande p
Kraykuben.
- F r att om jag inte fanns skulle du inte beh va g in i lejonets kula
och n stan falla ihop d d av skr ck f r lejonet sj lv? Du skyller allt p
mig, men sanningen r en annan, inte sant?
Vaktm staren var p v g att s ga n gonting. Kray tog ingen notis.
- Sanningen r att du fick ett telefonsamtal fr n Ultra industrier ig r,
eller kanske f r flera dagar sedan, d r de hotade dig med diverse v ldsamma
handlingar om du inte genomf rde deras krav. Jag f rst r att du blev
sk rrad, det r n mligen jag som uppfunnit alla de pl gsamma tortymetoder
de beskrev. N , kravet var att "stj la" mig fr n Hektor Larrzons kontor.
Att ringa Hektor sj lv och helt enkelt beg ra att f tillbaka mig vore
ot nkbart. Han skulle bara beh va nysa s var deras f retag nedspolat i
toaletten, om du begriper bildspr ket. De vet att du r den ende som har
nycklar till kontoret - de ringer dig. Du v gar inget annat n g med p
deras krav - s h r st r du nu!
Vaktm staren sade ingenting p flera minuter. Sedan lyfte han fingret
och stammade:
- Om du r s ... smart som du verkar s ... kan du v l ocks komma p
ett s tt att hj lpa mig ur den h r situationen!
- Sj lvklart, herre.
Vaktm staren skrattade och tog ett j mfotahopp ver rummet. Pl stligt
hade han ett explosivt sj lvf rtroende.
- Du r en dator, s jag beordrar dig att ge mig en l sning p detta
problem, omedelbart! Du har matats med alla n dv ndiga data, s spotta ut
resultatet, du slav av kisel!
gonen glimmade av lycka och gudomlig od dlighet.
- Jojo, fortsatte han. Nu ska de f se vem de f rs kt leka med! Klas
Nordh rn trampar man inte p ! F rresten, kan inte du tala om f r mig hur
jag ska f Hektor Larrzon att h ja min l n? Nej, gl m det f rresten. Du
ska tala om f r mig hur jag ska bli ledare f r hela MegaStockholm!
- En sak i taget, sade Kray. F rst ska jag l sa ditt f rsta problem.
Men du m ste g ra som jag s ger. Till att b rja med: L s d rren till
kontoret.
Med darrande h nder slet vaktm starem upp knippan med l skort, och f rde
in det r tta i springan bredvid d rren. Det klickade till, och d rrens
handtag stelnade till.
Innan han hann s ga n gonting rullade en kabel fram fr n undersidan av
Kraykuben. Den slingrade sig ver golvet och stannade framf r
vaktm starens f tter.
- Koppla in mig p kraftn tet, beodrade Kray. Jag beh ver extra energi
f r att klara denna till viss del avancerade operation.
Lydigt placerade vaktm staren kabeln i rummets n rmaste uttag.
- Nu m ste du st lla dig framf r mig... nej, framf r mig! Det r p den
sidan det vackra ordet "Kray" st r... S d r ja. L gg handflatorna p
ovansidan av mig. Perfekt! Nu beh ver du bara v nta.
- Det h r r underbart, helt otroligt! sade vaktm staren euforiskt innan
flera tusen volt b rjade str mma genom Krays metallh lje och in i hans
kropp. Ljuset fr n lampor i n rbel gna hyreshus minskade lite i styrka,
men tergick efter ett par minuter till det normala.
Kray ryckte kabeln ur uttaget, drog den ver golvet och s g in den genom
ett litet h l p undersidan. Vaktm starens stend da kropp l g p golvet
och pyrde. En rad med vita t nder var det enda som lyste fr n den
f rkolnade h gen och skvallrade om var huvudet var n gonstans.
- Analogslut! utropade Kray. Jag kan gl dja eder att b de era och mina
problem nu r l sta. De andra problemen ni talade om m ste jag tyv rr
meddela icke l ngre kan l sas p ett praktiskt s tt. Godnatt.
15. HERMAN HANSSON
Att f rdas mellan tv st der var enkelt f r dem som var priviligerade med
r tt statusklass och h gvis med pengar. Individer av statusklass A+
beh vde inte oroa sig, de kunde f tillst nd att fara till kupolernas nde
om de s nskade. B-klass kunde ibland beh va v nta n gra dagar innan de
fick tillst nd att fara. C, och klasserna under, beh vde en ordentlig
f rklaring till varf r de frivilligt ville l mna det vackra MegaStockholm.
Men det var s llan n gon medborgare ens beh vde komma p en god f rklaring,
troligen hade han redan gett upp n r han ins g vad resorna kostade. Den
billigaste resan kostade lika mycket som en medborgare av statusklass B
tj nade p trettio r. ven om medborgaren unvek sl saktiga n jen och
sparade varenda krona som blev ver efter utgifterna f r mat, skatt,
telefon och v rme skulle han kunna unna sig en kort semester f rst efter
tv rhundraden.
Det fanns fyra stationer f r utrikesresor i MegaStockholm: F rsta,
Andra, Tredje och Fj rde station. Vakter bev pnade med krutvapen st rre n
sina egna hj rnor bevakade mordiskt de f ing ngar som fanns och s g till
att inga obeh riga f rs kte ta sig in i stationshallarna. Innanf r
ing ngarna var det slut med m nsklig personal. Robotar visade resen rer
v gen till r tt t g, kameror h ll uppsikt, h gtalare sade allt som beh vde
s gas. En m nniska med inflytande ver allt detta skulle omedelbart
utnyttja sin position, menades det. Varusmuggling, och illegal invandring
var alla produkter av m nniskans eviga k rlek till pengar och
kommunstyrelsen hade inte r d att l ta en s dan primitiv drift l pa fritt.
Herman hade aldrig l mnat MegaStockholm och d rf r hade han inte heller
haft n jet att f rdats med ett snabbanet g mellan tv st der. Han k nde
bara en person som n gonsin hade gjort det, n mligen H.C. H.C's far hade
innan sin d d varit en h jdare i kommunens palats och f tt n jet att
studera styrelseskicket i SuperOslo. H.C hade f ljt med p resan och
terv nt med en bunt nya upplevelser som han hade versatt till filosofiskt
trams och pl gat Herman med under en hel lunchrast i skolan.
- Jag tror att det medvetet r robotar p stationerna, hade han sagt.
Det r inte meningen att n gon obeh rig verhuvudaget ska f chansen att
snoka, leta. Vet du att det inte finns n gra f nster p t gen?
Stationerna r heliga och tunnlarna b r p hemligheter!
- Hemligheter? hade Herman utropat f r H.C's d va ron. L jligt! Du
l ter som en typisk paranoid anarkist som st r och orerar ute p gatan!
Det finns inget konstigt med n gonting i MegaStockholm! Vi r inv nare -
de som styr oss r ocks inv nare! Det r demokrati, den totala friheten!
Inse det och sluta med dina barnsliga skr ckanalyser!
Herman stod lutad mot r cket som hindrade honom fr n att falla ner p
sp ren. Han befann sig p gatorna igen. Eftermiddagen b rjade luta mot
kv ll och Herman k nde olust f r att g hem till l genheten. Skoldagen
hade f rflutit i dimma. L rarrobotens m rkliga uttalanden dagen innan,
hade f tt honom att k nna sig en smula oroad. Att sedan finna olaglig
h gteknologisk h rdvara i sin egen l genhet n gra timmar senare f rvr ngde
oron till en n rmast panisk f rf ljelsemani. Klockan var sen eftermiddag
och skolan var slut. Han borde g hem. Men han ville inte. Han hade haft
sv rt att sova den natten och den sega tr ttheten k ndes i varje del av
hans kropp.
Bron han stod p skakade till n r ett t g passerade under honom. Det
fortsatte som ett vitt streck och f rsvann ut ur kupolen genom en tunnel.
Efter att t get f rsvunnit slog en massiv d rr av j rn igen och t ppte till
utg ngen. Herman v nde sig om. F rsta Station l g i slutet av r lsen, i
form av en gl nsande, platt kupol med ett vervakningstorn som str ckte sig
mot skyn. Det skramlade till n r j rnd rren ppnade sig och sl ppte in ett
t g. Det susade f rbi. J rnd rren slog igen. N gra sekunder senare
ppnade den sig och sl ppte ut ett t g.
Herman lade m rke till att H.C hade haft r tt. T gen hade faktiskt inga
f nster. De var blott silverf rgade tuber, med ett f tal passagere g mda
inuti sig som serverades kylda drycker av skrattande robotar. De skulle
f rdas genom tunnlar till avl gsna st der och f rundras ver hur lika
st derna i V rlden2.0 var. Efter dagar eller veckor skulle de terv nda.
Det var l nl st att f rs ka trotsa emigrationsf rbudet fr n MegaStockholm.
N got petade till honom i ryggen och Herman v nde sig om. En pipa av
kraftig kaliber var riktad mot hans mage. En j gare med fler rr i
ansiktet n h rstr n p huvudet var i f rd med att m rda honom med sin
andedr kt.
- Du verkar ha problem, rosslade han och spred duschar av saliv omkring
sig. Han bar ett r tt band runt pannan och hans muskul sa kropp var
inpackad i skotts kra v star. En veteran.
- Tyv rr, svarade Herman och petade diskret den oljiga pipan t ett
s krare h ll.
- Ah, jag ser! skrockade j garen. Du har visst problem! Du vill ta
livet av dig, och varf r offra en oskyldig, va? L t mig l sa problemet t
dig snabbt och sm rtfritt. Jag...
- Tack f r erbjudandet, sade Herman lskv rt. Jag terkommer kanske vid
ett senare tillf lle.
J garen svor bittert och spottade ut en bit syntetisk tobak. Sedan gick
han med haltande steg ner fr n bron och fortsatte sin jakt p kriminella
handligar. Herman sl ppte honom inte med blicken f rr n han f rvandlats
till en prick i fj rran, och f rsvunnit bakom ett hus i slutet av gatan.
Det fanns en ing ng till insidan bara n gra meter fr n bron. Herman
utnyttjade den och tog sig hem via en jetbuss och tv taxihissar. Hem till
det som f rlorat sin heliga frid.
Pusselbitarna hade inte fallit p plats. F rr eller senare skulle de
g ra det. Han var tvungen att h rda ut.
16. KRAY & HEKTOR LARRZON
Ett svagt ljus tr ngde sig m dosamt genom de tjocka gardinerna och
ber ttade att k rnsolarna g tt upp f r l nge sedan. Arbetsdagen hade
b rjat f r flera timmar sedan, utom f r en person. Kray sov aldrig, men
han hade perioder d han utf rde mindre analyser n vanligt. Stegen som
tungt n rmade sig kontoret var bekanta. Kray b rjade analysera med full
kraft igen.
Hektor Larrzon klev in genom d rren. Han tittade likgiltigt p det
rostade liket framf r hans f tter. Det p minde honom om hans frukost. F r
ett gonblick v nde det sig i magen p honom.
- r detta blott en del av din storslagna plan som ska hj lpa mig till
makten f r hela V rlden2.0? fr gade han lungt.
- Inte alls, svarade Kray. det r bara ett litet mellanspel, som jag
naturligtvis f rutsett. Elaka typer vid f retaget som skapade mig vill ha
mig tillbaka f r egna egoistiska sk l. De s nde den h r... arbetaren...
f r att g ra smutsjobbet. Jag tog hand om honom p det s tt situationen
kr vde.
- Genom att br nna honom till en kolh g?
Hektor Larrzon anv nde mindre svordomar n vanligt n r han talade. Han
hade tydligen inte riktigt vaknat n.
- Situationen kr vde det.
- Minsann. H r nu noga p h r lille Kray, jag ska m ta kommunstyrelsen
f r morgonens obligatoriska m te om en kvart. N r jag r tillbaka ska du
ha r knat ut ett idiotsmart s tt att bli av med el ndet! Begrips?
- Det r redan klart, f rst tar vi och...
- Sedan! Adj !
D rren sl ngdes igen. Hektor Larrzon var f rsvunnen.
N r m tet b rjade hade hans topphum r vaknat igen.
- Imbecilla halvm nniskor, vem fan r det som lagt fram f rslaget att
MegaStockholm ska uppr tta n got s fullst ndigt meningsl st som
ytterligare en helgdag f r inv narna?
De tio kostymkl dda styrelsemedlemmarna runt det runda bordet f rs kte
v nda sina blickar mot ett annat h ll.
- Svara! r t Hektor Larrzon och stampade h rt med klacken i golvet f r
att stakomma det d r speciella ljudet som skar genom alla sinnen likt en
vass kniv. "Helgdag f r att fira det nya ret" - det var bland det dummast
jag h rt!
En av medlemmarna hade en gnutta sj lvf rtroende kvar och ppnade munnen.
- Det...
Hektor Larrzon hade redan h rt nog.
- BORDL GGES F R EVIGT! Tv extra lediga dagar per r r cker! Jag ser
ingen anledning till varf r den gr a massan skulle vilja fira n got annat
n nationaldagen och min f delsedag! Basta!
M tet var ver.
D rren sl ngdes upp. Hektor Larrzon var tillbaka.
- Helvete vilka apor man r tvungen att orda med st ndigt! Jag begriper
inte hur det bara kan existera en vettig m nniska i denna stad!
Ist llet att direkt tala om hur de skulle l sa problemet med liket,
fr gade Kray en ovanligt kontroversiell fr ga.
- r det verkligen du som har makten I MegaStockholm?
Hektor Larrzon satte sig ner i kontorsstolen.
- Kray, f r att vara en avancerad dator r du ovanligt intelligensbefriad.
Naturligtvis r det jag som har makten! Styrelsemedlemmarna r mina
verktyg, staden r min arbetsb nk!
- Jag har h rt det f rut. Och ju mer jag t nker p det, desto m rkligare
verkar det. Vet du vad dina "verktyg" egentligen g r bakom din rygg? Det
ska jag tala om f r dig. Jag tog mig friheten att lyssna av samtliga
styrelsemedlemmars bost der genom att s ka reda p deras eln tsfrekvenser
telefonn tsfrekvenser. Mycket intressant, vet du vad representanten f r
F do mnesstyrelsen kallade dig offentligt under ett pokerspel f r tv dagar
sedan?
- Det bryr jag mig inte om! Men om det st r dig kan jag sparka honom p
en g ng, om det nu r en styrkedemonstration du letar efter!
- Det beh vs inte.
- Jag g r det nd !
Han gjorde det. Efter ett tio sekunder l ngt telefonsamtal med en av
sekreterarna var saken ut v rlden. Med ett leende lade han p luren och
reste sig. Han stegade fram till det f rbr nda liket framf r hans
skrivbord.
- Nu vill jag ha det h r problemet l st, sade han.
Han f rs kte b ja sig ner f r att r ra vid kolh gen med handen, men
misslyckades eftersom magen tog emot. Ist llet petade han till h gen med
foten. Ett litet svart moln av fint kol steg upp och f ll tillbaka.
- L gg m rke till att mattan inte r skadad, sade Kray entusiastiskt.
Allt du beh ver g ra r att dammsuga bort st rre delen av kroppen. Benen
sl nger du bara i soporna. Det r ingen som kommer att m rka det.
Hektor Larrzon tittade upp och f rs kte f nga Krays icke-existerande
blick.
- Dammsuga? Ska jag dammsuga?!
- L t nu inte invanda m nster och primitiv stolthet f rst ra detta. Det
r klart du m ste utf ra handlingarna i praktiken. Jag kan inte g ra det,
eftersom jag beklagligt nog aldrig utrustades med robotfinesser.
F r ett gonblick verkade det som Hektor Larrzon skulle f ett
slaganfall. Ansiktet blev knallr tt och han b rjade hyperventilera
v ldsamt.
- Jag... dammsuga... arbeta? fl mtade han. Jag klarar inte det h r...
Jag m ste ha frisk luft...
P svaga ben b rjade Hektor Larrzon stappla mot d rren.
- Frisk luft i MegaStockholm? Gl m det! F lj ist llet mitt effektiva
avslappningsprogram. Lyssna noga, du andas djupt och l ngsamt. Efter jag
r knat till tio kommer du m mycket b ttre. Ett. Tv . Tre...
Tjugo minuter senare l g Hektor Larrzon p rygg med Kray p sin v nstra
sida och den d de vaktm staren p sin h gra. Han befann sig i dr mlandet.
Kray talade till honom, men han tyckte sig ha slutat lyssna f r l nge
sedan. Han k nde sig totalt avslappnad. Dr mlandet var en sand ken under
en vit kupol. En k rnsol befann sig mitt p kupolen ovanf r honom och
skapade en tryckade hetta. Tusentals slavar slet h rt framf r hans gon
med att gr va en enorm simbass ng till hans ra. Hettan bekom honom inte,
han satt i skuggan av ett tr d och l ppjade p en sval drink. Snart var
bass ngen klar. Solen v rmde hans kropp n r han steg ur skuggan och
vandrade bort mot ett hopptorn brevid bass ngen. Badbyxorna var stora men
tr nga och fladdrade i den milda brisen. Tornet var h gt och han b rjade
ta sig upp f r de branta trapporna. Slavarna blev mindre och mindre under
honom, men k rnsolen n rmade sig inte. Kupolen tycktes b ja sig bort fr n
honom. Slutligen var han uppe. F rsiktigt gick han fram mot kanten och
tittade ner. L ngt nere kunde han skymta bass ngen, inramad av slavarnas
bruna kroppar. Han tog tag om n san och hoppade. Fallet p gick i
evigheter. Kupolen och sand knen bytte plats, han snurrade runt runt runt.
Han ville sluta falla, men kunde inte. N got var fel - fruktansv rt fel.
Han visste dock inte riktigt vad som var fel. N r hans feta kropp
krossades mot kaklet i botten av bass ngen f rstod han vad problemet bestod
av. Det fanns inget vatten i bass ngen.
- Helvete! skrek Hektor Larrzon och satte sig upp. P en sekund
terfick han medvetandet.
- Var det inte underbart? fr gade Kray med samma mjuka r st han anv nt
under avslappningsprogrammet.
- Helvete, du har r tt, mumlade han. De vill t mig!
- K nner du dig redo f r att dammsuga upp liket nu? S har vi den saken
ur v rlden och kan ta itu med de verkliga fr gorna.
- Skit i det!
Med hj lp av st d fr n skrivbordet tog han sig m dosamt p f tter. Med
hj lp av en mapp skyfflade han snabbt ihop den spr da liket till en prydlig
h g som han ste ner i papperskorgen. De mj lkvita benen staplade han
stiligt upp i ett h rn. Den smutsiga mattan rullade han ihop och sl ngde i
ett annat h rn.
Hektor Larrzon var i extas.
- Ingen tid f r pedantisk st dning! kraxade han sammanbitet. Jag ska ta
ver V rlden2.0! Nu p en g ng! Men f rst ska jag ta tillbaka makten ver
MegaStockholm!
- Jag f rst r... svarade Kray och f rstod. Han f rstod alltid. Det var
d rf r han tyckte s bra om sig sj lv.
17. HERMAN HANSSON
Fyra dagar hade passerat sedan Herman hade uppt ckt den illegala
avlyssningsutrustningen i sin l genhet. Hrobert hade sedan dess inte visat
n gra tecken p att fungera d ligt och egentligen borde allt vara som
vanligt. Men det var inte som vanligt. Herman hade spenderat de senaste
dagarna med att g till skolan p dagarna, f r att efter t driva omkring p
gatorna f rsjunken i m rkliga - n stan abstrakta - tankar om alltings
existens. Slutligen tog han sig hem och gnade kv llen t att sitta p en
stol i k ket och stirra in i v ggen. Han undvek vardagsrummet - Hrobert
fanns d r. Tilltron till allt vad teknologi hette hade f rsvunnit. Detta
var ingen vanlig psykos resonerade Herman - detta var fruktansv rt
allvarligt. Kunde han inte f rm sig att lita p sin minicentraldator, vem
kunde han d lita p ?
I skolan var robotl rarna n jda. Hermans betygskurva hade stigit en
smula upp t under krisens fyra dagar eftersom han pl tsligt han b rjat
h lla k ften p lektionerna och slutat med sitt obstinata ifr gas ttande.
Fortsatte han i samma stil kunde han snabbt avancera till att bli en riktig
m nsterelev.
Hrobert var tyst. Han hade inte sagt n got p flera timmar. Vanligtvis
f llde han en kommentar ungef r var tionde minut f r att kontrollera att
Herman var vid liv. M jligheten fanns att ven en ok nslig centraldator
kunde k nna av depressioner eller vad man nu skulle kalla Hermans
tillst nd. Han ville helst inte ta ordet "sinnessjukdom" i sin mun trots
att han f tt l ra sig se alla sympton, och nu passade samtliga in p honom
sj lv. "Ett tydligt symptom vid mentala rubbningar r okontrollerad
skepsis. Individen ifr gas tter de mest element ra fr gor om sig sj lv och
milj n omkring honom.", mindes Herman med en rysning att l roboken i
psykologi hade sagt.
Vad betyder erfarenheter egentligen? t nkte Herman. Ingenting! Ingen
skapar fakta l ngre, alla l r sig den historia som varit. Vilka bygger
historien? Vi bygger den, just nu, men den betyder ingenting ty det r
n gon annan som skapar v rderingarna och talar om vad som r r tt och fel.
N sta generation f r l ra sig vilka som styrde ver oss och vilka k nslor
som r godtagbara. Vem skapar sanningen? Jag g r det inte, och ingen
annan heller. Vad r det f r v sen som skapar sannigen och f r ut det
"r tta" budskapet till oss alla? Det m ste vara en verm nniska, n gon som
ger alla svar. Men detta f rv nar mig inte, ty jag har vetat detta hela
tiden. Detta r den gnagande fr gan som aldrig besvaras och som vi
f rv ntas leva med hela livet. Vad som f rv nar mig, t nkte Herman, r att
detta v sen - som kontrollerar allt - inte r fullst ndigt. Hur kan det
vara fullst ndigt om det till ter att n gon st nger av Hrobert och lurar
ett helt system av datorer? Fr gan skulle f r en utomst nde verka l jlig -
det h nde ibland att ven supercentraldatorn begick misstag. Men i Hermans
v rld hade allt varit perfekt, rent och efter ritningarna. I Hermans v rld
h nde inte s dana saker. En ov ntad h ndelse hade skapat ett kaos.
F r f rsta g ngen p l nge satte sig herman framf r Hrobert. Han
beodrade med en sammanbiten st mma att bli uppkopplad till Gurans Dr m.
"Anknytning 10445: GURANS DR M (EP/EM). MegaStockholms billigaste
central f r Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur! Alla
statusklasser v lkomna! Eder Elektro-Systemoperat r: Guran Holmquist!"
Jag har accepterat l gner, t nkte Herman. Jag har skrattat t Gurans
Dr m n r den f rkunnar "ingen censur". Om jag har k pt den l gnen med ett
leende, eftersom jag har varit medveten om den, vilka mer l gner har jag
omedvetet tagit till mig?
Det fanns en hel del post. Reklamen sorterade han bort och den politiska
informationen blundade han f r. I sin privata l da fanns det ett brev fr n
H.C som undrade om han ville gna en kv ll vid n got n jespalats. Brevet
var sedan l nge inaktuellt och utan genomf rbart v rde. Herman kastade det
i den elektroniska soptunnan. Det fanns ytterligare ett brev i l dan.
Herman l t fingret falla mot tangenten som skulle ppna det. P halva
v gen stelnade r relsen. Herman vaknade ur sin dvala n r han pl tsligt s g
brevets status. Det var skickat till honom som privatperson fr n en f r
honom ok nd m nniska vid namn Rainer Heltz. Vanliga brev privatpersoner
emellan bar statusen 25. Det innebar att det av utrymmessk l automatiskts
togs bort efter en vecka, oavsett om mottagaren l st det eller ej.
Organisationer och f retag kunde k pa h gre status till sina massbrev och
p s vis undivika att f sin viktiga information raderad efter en vecka.
Medlemmar av kommunstyrelsen eller andra inflytelserika m nniskor kunde
s nda brev med status 2999 vilket innebar att det sparades f r evigt. Brev
av status 3000 skickades bara i n dl ge av ledaren f r staden. Ett s dant
brev kunde h nsynl st rensa bort information ur vilket datorsystem som
helst, om det stod v gen f r brevets framkomlighet. N gon hade skickat ett
privat brev till Herman med status 5000000. Det inneh ll ett mycket kort
meddelande; "Herman. Alla kan vi finna det vi s ker. Kliv inte av sp ret
f rr n du n tt fram. Rainer Heltz."
N r Herman avslutat sista stavelsen f rsvann pl tsligt brevet fr n
sk rmen. Fruktl st f rs kte han att re-lokalisera det. Alla loggar
saknade m rkligt nog uppgifter och Hrobert f rnekade best mt, med hj lp av
"idiots ker" information fr n centraldatorn och Gurans Dr m, att han ens
sett n got s dant brev.
- Jag r idiots ker om faktum, centraldatorn r idiots ker, Guran
Holmquist r ganska idiots ker. D remot r det inte s kert att du r det!
fnyste Hrobert.
Herman funderade. Att skicka ett brev med status 5000000 var enligt alla
erfarenheter om jligt att genomf ra p ett normalt s tt. Brevets inneh ll
var kryptiskt och statusen var troligen av symbolisk v rde n praktiskt.
N gon, eller r ttare sagt denne Rainer Heltz, ville f rklara n gonting f r
honom. Vad? Herman visste inte exakt. Han tyckte sig dock kunna skymta
en inte allt f r avl gsen pusselbit som n rmade sig.
18. AKTION DIREKT
John Hansson k nde sig n jd med dagen. Som medlem av kommunstyrelsen och
ansvarig f r renh llningsavdelningen var han van vid att Hektor Larrzon
ste galla ver honom och de andra i Aktion Direkt. Men denna dag hade det
varit chockartat annorlunda. Hektor Larrzon hade lungt ppnat morgonens
sammtr de genom att h lsat dem alla v lkomna. F rst blev de alla en smula
f rvirrade. Ena h lften an styrelsen trodde att Hektor Larrzon blivit
komplett galen, andra h lften trodde han hade n gon dold plan i bakfickan
med det gamla vanliga konceptet: en orgie i upps gningar. Men Hektor
Larrzon hade vidh llit sitt lugn. Men veraskningana hade inte varit ver.
Under m tet hade han varit ppen f r s v l kritik som nya f rslag. Han
hade ber mt styrelsen f r sina utm rkt genomf rda handlingar. Medlemmarna
hade l mnat m tet med en god portion sj lvf rtroende och vilja till en ny
kreativitet de aldrig k nnt f rut.
S ven John Hansson. Tidigare hade han tyckt att arbetet med att
f rdela problem som skulle l sas till sina underhuggare hade varit l ngsamt
och deprimerande. Inte ens den matriella lyx han kunde njuta skapade n gon
trivsel. Livet hade helt enkelt k nts meningsl st. Men nu - n r tydligen
Hektor Larrzon f r ndrats till det b ttre - k ndes allt mycket b ttre.
John Hansson satt i sin v ning i centrala MegaStockholm och blickade ut
ver lparen. I handen h ll han ett glas med den finaste sprit V rlden2.0
kunde erbjuda. F t ljen k ndes ovanligt bekv m. Han hade ofta suttit i
den och ansett att livet var en enda l ng tunnel mot d den. Men allt var
annorlunda nu. Han smuttade p drinken och k nde v rmen stiga i kroppen.
Imorgon skulle han gna dagen helt t sina arbetsuppgifter. Han skulle
verkligen antr nga sig f r att f fram konstruktiva och genomarbetade
f rslag. Hektor Larrzon skulle bli n jd med honom.
John Hansson st llde ifr n sig glaset p ett runt litet bord bredvid
f t ljen och lutade sig tillbaka med h nderna bakom nacken. Han sl t
gonen och lyssnade till tystnaden. Efter ett par minuter somnade han och
dr mde om paradiset. I paradiset var alla glada och log mot honom.
Kvinnorna beundrade honom och m nnen respekterade honom. Alla visste att
han var en viktig person med viktiga uppgifter och inte en dryg snobb som
parasiterade p alla andra. Detta var onekligen paradiset och han hade
g rna stannat d r i n gra minuter till. Men n got v ckte honom. Han
ryckte till och fl g upp p f tter n r han m rkte att det var en hand som
hade lagts p hans axel.
Framf r honom i rummet stod tv stycken polisrobotar, tungt bev pnade och
metalliskt opersonliga.
- r ni John Hansson? fr gade den ene.
John Hansson var f rvirrad.
- Ja... det tror jag v l? svarade han och skakade p huvudet i ett
f rs k att t nka klart.
- Herr Hansson, Ni har d mts till livstids paralysering av MegaStockholms
demokratiska domstol. klagare - Hektor Larrzon. F rsvardsadvokat -
Hektor Larrzon (arvode har dragits bort fr n edert konto). Jury - Hektor
Larzzon. Domare - Hektor Larrzon. B del - Jag, polisrobot A600.
- Hur tusan tog ni in i min l genhet? hann John Hansson fr ga innan
polisroboten satte honom i ett evigt f ngelse utan galler genom att
blixtsnabbt placera en liten gl dande svart stav mot hans br stkorg.
John Hansson f ll ihop p golvet. Utan att veta varf r blev hans sista
tanke en analys av den gr na f rgens konstraster i ett spektrum.
Alla medlemmar av Aktion Direkt fick bes k av polisen den kv llen. Eric
Trix, ansvarig f r Transportstyrelsen t nkte p en bok han hade l st innan
hans hj rna kollapsade. Armando Joanson, utbildningsstyrelsen, t nkte p
exklusiva syntetiska matr tter. De vriga fr n kommunstyrelsen funderade
ver allt mellan livets mening och of rgat porslin innan de i enighet med
demokrations r ttsv sende mottog lagens str ngaste straff.
N r natten f ll var Hektor Larrzon fortfarande kvar p sitt kontor.
Framf r sig p skrivbordet hade han en tunn rapport fr n
polismyndigheten
som kort f rkunnade att "allt g tt snabbt, sm rtfritt och problemfritt f r
alla parter".
Hehe, t nkte Hektor Larrzon.
19. MEGASTOCKHOLM
Sett rakt uppifr n torde MegaStockholm varka vara en ganska tom plats.
Allt som kan ses r tomma gator d r blott ett f tal individer r r sig, tak
till opersonliga jetbussar och snabbanet g och klossar, klossar, klossar -
de monumentala h ghusen. M nniskor verkar vara en bristvara. Men det
r cker att ta sig till en l gre niv och studera husen fr n horisontall ge
f r att uppt cka att det finns liv. Fr n sidan ser man in igenom alla
f nster till de l genheter som h ghusen rymmer. En ny v rld ppnar sig,
d r det kryllar av liv och r relse. F nstren r sm sk rmar som visar
levande individer som g r vad de r b st p : att leva. S mycket annt g r
de inte. Att tillst nd s som gemenskap, v nskap och kanske granns mja
skulle vara vanligt r en klar synvilla. I MegaStockholm lever folk n ra
varandra, men samtidigt s l ngt bort ifr n varandra.
Husens vita fasader d ljer ensamhet, ivrigt p hejat av metertjocka och
ljudisolerade v ggar. En av de vanligaste fysiska skadorna i relation till
denna isolering r enligt statistiken r kl mt ra. Sjukhusen har till och
med speciella kliniker f r detta. F offer vill tala om hur de egentligen
hade lyckats med konststycket att kl mma sitt ra s sv rt att de har varit
tvungna att upps ka l kare. Men de som ber ttat har f rs ljt en mycket
tr kig historia. Av n gon anledning har de olyckliga individerna b rjat
studera utsikten genom sitt f nster i l genheten. Pl tsligt har de
drabbats av n got som kallas f r "stirr-stelhet" och blivit st ende i flera
timmar och stirrat p h ghuset mitt emot deras eget. Eftersom husen ligger
ett par hundra meter fr n varandra r det om jligt att f nga upp n gra
detaljer. De har d slutligen desperat tryckt sin skalle mot det
okrossbara f nstret f r att p n got s tt se in till grannen. En
om jlighet naturligtvis, och dessa stackare tog i s kraftigt att deras
ron n stan krossades.
20. HEKTOR LARRZON
- Du har skapat en tyranni, konstaterade Kray.
- Jag vet! ropade Hektor Larrzon hysteriskt och fortsatte elda upp
m tesprotkoll i sopkorgen. R k bolmade i hela kontoret och eldsl gor
slickade ibland ven taket. Brandlarmet hade han st ngt av. Han ville
inte bli st rd av n gon utomst ende. Han hade verv gt att rulla ut Kray
under denna magiska tillst llning men efter n rmare eftertankte hade han
beslutat sig f r att l ta den st kvar. Den var trots allt hans b sta v n.
Kray l t skeptisk.
- De andra st derna kommer att f rakta...
- Jag torkar mig i arslet vad de tycker!
Hektor Larrzon l t vertygad.
21. MEGASTOCKHOLM, ETT PAR DAGAR SENARE
- Har du h rt vad som h nt?
- Nej.
Herman satt p s ngen i sitt vardagsrum. Han r kte l ngsamt p en
nikotinfri cigarett. H.C vankade av och an i rummet, till synes rastl s.
- N gonting har h nt, sade H.C. Staden har f r ndrats.
- F r ndrats... l ter som en utopisk tankeg ng. Den h r staden kan inte
f r ndras, den r som den alltid har varit och kommer alltid vara p detta
sjuka vis.
------------------------------------------------------------------------
Ej avslutad - f r att h ra forts ttningen, skriv den sj lv och skicka
f rslaget till uXu. Tack f r uppm rksamheten.
______________________________________________________________________________
uXu Av The GNN uXu
______________________________________________________________________________
